24 nov 2015 04:00

24 nov 2015 04:00

Klara minnen från när jag insnöad på riktigt

KRÖNIKA: ALF EHN

För 20 år och en vecka sedan var Skaraborg och stora delar av södra Sverige insnöat.

Jag tror att vi är rätt många som kommer ihåg vad vi gjorde den 17 november 1995.

Vissa stora händelser etsar sig fast i minnet. Exakt varför vi minns till synes mer obetydliga detaljer och händelser som skedde samma dag eller tidpunkt vet jag inte.

När Palme mördades 28 februari 1986 satt jag på en krog i Sundsvall och väntade på ett nattåg, som skulle ta oss hem efter en bandymatch som just då kändes som väldigt trivial. Jag kommer aldrig att glömma kaoset, folks förtvivlan och ångest över beskedet om att vår statsminister mördats. Våldet hade nått Sverige. En kollega på Sundsvalls Tidning kom med beskedet, han hade en blå jacka på sig.

När kryssningsfärjan Estonia förliste 28 september 1994, på Östersjön mellan Tallinn och Stockholm, var det natt. På morgonen väcktes jag av ett telefonsamtal. Då hade jag ingen aning om vad som hänt, men min bekant som ringde hade läget klart för sig. Han var lågmäld och frågade om jag hört vad som hänt. När jag fått veta tittade jag ut genom köksfönstret och såg hur grannen åkte till jobbet. Hon körde en vit bil och hade en röd jacka på sig.

11 september 2001 flög två kapade flygplan in i tvillingtornen vid World Trade Center i New York. Två flygplan till kapades, ett kraschades i Pentagon men det andra nådde inte sitt mål. Det stora terrorattentatet skakade om hela världen.

Jag hade lämnat tillbaka lånat byggmaterial, kom in i köket, kikade på den påslagna tv-apparaten och undrade om det jag såg var sant eller om det var en film. Just när jag insett vad som hänt, ringde det på dörren. Hantverkaren som hjälpte till med det senaste byggprojektet stod på trappan, och sa att han inte orkade jobba mer den dagen. Han hade en vit t-shirt på sig.

Och så var det den 17 november 1995. En kraftig snöstorm stora delar av södra Sverige. Skaraborg skonades inte och många samhällsfunktioner prövades hårt. Jag skulle bevaka handboll i Italien och gick, tidigt på morgonen, ut till E20 för att vänta på en buss. På vägen dit gick jag över en stor parkering. Det snöade, blåste kallt och jag, som är 1,89 meter lång och väger runt 90 kilo, kände mig väldigt liten.

Jag var tvungen att passera ett dike och gick där jag trodde snön inte var så djup. Jag hade fel och sjönk snabbt ned till bröstet i den vita varan.

Jag kan tänka mig synen: En reporter, i ett dike fullt med snö, med armarna rätt ut. I ena handen hade jag en väska, i den andra en reseskrivmaskin.

Då skrattade jag inte.

Min rock var blå och reseskrivmaskinen låg i en brun väska.

Självklart kom inte bussen, färden hade tagit slut vid Axvall och efter bärgning återvände den till Skövde.

 

 

Hiss:

Zlatan Ibrahimovic som säkrade den blågula EM-festen.

 

Diss:

Kan någon förstå vad som händer i världen?

 

För 20 år och en vecka sedan var Skaraborg och stora delar av södra Sverige insnöat.

Jag tror att vi är rätt många som kommer ihåg vad vi gjorde den 17 november 1995.

Vissa stora händelser etsar sig fast i minnet. Exakt varför vi minns till synes mer obetydliga detaljer och händelser som skedde samma dag eller tidpunkt vet jag inte.

När Palme mördades 28 februari 1986 satt jag på en krog i Sundsvall och väntade på ett nattåg, som skulle ta oss hem efter en bandymatch som just då kändes som väldigt trivial. Jag kommer aldrig att glömma kaoset, folks förtvivlan och ångest över beskedet om att vår statsminister mördats. Våldet hade nått Sverige. En kollega på Sundsvalls Tidning kom med beskedet, han hade en blå jacka på sig.

När kryssningsfärjan Estonia förliste 28 september 1994, på Östersjön mellan Tallinn och Stockholm, var det natt. På morgonen väcktes jag av ett telefonsamtal. Då hade jag ingen aning om vad som hänt, men min bekant som ringde hade läget klart för sig. Han var lågmäld och frågade om jag hört vad som hänt. När jag fått veta tittade jag ut genom köksfönstret och såg hur grannen åkte till jobbet. Hon körde en vit bil och hade en röd jacka på sig.

11 september 2001 flög två kapade flygplan in i tvillingtornen vid World Trade Center i New York. Två flygplan till kapades, ett kraschades i Pentagon men det andra nådde inte sitt mål. Det stora terrorattentatet skakade om hela världen.

Jag hade lämnat tillbaka lånat byggmaterial, kom in i köket, kikade på den påslagna tv-apparaten och undrade om det jag såg var sant eller om det var en film. Just när jag insett vad som hänt, ringde det på dörren. Hantverkaren som hjälpte till med det senaste byggprojektet stod på trappan, och sa att han inte orkade jobba mer den dagen. Han hade en vit t-shirt på sig.

Och så var det den 17 november 1995. En kraftig snöstorm stora delar av södra Sverige. Skaraborg skonades inte och många samhällsfunktioner prövades hårt. Jag skulle bevaka handboll i Italien och gick, tidigt på morgonen, ut till E20 för att vänta på en buss. På vägen dit gick jag över en stor parkering. Det snöade, blåste kallt och jag, som är 1,89 meter lång och väger runt 90 kilo, kände mig väldigt liten.

Jag var tvungen att passera ett dike och gick där jag trodde snön inte var så djup. Jag hade fel och sjönk snabbt ned till bröstet i den vita varan.

Jag kan tänka mig synen: En reporter, i ett dike fullt med snö, med armarna rätt ut. I ena handen hade jag en väska, i den andra en reseskrivmaskin.

Då skrattade jag inte.

Min rock var blå och reseskrivmaskinen låg i en brun väska.

Självklart kom inte bussen, färden hade tagit slut vid Axvall och efter bärgning återvände den till Skövde.

 

 

Hiss:

Zlatan Ibrahimovic som säkrade den blågula EM-festen.

 

Diss:

Kan någon förstå vad som händer i världen?