19 mar 2014 06:00

23 jan 2015 14:33

Tibropar känner att de inte fick stöd

Marie och Jonas Dahlberg från Tibro förlorade ett barn i samband med födseln.
– Det kändes som att jag var i vägen, suckar Marie.

I måndags skrev vi om Linda och Tony Johansson, som förlorade ett barn i samband med födseln vid Skaraborgs sjukhus i Skövde och som menade att de fick dålig hjälp av sjukvården efter händelsen. De hävdar att det borde finnas rutiner och beredskap för att möta människor som råkar illa ut.

Flera läsare hörde av sig.

– Vi råkade ut för samma sak för några år sedan. Då lovade sjukhuset att de skulle se över sina rutiner, men nu hände det igen. Vi vill berätta vår historia för att inte fler ska råka illa ut, säger Marie Dahlberg.

Hon och Jonas förlorade ett barn i oktober 2012. Marie var sen, ville ha kejsarsnitt men 15 dagar efter planerad födsel sattes den i gång. Allt gick bra men då Marie fick upp sonen, som senare fick namnet Elliot, på magen förstod hon att något var fel.

– Personalen ringde efter en barnläkare, Elliot fördes till avdelningen för tidigt födda barn. Senare kom även jag och Jonas dit.

Morgonen därpå, när Jonas och Marie skulle besöka Elliot, fick de höra att han blivit sämre.

– Men de skulle pyssla om honom, Elliot skulle vara där några dagar och sedan skulle vi kunna åka hem med ett friskt barn.

Paret åkte hem och hämtade kläder samt andra saker de skulle behöva. När de kom tillbaka fick de besked av en läkare att Elliot blivit mycket sämre.

– Vi fick gå in i ett rum för att vänta, kände oss inte så värst oroliga men sedan sa de att det var illa. När sedan en läkare kom in i rummet och sa att de inte kunnat rädda Elliot, som dog på grund av ett hjärtfel, blev vi helt paralyserade. De frågade om vi ville se på honom, men jag behövde tid på mig och Jonas var helt förstörd.

Marie tillägger:

– Ändå kom de in med honom i en vagn och ställde i vårt rum. Sedan kom de med en bricka med saft och kakor, precis som att vi skulle fira något. Efteråt fick jag veta att det var för mitt blodsocker, men det kunde de väl ha sagt direkt. Vi var själva med Elliot i ungefär en timma. Vi bad om en präst, men sedan fick vi veta att det inte fanns någon jourhavande.

Åkte hem

Marie och Jonas blev erbjudna att stanna kvar över natten på neonatalavdelningen, men de ville inte vara kvar i den miljön. I stället åkte de hem

– Ingen sa något om det, de borde ha haft någon som fångade upp oss. Det borde finnas en lugn miljö utan barn, de kan inte släppa hem folk som är i chock, säger Jonas.

Marie tillägger:

– I stället kom vi hem till vår tomma barnvagn och tomma säng. Det var fruktansvärt. Innan vi åkte hem fick vi en lapp med ett telefonnummer till avdelningen. När jag vände på den stod det ”amningsråd i hemmet”.

Dagen efter åkte paret in till sjukhuset för en namngivningsceremoni.

– Den var fin och det är kyrkan som visat mest känsla. Men samtidigt fick vi en blå påse med Elliots fingeravtryck, tåavtryck och en bild. Den fick vi gå igenom själva när vi kommit hem, vilket också var fruktansvärt, säger Marie.

Att hennes bror omkommit i en olycka några dagar innan förstärkte alla negativa intryck.

Minimal stöttning

Paret menar att stöttningen från sjukhuset varit minimal, att ingen hörde av sig förrän de ställde frågan på ett möte en månad efter födseln.

– Vid samma möte sa de att rutinerna skulle ses över, men nu ser vi att det inte hänt något. Vi fick ingen information om vad som skulle hända, vad vi skulle göra eller erbjudna någon hjälp eller stöttning.

Föddes i Skövde

I början av januari i år föddes Tindra på Skaraborgs sjukhus.

