03 feb 2016 06:00

03 feb 2016 06:00

Koolare jobb med ny teknik

TIDAVAD TOMAS BENGTSSON MJÖLKBONDE: En mjölkbonde som ser framtiden an med tillförsikt

Arbetsdagen startar halvsex på morgonen och brukar avrundas tolv timmar senare. Sju dagar i veckan. Året om.
– I fjol blev det en ledig weekend och då for vi till Varberg, berättar Tomas och frågar vilket skonummer jag har.

– Det är lugnt, jag har med egna stövlar, säger jag och travar ut till bilen där en grov jacka och mössa också ligger och väntar. Att ljusare tider står för dörren märks ännu inte; det är kolsvart över Fogdegården, undantaget en och annan utelampa som sprider sitt vita sken.

Tomas är bonde i tredje generation på familjegården och har för närvarande 80 mjölkkor. Efter att hans far tidigt gick bort, tog Tomas över driften 1995. För fem år sedan gjorde han en mångmiljonsatsning och byggde nytt kostall inklusive mjölkrobot och senaste teknik.

Det man direkt slås av är den höga automatiseringsgraden med många smarta lösningar som gör att en person på egen hand kan sköta alla dessa kor, samt kalvarna som står i den drygt hundra år gamla ladan en bit upp i backen.

Slår på datorn

Det första Tomas gör på morgonen är att slå på datorn inne i kontoret. Där får han snabbt svart på vitt från roboten huruvida korna mjölkats som de ska.

– Det tar tio minuter att kika genom det här, sen har jag fått en bra bild av vad som hänt sedan jag lämnade halvsex i går kväll. Se här, här ser man hur mycket mjölk de producerat senaste dygnet.

2 550 liter läser jag på skärmen och att 71 kor har varit hos roboten på besök. Det blir 36 liter per djur visar en annan siffra på datorn.

Strax före klockan sex går han och föser in de kor som inte mjölkat som de ska; det tar några veckor innan polletten trillat ned för de yngre korna.

Medan de radar upp sig på kö, tar Tomas en raka och föser ner koskit ner på golvet – där snart en bra medarbetare (ser ut som en stor robotklippare) sveper ner alltihop mellan cementgolvets springor.

– Jag har enbart SLB-kor och all mjölk säljs till Falköpings mejeri. Det kommer en bil varje natt och hämtar. Jag får en krona extra per liter från mejeriet eftersom det är ekomjölk jag säljer.

Högtryck

Kvart i sju har även odågorna mjölkats och Tomas tar på skyddskläder och blåser av hela mjölkroboten med högtryck. Att hålla så rent det bara går i den, av naturliga skäl, allmänt skitiga miljön är viktigt för att hålla bakterier borta. Något som är lättare nu på vintern är på sommaren.

– Ekokravet är bland annat att korna går ute minst fem månader per år, förklarar Tomas medan ett transportband ovanför mitt huvud börjar leverera käk.

– De får en avvägd blandning av ensilage, halm, helsäd, spannmålskross, proteinkoncentrat och mineraler.

Han berättar med värme i rösten om rekordkon som står borta i ”vip-båset” med de andra som nyligen kalvat. Den äldsta ska snart få sin nionde kalv och hon har producerat hela 100 000 liter mjölk under sin livstid.

Kvart över sju är den fria kotrafiken i gång igen och automatiken tar över i stora stallet. Korna drar till roboten (och maten där) och mjölkas när det passar dem.

Gamla ladan

Tomas tar en vagn med råmjölk och går upp till gamla laden där kalvarna, otroligt söta, får vad de ska ha. Tre liter blir det, två gånger om dagen. När de överraskande snabbt sugit i sig sina morgondrinkar måste Tomas tvätta hinkarna med vatten.

Innan det blir frukost uppe i bostadshuset kvart över åtta hinner han byta ett filter i mjölktanken. Eftersom frun Malin är hemma denna dag och jag frågar en massa blir det en ovanligt lång kaffestund denna torsdag.

