23 sep 2015 06:00

23 sep 2015 06:00

Foto: Henrik Beck Friis

Stort intresse för bygdens historia

MOHOLM: Moholms skola besökte Lusastugan

I veckan bjuder Moholms hembygdsförening in barnen från Moholms skola till en förevisning om hur det var att leva i ett hushåll som saknade modern standard.
– Föreningens mål är att alla barn ska ha besökt Lusastugan minst en gång under grundskolan, berättade Maud Lindh, från hembygdsföreningen.

Besöket vid Lusastugan är numera en återkommande tradition för skolan och under vecka passerar alla klasser torpet.

– Vi vill visa att det faktiskt gick att leva utan både el, rinnande vatten, TV och alla andra bekvämligheter som finns i våra hem i dag.

Stort intresse

Anette Landemark Karlsson är lärare för F-klassen från Moholmsskolan. Hon tycker det är viktigt att barn redan i unga år får lära känna traktens historia.

– Eleverna uppskattar att få komma hit och medlemmarna från hembygdsföreningen höjer kvalitén på utbildningen i de samhälls orienterade ämnena.

Gunilla Öberg är klassföreståndare för årskurs 2, hon tycker också att besöket vid torpet är värdefullt och en bra målbild för den fortsatta undervisningen i flera ämnen.

– Efter besöket diskuterar vi våra intryck från den här dagen. Vi läser också en bok vars tema har anknytning till den här tidsåldern.

Gamla redskap

Besöket inleddes med att Maud Lindh berättade om torpets historia och om personerna som bott i Lusastugan. Därefter berättade Björn Fredriksson om locktänger, klädnypor av trä och andra konstiga verktyg som fanns upplagda på matsalsbordet. Störst uppmärksamhet fick lådan med alla sladdar som var en kristall radio vilken drevs helt utan ström.

Soldatliv

Det röda torpet har två rum och ett litet kök med gjutjärnskamin. I det stora rummet hänger tavlor på kungar och värmen kommer från en öppen spis.

– Det var rotebönderna i trakten som ansvarade för knekten och försåg honom med brödsäd och annan utrustning som han behövde för att lösa sin tjänst som soldat i kungens armé, berättade Maud Lindh.

Totalt har nio knektar bott i huset. Den sista slutade sin tjänst 1915. Sju av dem skaffade familjer och sammanlagt har det fötts 39 barn i torpet. Besöket avslutades med att barnen fick smaka på gamalt dags godis bakat på farin.

Besöket vid Lusastugan är numera en återkommande tradition för skolan och under vecka passerar alla klasser torpet.

– Vi vill visa att det faktiskt gick att leva utan både el, rinnande vatten, TV och alla andra bekvämligheter som finns i våra hem i dag.

Stort intresse

Anette Landemark Karlsson är lärare för F-klassen från Moholmsskolan. Hon tycker det är viktigt att barn redan i unga år får lära känna traktens historia.

– Eleverna uppskattar att få komma hit och medlemmarna från hembygdsföreningen höjer kvalitén på utbildningen i de samhälls orienterade ämnena.

Gunilla Öberg är klassföreståndare för årskurs 2, hon tycker också att besöket vid torpet är värdefullt och en bra målbild för den fortsatta undervisningen i flera ämnen.

– Efter besöket diskuterar vi våra intryck från den här dagen. Vi läser också en bok vars tema har anknytning till den här tidsåldern.

Gamla redskap

Besöket inleddes med att Maud Lindh berättade om torpets historia och om personerna som bott i Lusastugan. Därefter berättade Björn Fredriksson om locktänger, klädnypor av trä och andra konstiga verktyg som fanns upplagda på matsalsbordet. Störst uppmärksamhet fick lådan med alla sladdar som var en kristall radio vilken drevs helt utan ström.

Soldatliv

Det röda torpet har två rum och ett litet kök med gjutjärnskamin. I det stora rummet hänger tavlor på kungar och värmen kommer från en öppen spis.

– Det var rotebönderna i trakten som ansvarade för knekten och försåg honom med brödsäd och annan utrustning som han behövde för att lösa sin tjänst som soldat i kungens armé, berättade Maud Lindh.

Totalt har nio knektar bott i huset. Den sista slutade sin tjänst 1915. Sju av dem skaffade familjer och sammanlagt har det fötts 39 barn i torpet. Besöket avslutades med att barnen fick smaka på gamalt dags godis bakat på farin.