23 jun 2016 06:00

23 jun 2016 09:08

Sjukhuskyrkan finns med hela vägen

SKARABORG: Suicidgruppen stöttar anhöriga

För ett par veckor sedan kunde MT rapportera om kommunens brister när det gäller stöd för anhöriga till personer som gått bort i suicid. Men det finns hjälp att få, sjukhuskyrkan på KSS erbjuder stödgrupper och enskilda samtal till den som behöver.

– Tiden läker inga sår men man kan lära sig leva med dem, säger Katarina Lindgren, sjukhusdiakon.

Sjukhuskyrkan erbjuder stöd och samtal för de som förlorat en anhörig, för de föräldrar som förlorat ett barn i samband med förlossning, för barn och unga som går igenom sorg och sedan förra våren finns också suicidgruppen.

Finns för alla

Till sjukhuskyrkan är inte bara medlemmar i svenska kyrkan i Skövde välkomna. Hit kan vem som helst i närområdet vända sig för att få stöd i sorgen, oavsett hur lång tid som gått sedan dödsfallet inträffade. De har även beredskap och kommer till akuten och stöttar anhöriga och är involverade i det palliativa teamet.

– Vi börjar med att erbjuda krisstöd och det handlar mycket om att bara lyssna vid första samtalet, säger Katarina Lindgren, sjukhusdiakon.

Inga krav

Anhöriggrupperna startar ungefär tre gånger om året. I varje grupp får det plats åtta personer som sedan träffas vid fem tillfällen där de får arbeta med sorgen i olika delar.

– Man behöver inte vara med i svenska kyrkan. Samtalen har inte en kristen inriktning, men det dyker ändå upp en del existentiella frågor vid mötena, säger Mikael Mattisson, sjukhuspastor.

Andra känslor

Katarina är med och leder suicidgruppen och berättar att de anhöriga känner ilska mot sig själva och ställer sig frågor som ”varför förstod jag inte?”. Trots att ett flertal organisationer runt om i landet arbetar för att självmord inte längre ska vara ett tabubelagt ämne så är det fortfarande förknippat med stor skam.

– På det sättet blir ofta dessa anhöriga mer ensamma. Det gäller att vända och vrida och våga sätta ord på känslorna, säger Katarina.

Stöd för varandra

– Man kan kliva av gruppen när man vill. Men det är det väldigt få som gör. de allra flesta är nöjda och sprider vidare att grupperna finns, säger Mikael.

Ofta fortsätter deltagarna i grupperna att hålla kontakten med varandra på fritiden.

– Den stora betydelsen är att de i gruppen blir ett så pass stort stöd för varandra och det är helt fantastiskt, säger han.

Sjukhuskyrkan erbjuder stöd och samtal för de som förlorat en anhörig, för de föräldrar som förlorat ett barn i samband med förlossning, för barn och unga som går igenom sorg och sedan förra våren finns också suicidgruppen.

Finns för alla

Till sjukhuskyrkan är inte bara medlemmar i svenska kyrkan i Skövde välkomna. Hit kan vem som helst i närområdet vända sig för att få stöd i sorgen, oavsett hur lång tid som gått sedan dödsfallet inträffade. De har även beredskap och kommer till akuten och stöttar anhöriga och är involverade i det palliativa teamet.

– Vi börjar med att erbjuda krisstöd och det handlar mycket om att bara lyssna vid första samtalet, säger Katarina Lindgren, sjukhusdiakon.

Inga krav

Anhöriggrupperna startar ungefär tre gånger om året. I varje grupp får det plats åtta personer som sedan träffas vid fem tillfällen där de får arbeta med sorgen i olika delar.

– Man behöver inte vara med i svenska kyrkan. Samtalen har inte en kristen inriktning, men det dyker ändå upp en del existentiella frågor vid mötena, säger Mikael Mattisson, sjukhuspastor.

Andra känslor

Katarina är med och leder suicidgruppen och berättar att de anhöriga känner ilska mot sig själva och ställer sig frågor som ”varför förstod jag inte?”. Trots att ett flertal organisationer runt om i landet arbetar för att självmord inte längre ska vara ett tabubelagt ämne så är det fortfarande förknippat med stor skam.

– På det sättet blir ofta dessa anhöriga mer ensamma. Det gäller att vända och vrida och våga sätta ord på känslorna, säger Katarina.

Stöd för varandra

– Man kan kliva av gruppen när man vill. Men det är det väldigt få som gör. de allra flesta är nöjda och sprider vidare att grupperna finns, säger Mikael.

Ofta fortsätter deltagarna i grupperna att hålla kontakten med varandra på fritiden.

– Den stora betydelsen är att de i gruppen blir ett så pass stort stöd för varandra och det är helt fantastiskt, säger han.

  • Madeleine Bäckman