28 maj 2014 17:54

23 jan 2015 14:37

Tvååring på rymmen - i 45 minuter

– Den värsta stunden i mitt liv.
Så beskriver Elizabeth Westh de 45 minuter som tvååriga dottern Maja var spårlöst försvunnen under onsdagen.

Små barnfötter som dumpar mot golvet. En hand som försöker öppna dörren innan mamma kommer och hjälper. Maja ler ett solskensleende och är lika livlig som hon brukar vara, trots att det bara är några timmar efter polispådraget i villakvarteret.

Hon har visserligen sovit en stund, berättar Elizabeth som själv knappt har hunnit hämta sig.

Ropade då och då

Det var vid lunchtid som det hände. Hon stod och lagade mat och Maja var med henne i köket till en början.

– Men sen ville hon titta på datorn och jag tänkte att hon nog skulle somna snart där i soffan i vardagsrummet. Hon var nöjd och glad och jag ropade till henne då och då och fick svar.

Men plötsligt var det bara tyst.

– Jag ska erkänna att jag hävde i det sista av baconet som jag hade skurit upp innan jag gick och såg efter. Då var skärmsläckaren på på datorn och altandörren stod öppen. Maja var borta!

Elizabeth började leta direkt, både i trädgården och inne i huset. När hon hade sökt i källaren kom rädslan.

– Jag ringde Jörgen som kom hem bums. Sedan tog jag cykeln och åkte omkring, nästan planlöst och knackade på dörrar.

Familjen fick hjälp från många håll. Av farmor och farfar, av arbetskamrater som tog ledigt. Grannar ställde helhjärtat upp.

– Jag lade ut det på Facebook också, från mobilen i solgasset så det var nog den mest obegripliga statusuppdateringen jag gjort.

Många poliser

Polisen larmades ungefär i samma veva och kom med full styrka.

– De var sju stycken och hundförare var också på ingång, berättar Jörgen som mest var orolig för att dottern skulle ha gått ner i kanalen.

– Eller till Sötåsenvägen, inflikar Elizabeth.

Inne i huset hade olika personer letat i omgångar, resultatlöst. Men när farfar gick in tillsammans med poliserna så hittade de ett par barnstövlar prydligt parkerade vid spjälsängen. Och i sängen låg en trött och medtagen Maja.

– Hon som alltid har varit så nyfiken på poliser – nu ville hon inte prata med dem alls. Hon bara kröp upp i min famn, säger Elizabeth.

Varken hon eller Jörgen tror att de någonsin får veta vad Maja haft för sig. Men en sak är klar. Nu blir det haspar på dörrarna.

– Alla tillsammans, säger Maja och ler mot fotografen.

Hon håller hårt om mamma och pappa.

– Vi vill tacka de som engagerade sig i sökandet. Det var helt fantastiskt. Till och med färjekarlen som kör färjan Lina hjälpte till. Det känns som hela Töreboda brydde sig, säger de lättade föräldrarna.

Små barnfötter som dumpar mot golvet. En hand som försöker öppna dörren innan mamma kommer och hjälper. Maja ler ett solskensleende och är lika livlig som hon brukar vara, trots att det bara är några timmar efter polispådraget i villakvarteret.

Hon har visserligen sovit en stund, berättar Elizabeth som själv knappt har hunnit hämta sig.

Ropade då och då

Det var vid lunchtid som det hände. Hon stod och lagade mat och Maja var med henne i köket till en början.

– Men sen ville hon titta på datorn och jag tänkte att hon nog skulle somna snart där i soffan i vardagsrummet. Hon var nöjd och glad och jag ropade till henne då och då och fick svar.

Men plötsligt var det bara tyst.

– Jag ska erkänna att jag hävde i det sista av baconet som jag hade skurit upp innan jag gick och såg efter. Då var skärmsläckaren på på datorn och altandörren stod öppen. Maja var borta!

Elizabeth började leta direkt, både i trädgården och inne i huset. När hon hade sökt i källaren kom rädslan.

– Jag ringde Jörgen som kom hem bums. Sedan tog jag cykeln och åkte omkring, nästan planlöst och knackade på dörrar.

Familjen fick hjälp från många håll. Av farmor och farfar, av arbetskamrater som tog ledigt. Grannar ställde helhjärtat upp.

– Jag lade ut det på Facebook också, från mobilen i solgasset så det var nog den mest obegripliga statusuppdateringen jag gjort.

Många poliser

Polisen larmades ungefär i samma veva och kom med full styrka.

– De var sju stycken och hundförare var också på ingång, berättar Jörgen som mest var orolig för att dottern skulle ha gått ner i kanalen.

– Eller till Sötåsenvägen, inflikar Elizabeth.

Inne i huset hade olika personer letat i omgångar, resultatlöst. Men när farfar gick in tillsammans med poliserna så hittade de ett par barnstövlar prydligt parkerade vid spjälsängen. Och i sängen låg en trött och medtagen Maja.

– Hon som alltid har varit så nyfiken på poliser – nu ville hon inte prata med dem alls. Hon bara kröp upp i min famn, säger Elizabeth.

Varken hon eller Jörgen tror att de någonsin får veta vad Maja haft för sig. Men en sak är klar. Nu blir det haspar på dörrarna.

– Alla tillsammans, säger Maja och ler mot fotografen.

Hon håller hårt om mamma och pappa.

– Vi vill tacka de som engagerade sig i sökandet. Det var helt fantastiskt. Till och med färjekarlen som kör färjan Lina hjälpte till. Det känns som hela Töreboda brydde sig, säger de lättade föräldrarna.

  • Jenny Allvin