26 aug 2014 16:18

23 jan 2015 14:41

"Tycker inte att det är några konstigheter"

Det finns vanliga supportrar.
Och så finns Micke Andersson.
I förra veckan åkte han 428 mil för att se Färjestad spela i Champions Hockey League.

45-årige Micke Andersson kände sig lite illamående, men framför allt trött, dagen efter hemkomsten till Hasslerör.

Ensam hade han gnuggat mil efter mil genom Europa för att se två matcher med laget han älskar – Färjestads BK.

– Jag har inga problem med att köra långt, men jag är inte direkt van vid dessa avstånd. Det är i särklass den längsta resan jag gjort med bil.

Förra tisdagen gick färden mot österrikiska Wien. Micke kom fram på onsdagskvällen och såg dagen därpå FBK:s förlustmatch mot Vienna Capitals.

Efter några timmars sömn åkte han de 80 milen mellan Wien och Zürich i Schweiz. Där blev det förlängningsseger för Karlstadklubben. På söndagen hoppade Micke in i bilen och reste hemåt. På måndagseftermiddagen var han åter hemma – och såg att trippmätaren stannat på 428 mil.

”Inga konstigheter”

– Jag tycker inte att det är några konstigheter. Min sambo Charlotta har stor förståelse för mitt intresse och det var faktiskt hon som övertalade mig om att åka.

Micke Andersson kallar sig själv för en motgångssupporter. I vått och torrt stöttar han Färjestad och i flera år har han haft säsongskort i Löfbergs Arena. Att han missar en hemmamatch hör till ovanligheten.

– Jag var i Thailand förra vintern och kunde inte gå på några matcher. Annars är jag alltid där och jag försöker klämma in några bortamatcher också; framför allt i Örebro, Jönköping, Linköping och Göteborg.

Hemma har Micke Andersson ett 30-tal matchtröjor han samlat på sig genom åren. Den mest värdefulla är Ulf Sterners tröja från 1968.

– Det är många som vill köpa den, men den är inte till salu. En gång fick jag ett bud på 10 000 kronor, men tackade nej.

”Tommy tände gnistan”

Passionen för Färjestad väcktes vid sju års ålder när han såg Mariestadssonen Tommy Samuelsson spela.

– Tommy tände gnistan hos mig. Numera är han tränare och i förra veckan släppte han in mig bakvägen så att jag fick vara med spelarna. Jag är ett känt ansikte i föreningen och har väl en liten roll som går ut på att stötta killarna.

– Spelarna taggade till lite extra när de fick höra att jag tog bilen till Österrike och Schweiz. Jag har verkligen blivit varmt omhändertagen i klubben och det uppskattar jag, säger han.

Hur går det för Färjestad i år?

– Jag har en jättebra känsla, men det kan gå hur som helst. Det finns ingen favorit på förhand. Än så länge har inte spelet kuggat i, men det kommer.

45-årige Micke Andersson kände sig lite illamående, men framför allt trött, dagen efter hemkomsten till Hasslerör.

Ensam hade han gnuggat mil efter mil genom Europa för att se två matcher med laget han älskar – Färjestads BK.

– Jag har inga problem med att köra långt, men jag är inte direkt van vid dessa avstånd. Det är i särklass den längsta resan jag gjort med bil.

Förra tisdagen gick färden mot österrikiska Wien. Micke kom fram på onsdagskvällen och såg dagen därpå FBK:s förlustmatch mot Vienna Capitals.

Efter några timmars sömn åkte han de 80 milen mellan Wien och Zürich i Schweiz. Där blev det förlängningsseger för Karlstadklubben. På söndagen hoppade Micke in i bilen och reste hemåt. På måndagseftermiddagen var han åter hemma – och såg att trippmätaren stannat på 428 mil.

”Inga konstigheter”

– Jag tycker inte att det är några konstigheter. Min sambo Charlotta har stor förståelse för mitt intresse och det var faktiskt hon som övertalade mig om att åka.

Micke Andersson kallar sig själv för en motgångssupporter. I vått och torrt stöttar han Färjestad och i flera år har han haft säsongskort i Löfbergs Arena. Att han missar en hemmamatch hör till ovanligheten.

– Jag var i Thailand förra vintern och kunde inte gå på några matcher. Annars är jag alltid där och jag försöker klämma in några bortamatcher också; framför allt i Örebro, Jönköping, Linköping och Göteborg.

Hemma har Micke Andersson ett 30-tal matchtröjor han samlat på sig genom åren. Den mest värdefulla är Ulf Sterners tröja från 1968.

– Det är många som vill köpa den, men den är inte till salu. En gång fick jag ett bud på 10 000 kronor, men tackade nej.

”Tommy tände gnistan”

Passionen för Färjestad väcktes vid sju års ålder när han såg Mariestadssonen Tommy Samuelsson spela.

– Tommy tände gnistan hos mig. Numera är han tränare och i förra veckan släppte han in mig bakvägen så att jag fick vara med spelarna. Jag är ett känt ansikte i föreningen och har väl en liten roll som går ut på att stötta killarna.

– Spelarna taggade till lite extra när de fick höra att jag tog bilen till Österrike och Schweiz. Jag har verkligen blivit varmt omhändertagen i klubben och det uppskattar jag, säger han.

Hur går det för Färjestad i år?

– Jag har en jättebra känsla, men det kan gå hur som helst. Det finns ingen favorit på förhand. Än så länge har inte spelet kuggat i, men det kommer.