03 aug 2016 06:00

19 aug 2016 12:18

Från hemlös dunboll till kaxig diva

TÖREBODA: Hos Lilja regerar måsen

Måsskit på finmattorna och högljutt pipande avskräckte inte Lilja Johansson. När den lilla måsungen föll ner från hustaket och riskerade att bli överkörd eller uppäten fick den en fristad tre trappor upp.

Pipen från balkongen hörs långt ut på gården. Måsungen badar när MT kommer på besök. Den plaskar länge i den lilla baljan som Lilja har ställt fram.

– Den ramlade ner från taket och levde farligt bland utekatter och bilar. Så vi var några som funderade över om vi kunde hjälpa den. De andra har hundar och vågade inte ta in måsen. Jag var också tveksam eftersom jag har två katter, berättar Lilja medan hon utfodrar fågeln med sked i köket.

Planen var att måsföräldrarna skulle kunna mata ungen på Liljas balkong. Där var den skyddad från bilar och rovdjur. Men måsungen verkade mer se Lilja som sin mamma och föräldrarna var bara intresserade första dagen.

Då öppnade Lilja dörren in till lägenheten. Måsungen går nu fritt i rummen.

Sover i matskål

Inflyttningen skedde den 15 juli. Filmklipp från den första veckan visar en ostadig men fullständigt orädd dunboll. Med tiden har pippin allt mer tagit över i bostaden.

– Hankatten blev lite av en måsvakt och tog sig an den lille. Men nu har måsen vuxit och blivit kaxig. Den jagar undan katterna om den tycker att de får för mycket uppmärksamhet. Den bestämmer helt.

Måsen, det är oklart om det är en hane eller hona, äter kattmat och fisk och sover i en hundmatskål bäddad med påskfjädrar och lite mjukt skinn. När Lilja ska locka på fågeln använder hon en pipleksak som är väldigt omtyckt.

Att den skiter, ofta, på mattorna innebär mycket städjobb men Lilja tar det med ro.

– Det har gått åt massor med papper sedan måsen flyttade in. Jag får gå efter och torka hela tiden.

Hon berättar att hon och vännerna kontaktade en veterinär inför omhändertagandet. Beskedet var att det inte är troligt att måsungen överlever, vare sig ute i det fria eller som snyltgäst i lägenhet.

– Men det gick ju bra och så fort den kan flyga är den fri att lämna oss. Jag har läst om måsar och förstått att det är sällsynt att de kommer tillbaka, de är inte så tacksamma.

Pipen från balkongen hörs långt ut på gården. Måsungen badar när MT kommer på besök. Den plaskar länge i den lilla baljan som Lilja har ställt fram.

– Den ramlade ner från taket och levde farligt bland utekatter och bilar. Så vi var några som funderade över om vi kunde hjälpa den. De andra har hundar och vågade inte ta in måsen. Jag var också tveksam eftersom jag har två katter, berättar Lilja medan hon utfodrar fågeln med sked i köket.

Planen var att måsföräldrarna skulle kunna mata ungen på Liljas balkong. Där var den skyddad från bilar och rovdjur. Men måsungen verkade mer se Lilja som sin mamma och föräldrarna var bara intresserade första dagen.

Då öppnade Lilja dörren in till lägenheten. Måsungen går nu fritt i rummen.

Sover i matskål

Inflyttningen skedde den 15 juli. Filmklipp från den första veckan visar en ostadig men fullständigt orädd dunboll. Med tiden har pippin allt mer tagit över i bostaden.

– Hankatten blev lite av en måsvakt och tog sig an den lille. Men nu har måsen vuxit och blivit kaxig. Den jagar undan katterna om den tycker att de får för mycket uppmärksamhet. Den bestämmer helt.

Måsen, det är oklart om det är en hane eller hona, äter kattmat och fisk och sover i en hundmatskål bäddad med påskfjädrar och lite mjukt skinn. När Lilja ska locka på fågeln använder hon en pipleksak som är väldigt omtyckt.

Att den skiter, ofta, på mattorna innebär mycket städjobb men Lilja tar det med ro.

– Det har gått åt massor med papper sedan måsen flyttade in. Jag får gå efter och torka hela tiden.

Hon berättar att hon och vännerna kontaktade en veterinär inför omhändertagandet. Beskedet var att det inte är troligt att måsungen överlever, vare sig ute i det fria eller som snyltgäst i lägenhet.

– Men det gick ju bra och så fort den kan flyga är den fri att lämna oss. Jag har läst om måsar och förstått att det är sällsynt att de kommer tillbaka, de är inte så tacksamma.

  • Jenny Allvin

Måsungar

Fiskmåsar häckar ofta på hustak i staden. Ungarna hoppar så småningom ner, även från höga hus. De kilar omkring på marken till synes planlöst eller trycker i ett hörn. De är inte övergivna. Föräldrarna finns i närheten och kan försvara sina ungar. Låt ungarna vara och stör dem så lite som möjligt är Naturvårdsverkets uppmaning. Egentligen ska man som privatperson inte ta hand om vilda djur i mer än 48 timmar enligt djurskyddslagen.

Källa: Naturvårdsverket och länsstyrelsen