– Först bestämde vi oss för Näl i Trollhättan, men vattnet gick tidigt och i Skövde lovade de att om något gick snett skulle Tindra få åka till Göteborg. Allt kollades upp väldigt noga.

I måndags skrev vi om Linda och Tony Johansson, som förlorade ett barn i samband med födseln vid Skaraborgs sjukhus i Skövde och som menade att de fick dålig hjälp av sjukvården efter händelsen. De hävdar att det borde finnas rutiner och beredskap för att möta människor som råkar illa ut.

Flera läsare hörde av sig.

– Vi råkade ut för samma sak för några år sedan. Då lovade sjukhuset att de skulle se över sina rutiner, men nu hände det igen. Vi vill berätta vår historia för att inte fler ska råka illa ut, säger Marie Dahlberg.

Hon och Jonas förlorade ett barn i oktober 2012. Marie var sen, ville ha kejsarsnitt men 15 dagar efter planerad födsel sattes den i gång. Allt gick bra men då Marie fick upp sonen, som senare fick namnet Elliot, på magen förstod hon att något var fel.

– Personalen ringde efter en barnläkare, Elliot fördes till avdelningen för tidigt födda barn. Senare kom även jag och Jonas dit.

Morgonen därpå, när Jonas och Marie skulle besöka Elliot, fick de höra att han blivit sämre.

– Men de skulle pyssla om honom, Elliot skulle vara där några dagar och sedan skulle vi kunna åka hem med ett friskt barn.

Paret åkte hem och hämtade kläder samt andra saker de skulle behöva. När de kom tillbaka fick de besked av en läkare att Elliot blivit mycket sämre.

– Vi fick gå in i ett rum för att vänta, kände oss inte så värst oroliga men sedan sa de att det var illa. När sedan en läkare kom in i rummet och sa att de inte kunnat rädda Elliot, som dog på grund av ett hjärtfel, blev vi helt paralyserade. De frågade om vi ville se på honom, men jag behövde tid på mig och Jonas var helt förstörd.

Marie tillägger:

– Ändå kom de in med honom i en vagn och ställde i vårt rum. Sedan kom de med en bricka med saft och kakor, precis som att vi skulle fira något. Efteråt fick jag veta att det var för mitt blodsocker, men det kunde de väl ha sagt direkt. Vi var själva med Elliot i ungefär en timma. Vi bad om en präst, men sedan fick vi veta att det inte fanns någon jourhavande.

Åkte hem

Marie och Jonas blev erbjudna att stanna kvar över natten på neonatalavdelningen, men de ville inte vara kvar i den miljön. I stället åkte de hem

– Ingen sa något om det, de borde ha haft någon som fångade upp oss. Det borde finnas en lugn miljö utan barn, de kan inte släppa hem folk som är i chock, säger Jonas.

Marie tillägger:

– I stället kom vi hem till vår tomma barnvagn och tomma säng. Det var fruktansvärt. Innan vi åkte hem fick vi en lapp med ett telefonnummer till avdelningen. När jag vände på den stod det ”amningsråd i hemmet”.

Dagen efter åkte paret in till sjukhuset för en namngivningsceremoni.

– Den var fin och det är kyrkan som visat mest känsla. Men samtidigt fick vi en blå påse med Elliots fingeravtryck, tåavtryck och en bild. Den fick vi gå igenom själva när vi kommit hem, vilket också var fruktansvärt, säger Marie.

Att hennes bror omkommit i en olycka några dagar innan förstärkte alla negativa intryck.

Minimal stöttning

Paret menar att stöttningen från sjukhuset varit minimal, att ingen hörde av sig förrän de ställde frågan på ett möte en månad efter födseln.

– Vid samma möte sa de att rutinerna skulle ses över, men nu ser vi att det inte hänt något. Vi fick ingen information om vad som skulle hända, vad vi skulle göra eller erbjudna någon hjälp eller stöttning.

Föddes i Skövde

I början av januari i år föddes Tindra på Skaraborgs sjukhus.

– Först bestämde vi oss för Näl i Trollhättan, men vattnet gick tidigt och i Skövde lovade de att om något gick snett skulle Tindra få åka till Göteborg. Allt kollades upp väldigt noga.

  • Alf Ehn