29 jul 2014 21:00

23 jan 2015 14:40

Hovas tränare: "Det är en win-win-situation

Utan kunskaper i svenska, utan fotbollsbakgrund och utan familj kom de till Hova för några år sedan. Nu har fyra killar med en historia som skiljer sig från sina lagkamraters rotat sig både i Hova IF:s laguppställning och i Sverige.

I det krigsdrabbade Afghanistan förtrycks och skadas människor dagligen. Hamed Heidari, Jawad Gholami och Sabin Nowrozi fick nog och flydde. Med hjälp av människosmugglare kom de efter månader i taxibilar, bussäten och främmande tåg till Sverige och Hova.

– Sverige kändes rätt för mig. Här är det inte som i andra länder. Vi får gå i skolan, vi får mat och boende. Allt är bra här, säger Hamed

Hamed är afghan men bodde tillsammans med sin familj i Iran innan han flydde. Familjen är kvar i ett land där inte alla invånare har samma rättigheter som övriga befolkningen.

– Vi afghaner får inte gå i iransk skola, utan går i afghanska skolor. De som har bott länge i Iran kunde få tillstånd att gå i iransk skola, säger Hamed som efter flera år fick återse sin familj förra sommaren.

– Familjen är det jag saknar mest hemifrån.

Vitala för Hova IF

Ingen av killarna spelade organiserad fotboll innan de kom till Sverige. Sabin fick inte. Han var tvungen att bära ris och potatis på en gård för att försörja sin familj. I brist på gräsplaner var det på gatans asfalt Hamed spelade sin fotboll under uppväxten.

– Jag gillar verkligen att spela här där det finns riktiga planer. Dessutom är det kul att spela inför publik, säger Hamed.

Deras idrottsintresse är stort och med Movallen nära till hands blev killarna snart en del av Hova IF. Claes Andersson är huvudtränare i klubben:

– De har varit viktiga för att vi ska kunna hålla i gång verksamheten. Deras medverkan har varit avgörande för att ihop ett A-lag och jag hoppas de är kvar under hösten.Vi får en större trupp och de kommer in i samhället och får kompisar. Jag ser det som en win-win-situation.

Fotbollen ger vänner

För att ett lag, likväl som ett samhälle, ska fungera underlättar det om alla förstår varandra och talar samma språk. Jawad, Hamed och Sabin har lärt sig svenska delvis tack vare fotbollen.

– Genom fotbollen får man kontakt med svenskar. Man lär sig ord när man skojar i omklädningsrummet efter träningar och matcher, säger Hamed.

Via fotbollen har de lärt känna svenskar de annars kanske aldrig skulle ha träffat. De är överens om att deras svenskakunskaper blivit bättre tack vare att de spelar i ett lag.

– Jag känner mig välkommen här. När jag kommer hit och tränar hälsar alla på mig och jag får feedback från andra i laget, säger 20-årige Jawad som efter att först ha bott på boendet för ensamkommande flyktingarna i Hova nu bor tillsammans med sin familj.

Någon rasism inom laget har de inte varit med om. Däremot har det hänt att de har fått höra negativa kommentarer från folk utanför fotbollsplanens vita linjer.

– Svenskar vill ofta vara i sin egen bubblor och kan ibland kolla konstigt på mig. En gång kom en bil och körde förbi mig och de som satt i visade finger mot mig helt utan anledning. Efter tre år här börjar det bli bättre. Ibland hör man att de tycker vi tar deras pengar, säger Hamed och får medhåll av Sabin.

– Eller att vi tar av skatten de betalar. Men jag skulle säga att människorna här har tagit emot mig väl. Inga har varit otrevliga än så länge.

– Vissa personer kan gnälla på oss men det är bara på fotbollsplanen, aldrig utanför, säger Jawad.

Blickar mot framtiden

Fotbollen har blivit en del av den vardag som skiljer sig kraftigt från den de kom ifrån. Att de kommer fortsätta med idrotten som gett dem både kompisar och det svenska språket som inflyttningsgåva är självklart.

– Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade spelat fotboll. Det är så många timmar man lägger ner på träningar och matcher. Att vara utan det hade varit tråkigt, säger Jawad innan han snörar på sig sina röda fotbollsskor och joggar i väg mot lagkamraterna som står samlade i ring inför träningen.

I det krigsdrabbade Afghanistan förtrycks och skadas människor dagligen. Hamed Heidari, Jawad Gholami och Sabin Nowrozi fick nog och flydde. Med hjälp av människosmugglare kom de efter månader i taxibilar, bussäten och främmande tåg till Sverige och Hova.

