29 dec 2017 06:00

29 dec 2017 06:00

Anläggningar en snackis i Mariestad

PETER GUSTAFSSON: Peter Gustafsson

Anläggningarnas år.
Så vill jag försöka sammanfatta det lokala idrottsåret.
 

Det är verkligen osexigt att i årets sista Mariestads-Tidning skriva om fyrkantiga byggnader och i ett fall även ovalt tak.

Men så är det.

Under försommaren såg Mariestads klassiska Vänershofshall sina sista dagar. Jag följde nedmonteringen i princip varje dag på vägen till och från jobbet.

Först tog det sin tid för kommunen att verkligen ta ett rivningsbeslut som gällde. När befolkningen väl stod inför faktum gick det ganska snabbt att ta bort den klassiska hallen. På bara några veckor suddades allt bort, men minnena består – säkerligen först och främst hos den äldre generationen.

Nu är marken en grusparkering. En välbehövlig sådan.

Vänerhofsområdet var som ett museum innan hallen försvann. Nu finns den anskrämliga entrén kvar, men vid sidan står den klassiska träläktaren i sin prakt till fotbollspubliken.

På tal om trä.

Just det materialet finns det gott om i ishallen, ett spjutkast över fotbollsplanen.

Så mycket trä att Mariestad Bois hockey tvingats utbilda funktionärer i brandsäkerhet och hur man går tillväga vid utrymning. Katrinhallen är tillbyggd i många olika omgångar och när materialförråden byggdes under läktaren och bredvid omklädningsrummen fanns inte någon brandvägg med.

Det bästa kan vara att riva hela den slitna delen med omklädningsrum. A-lagsspelarna Johan Frick och Lucas Larsson var några som snyggade till träfasaden förra året. Ett bra arbete, men de ser säkerligen fram emot lika fräscha omklädningsrum som i Novab arena.

Katrinhallen har sina skönhetsfel även inne i själva hallen. Det är inte lika förspänt med hockeyhall som i en kommun i närheten, men desto mer gemenskap har genom åren skapats då det snickrats, målats och städats bland klubbmedlemmarna.

En upprustning av Karinhallen är på gång.

Jag vill sluta tänka på turerna kring badhuset. Det går inte.

Renovering för några år sedan – nu tillgänglighetsanpassning som ska hålla budget. Jag håller tummarna för att, den för några dagar sedan beslutade uppgraderingen till ett komplett badhus, blir lyckad.

Rakt över sjön i Säffle verkar det vara guld och gröna skogar. I november klubbade kommunfullmäktige nybygget av en simhall med åtta 50-metersbanor (stålbassäng) och läktare. Hallen ska få en total yta på närmare 8 000 kvadratmeter (inklusive kafé, lekyta, undervisningsbassäng och relaxavdelning). Kostnaden är 236 miljoner.

Jag hade klarat mig med hälften av all lyx. Till och med relaxen. Fast visst vore det skönt att krypa in där med ett glas champagne.

 

Det är verkligen osexigt att i årets sista Mariestads-Tidning skriva om fyrkantiga byggnader och i ett fall även ovalt tak.

Men så är det.

Under försommaren såg Mariestads klassiska Vänershofshall sina sista dagar. Jag följde nedmonteringen i princip varje dag på vägen till och från jobbet.

Först tog det sin tid för kommunen att verkligen ta ett rivningsbeslut som gällde. När befolkningen väl stod inför faktum gick det ganska snabbt att ta bort den klassiska hallen. På bara några veckor suddades allt bort, men minnena består – säkerligen först och främst hos den äldre generationen.

Nu är marken en grusparkering. En välbehövlig sådan.

Vänerhofsområdet var som ett museum innan hallen försvann. Nu finns den anskrämliga entrén kvar, men vid sidan står den klassiska träläktaren i sin prakt till fotbollspubliken.

På tal om trä.

Just det materialet finns det gott om i ishallen, ett spjutkast över fotbollsplanen.

Så mycket trä att Mariestad Bois hockey tvingats utbilda funktionärer i brandsäkerhet och hur man går tillväga vid utrymning. Katrinhallen är tillbyggd i många olika omgångar och när materialförråden byggdes under läktaren och bredvid omklädningsrummen fanns inte någon brandvägg med.

Det bästa kan vara att riva hela den slitna delen med omklädningsrum. A-lagsspelarna Johan Frick och Lucas Larsson var några som snyggade till träfasaden förra året. Ett bra arbete, men de ser säkerligen fram emot lika fräscha omklädningsrum som i Novab arena.

Katrinhallen har sina skönhetsfel även inne i själva hallen. Det är inte lika förspänt med hockeyhall som i en kommun i närheten, men desto mer gemenskap har genom åren skapats då det snickrats, målats och städats bland klubbmedlemmarna.

En upprustning av Karinhallen är på gång.

Jag vill sluta tänka på turerna kring badhuset. Det går inte.

Renovering för några år sedan – nu tillgänglighetsanpassning som ska hålla budget. Jag håller tummarna för att, den för några dagar sedan beslutade uppgraderingen till ett komplett badhus, blir lyckad.

Rakt över sjön i Säffle verkar det vara guld och gröna skogar. I november klubbade kommunfullmäktige nybygget av en simhall med åtta 50-metersbanor (stålbassäng) och läktare. Hallen ska få en total yta på närmare 8 000 kvadratmeter (inklusive kafé, lekyta, undervisningsbassäng och relaxavdelning). Kostnaden är 236 miljoner.

Jag hade klarat mig med hälften av all lyx. Till och med relaxen. Fast visst vore det skönt att krypa in där med ett glas champagne.