23 maj 2014 06:00

23 jan 2015 14:37

Verkligheten kom i kapp Bois

Allt såg perfekt ut för Mariestad Bois hockey.

Då kom verkligheten i kapp:

Staffan Lundh lämnar huvudansvaret för hockeygymnasiet för Färjestad J20.

Poängkungen Eddie Davidsson lämnar för spel i SHL-satsande Västerås.

Klubbchefen Daniel Johansson lämnar i höst för division ett-kollegan Piteå.

Anledning till oro kan många tycka när tre så tunga namn hastigt fått andra mer lockande bud att ta ställning till. Jag håller med om att det på kort sikt kan bli rörigt för klubben.

Lundh och Johansson kändes som gjutna för sina uppgifter. Att behålla Lundh som huvudansvarig för hockeygymnasiet var ett trumfkort i kampen om att locka talanger. För FBK passade det också perfekt och jag förstår att det lockade mer.

Starkt av Bois att få klart med ersättare så fort. Skövdebon Anders Lundström har utbildningarna som krävs för uppdraget och nu återstår det att omsätta i praktiken.

Anders har ett Bois-hjärta. Jag minns 2007 då han spelade för Bois, som sade upp kontrakten för att klara ekonomin. Några spelare försvann, men Anders stannade kvar och slutförde säsongen i klubben.

En lika driven poängmakare som Eddie Davidsson finns det väl knappt att få tag på så här års.

Eddie kändes rotad i Mariestad och har trivts mycket bra. Men när moderklubben kallade så tackade Eddie ja. Jag trodde dock inte att det skulle bli ett så långt kontrakt som på tre år. Det visar att VIK tror på honom och nu är det upp till bevis.

Det mest överraskande och tyngsta tappet för mig är Daniel Johansson. Han stannade inte som klubbchef lika länge som nog han själv och Bois trodde från början.

Fast längtan hem till Norrland blev för stor. Ett lags framgång mäts ofta i hur väl värvningarna lyckas (läs sport- klubbchefen). Daniel Johansson får toppbetyg där och han spikade truppen tidigt till kommande säsong.

Bois är nöjt med hur plattformen organisatoriskt ser ut nu sedan man arbetet långsiktigt med hjälp av Sisu. Det har man nytta av i den här situationen.

Verkligen ser numera ut så här. Även klubbchefer är ”handelsvaror”, liksom väldigt unga ishockeyspelare.

SHL-klubbarna har svårt att få fram egna talanger och vänder sig då utåt och dränerar landets småklubbar på de bästa A-pojkarna.

Samtidigt som det är ett bra betyg åt klubbar som Bois, får publiken i Katrinhallen aldrig se talangen i A-laget. Han är då på vift och kan förhoppningsvis ses på hög nivå i teverutan.

Att få moderklubben omnämnd i media blir den belöningen.

Då kom verkligheten i kapp:

Staffan Lundh lämnar huvudansvaret för hockeygymnasiet för Färjestad J20.

Poängkungen Eddie Davidsson lämnar för spel i SHL-satsande Västerås.

Klubbchefen Daniel Johansson lämnar i höst för division ett-kollegan Piteå.

Anledning till oro kan många tycka när tre så tunga namn hastigt fått andra mer lockande bud att ta ställning till. Jag håller med om att det på kort sikt kan bli rörigt för klubben.

Lundh och Johansson kändes som gjutna för sina uppgifter. Att behålla Lundh som huvudansvarig för hockeygymnasiet var ett trumfkort i kampen om att locka talanger. För FBK passade det också perfekt och jag förstår att det lockade mer.

Starkt av Bois att få klart med ersättare så fort. Skövdebon Anders Lundström har utbildningarna som krävs för uppdraget och nu återstår det att omsätta i praktiken.

Anders har ett Bois-hjärta. Jag minns 2007 då han spelade för Bois, som sade upp kontrakten för att klara ekonomin. Några spelare försvann, men Anders stannade kvar och slutförde säsongen i klubben.

En lika driven poängmakare som Eddie Davidsson finns det väl knappt att få tag på så här års.

Eddie kändes rotad i Mariestad och har trivts mycket bra. Men när moderklubben kallade så tackade Eddie ja. Jag trodde dock inte att det skulle bli ett så långt kontrakt som på tre år. Det visar att VIK tror på honom och nu är det upp till bevis.

Det mest överraskande och tyngsta tappet för mig är Daniel Johansson. Han stannade inte som klubbchef lika länge som nog han själv och Bois trodde från början.

Fast längtan hem till Norrland blev för stor. Ett lags framgång mäts ofta i hur väl värvningarna lyckas (läs sport- klubbchefen). Daniel Johansson får toppbetyg där och han spikade truppen tidigt till kommande säsong.

Bois är nöjt med hur plattformen organisatoriskt ser ut nu sedan man arbetet långsiktigt med hjälp av Sisu. Det har man nytta av i den här situationen.

Verkligen ser numera ut så här. Även klubbchefer är ”handelsvaror”, liksom väldigt unga ishockeyspelare.

SHL-klubbarna har svårt att få fram egna talanger och vänder sig då utåt och dränerar landets småklubbar på de bästa A-pojkarna.

Samtidigt som det är ett bra betyg åt klubbar som Bois, får publiken i Katrinhallen aldrig se talangen i A-laget. Han är då på vift och kan förhoppningsvis ses på hög nivå i teverutan.

Att få moderklubben omnämnd i media blir den belöningen.

  • Peter Gustafsson