– Sverige kändes rätt för mig. Här är det inte som i andra länder. Vi får gå i skolan, vi får mat och boende. Allt är bra här, säger Hamed

Hamed är afghan men bodde tillsammans med sin familj i Iran innan han flydde. Familjen är kvar i ett land där inte alla invånare har samma rättigheter som övriga befolkningen.

– Vi afghaner får inte gå i iransk skola, utan går i afghanska skolor. De som har bott länge i Iran kunde få tillstånd att gå i iransk skola, säger Hamed som efter flera år fick återse sin familj förra sommaren.

– Familjen är det jag saknar mest hemifrån.

Vitala för Hova IF

Ingen av killarna spelade organiserad fotboll innan de kom till Sverige. Sabin fick inte. Han var tvungen att bära ris och potatis på en gård för att försörja sin familj. I brist på gräsplaner var det på gatans asfalt Hamed spelade sin fotboll under uppväxten.

– Jag gillar verkligen att spela här där det finns riktiga planer. Dessutom är det kul att spela inför publik, säger Hamed.

Deras idrottsintresse är stort och med Movallen nära till hands blev killarna snart en del av Hova IF. Claes Andersson är huvudtränare i klubben:

– De har varit viktiga för att vi ska kunna hålla i gång verksamheten. Deras medverkan har varit avgörande för att ihop ett A-lag och jag hoppas de är kvar under hösten.Vi får en större trupp och de kommer in i samhället och får kompisar. Jag ser det som en win-win-situation.

Fotbollen ger vänner

För att ett lag, likväl som ett samhälle, ska fungera underlättar det om alla förstår varandra och talar samma språk. Jawad, Hamed och Sabin har lärt sig svenska delvis tack vare fotbollen.

– Genom fotbollen får man kontakt med svenskar. Man lär sig ord när man skojar i omklädningsrummet efter träningar och matcher, säger Hamed.

Via fotbollen har de lärt känna svenskar de annars kanske aldrig skulle ha träffat. De är överens om att deras svenskakunskaper blivit bättre tack vare att de spelar i ett lag.

– Jag känner mig välkommen här. När jag kommer hit och tränar hälsar alla på mig och jag får feedback från andra i laget, säger 20-årige Jawad som efter att först ha bott på boendet för ensamkommande flyktingarna i Hova nu bor tillsammans med sin familj.

Någon rasism inom laget har de inte varit med om. Däremot har det hänt att de har fått höra negativa kommentarer från folk utanför fotbollsplanens vita linjer.

– Svenskar vill ofta vara i sin egen bubblor och kan ibland kolla konstigt på mig. En gång kom en bil och körde förbi mig och de som satt i visade finger mot mig helt utan anledning. Efter tre år här börjar det bli bättre. Ibland hör man att de tycker vi tar deras pengar, säger Hamed och får medhåll av Sabin.

– Eller att vi tar av skatten de betalar. Men jag skulle säga att människorna här har tagit emot mig väl. Inga har varit otrevliga än så länge.

– Vissa personer kan gnälla på oss men det är bara på fotbollsplanen, aldrig utanför, säger Jawad.

Blickar mot framtiden

Fotbollen har blivit en del av den vardag som skiljer sig kraftigt från den de kom ifrån. Att de kommer fortsätta med idrotten som gett dem både kompisar och det svenska språket som inflyttningsgåva är självklart.

– Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade spelat fotboll. Det är så många timmar man lägger ner på träningar och matcher. Att vara utan det hade varit tråkigt, säger Jawad innan han snörar på sig sina röda fotbollsskor och joggar i väg mot lagkamraterna som står samlade i ring inför träningen.

  • Joel Tivemo

Jawad Gholami

Ålder: 20 år.

Bor: Med sin familj i en lägenhet i Hova.

Kom till Sverige: 2010.

Vill bli i framtiden: Idrottslärare eller advokat.

Sabin Nowrozi

Ålder: 18 år.

Bor: På boendet i Hova.

Kom till Sverige: 2011.

Vill bli i framtiden: Snickare eller bilmekaniker.

Hamed Haidari

Ålder: 18 år

Bor: På boendet i Hova.

Kom till Sverige: 2010.

Vill bli i framtiden: ”Ingen aning vad jag vill bli, har sökt till EL-programmet på gymnasiet .”