En timmes foderblandning står nu på tur och sedan ska det bära av till skogen för att hugga vindfällor. Halvfyra är Tomas åter här och då upprepas i stort sett morgonens rutiner.

– Det är lugnt, jag har med egna stövlar, säger jag och travar ut till bilen där en grov jacka och mössa också ligger och väntar. Att ljusare tider står för dörren märks ännu inte; det är kolsvart över Fogdegården, undantaget en och annan utelampa som sprider sitt vita sken.

Tomas är bonde i tredje generation på familjegården och har för närvarande 80 mjölkkor. Efter att hans far tidigt gick bort, tog Tomas över driften 1995. För fem år sedan gjorde han en mångmiljonsatsning och byggde nytt kostall inklusive mjölkrobot och senaste teknik.

Det man direkt slås av är den höga automatiseringsgraden med många smarta lösningar som gör att en person på egen hand kan sköta alla dessa kor, samt kalvarna som står i den drygt hundra år gamla ladan en bit upp i backen.

Slår på datorn

Det första Tomas gör på morgonen är att slå på datorn inne i kontoret. Där får han snabbt svart på vitt från roboten huruvida korna mjölkats som de ska.

– Det tar tio minuter att kika genom det här, sen har jag fått en bra bild av vad som hänt sedan jag lämnade halvsex i går kväll. Se här, här ser man hur mycket mjölk de producerat senaste dygnet.

2 550 liter läser jag på skärmen och att 71 kor har varit hos roboten på besök. Det blir 36 liter per djur visar en annan siffra på datorn.

Strax före klockan sex går han och föser in de kor som inte mjölkat som de ska; det tar några veckor innan polletten trillat ned för de yngre korna.

Medan de radar upp sig på kö, tar Tomas en raka och föser ner koskit ner på golvet – där snart en bra medarbetare (ser ut som en stor robotklippare) sveper ner alltihop mellan cementgolvets springor.

– Jag har enbart SLB-kor och all mjölk säljs till Falköpings mejeri. Det kommer en bil varje natt och hämtar. Jag får en krona extra per liter från mejeriet eftersom det är ekomjölk jag säljer.

Högtryck

Kvart i sju har även odågorna mjölkats och Tomas tar på skyddskläder och blåser av hela mjölkroboten med högtryck. Att hålla så rent det bara går i den, av naturliga skäl, allmänt skitiga miljön är viktigt för att hålla bakterier borta. Något som är lättare nu på vintern är på sommaren.

– Ekokravet är bland annat att korna går ute minst fem månader per år, förklarar Tomas medan ett transportband ovanför mitt huvud börjar leverera käk.

– De får en avvägd blandning av ensilage, halm, helsäd, spannmålskross, proteinkoncentrat och mineraler.

Han berättar med värme i rösten om rekordkon som står borta i ”vip-båset” med de andra som nyligen kalvat. Den äldsta ska snart få sin nionde kalv och hon har producerat hela 100 000 liter mjölk under sin livstid.

Kvart över sju är den fria kotrafiken i gång igen och automatiken tar över i stora stallet. Korna drar till roboten (och maten där) och mjölkas när det passar dem.

Gamla ladan

Tomas tar en vagn med råmjölk och går upp till gamla laden där kalvarna, otroligt söta, får vad de ska ha. Tre liter blir det, två gånger om dagen. När de överraskande snabbt sugit i sig sina morgondrinkar måste Tomas tvätta hinkarna med vatten.

Innan det blir frukost uppe i bostadshuset kvart över åtta hinner han byta ett filter i mjölktanken. Eftersom frun Malin är hemma denna dag och jag frågar en massa blir det en ovanligt lång kaffestund denna torsdag.

En timmes foderblandning står nu på tur och sedan ska det bära av till skogen för att hugga vindfällor. Halvfyra är Tomas åter här och då upprepas i stort sett morgonens rutiner.

  • C. Lundh