19 nov 2015 12:01

19 nov 2015 12:01

Natur på väg mot jämvikt

MARIESTAD: Positiv utveckling bland Vänerns fåglar

När storskarven bosatte sig i Vänern för 26 år sedan fick den vara i fred och kunde föröka sig i rask takt. Nu håller balansen på att återställas – tack vare en starkare örnstam.

– När naturen får sköta det kommer man till en jämvikt.

Det konstaterandet gör ornitologen Thomas Landgren apropå resultatet av årets sjöfågelinventering i Vänern.

Den visar nämligen att antalet storskarvar minskar kraftigt. När antalet var som störst 2006 fanns 3 100 häckande par i sjön. Fram till i år har den siffran halverats, till 1 550. Den största anledningen stavas: Havsörn.

Skarvens fiende

Från att nästan ha varit utrotad i Sverige, först på grund av förföljelse och därefter miljögifter, återkom havsörnen till Vänern 2001 efter nära 100 års frånvaro. I år kunde fågelskådarna räkna till omkring 30 par i och runt sjön. Havsörnarna stör skarven, dels genom att vistas i skarvkolonierna så att ägg och ungar överges, dels genom att mata sina egna ungar med skarvens.

– Om havsörnen funnits från början hade skarven aldrig ökat så explosionsartat, menar Thomas Landgren. När en fågel ökar eller minskar snabbt är det nästan alltid vi människor som är den bakomliggande orsaken.

Han menar att storskarven många gånger har fått ett oförtjänt dåligt rykte, men att alltför många skarvar naturligtvis kan ge problem för yrkesfisket.

– Nu har skarven fått den fiende som skulle ha funnits från början, säger han.

Landgren tror dock inte att det är någon risk att skarven utrotas helt – inte heller att antalet örnar blir för stort:

– Rovfåglar styrs av födotillgången, så det reglerar sig självt. Naturen kommer att samverka.

Igenväxning

Inventeringen visade för övrigt att det går förhållandevis bra för sjöfågel i Vänern. Att siffrorna för många arter var lägre i år än 2014 oroar inte nämnvärt:

– Det förklaras av att det var ett besvärligt väder under häckningstiden i juni; med blåst, kyla och regn. Det handlar om naturlig fluktuation, konstaterar Thomas Landgren.

Det största problemet för många växter och djur vid Vänern är fortfarande att stränder och skär snabbt växer igen. De insatser som görs – såväl ideella som genom länsstyrelser och kommuner – för att röja fåglarnas häckningsskär gör nytta och gynnar bland annat tärnornas möjlighet att häcka. Men inte bara människor hjälper till och håller växtligheten borta. På vissa skär har måsar, tärnor och änder fått bättre häckplatser tack vare – storskarven.

– När naturen får sköta det kommer man till en jämvikt.

Det konstaterandet gör ornitologen Thomas Landgren apropå resultatet av årets sjöfågelinventering i Vänern.

Den visar nämligen att antalet storskarvar minskar kraftigt. När antalet var som störst 2006 fanns 3 100 häckande par i sjön. Fram till i år har den siffran halverats, till 1 550. Den största anledningen stavas: Havsörn.

Skarvens fiende

Från att nästan ha varit utrotad i Sverige, först på grund av förföljelse och därefter miljögifter, återkom havsörnen till Vänern 2001 efter nära 100 års frånvaro. I år kunde fågelskådarna räkna till omkring 30 par i och runt sjön. Havsörnarna stör skarven, dels genom att vistas i skarvkolonierna så att ägg och ungar överges, dels genom att mata sina egna ungar med skarvens.

– Om havsörnen funnits från början hade skarven aldrig ökat så explosionsartat, menar Thomas Landgren. När en fågel ökar eller minskar snabbt är det nästan alltid vi människor som är den bakomliggande orsaken.

Han menar att storskarven många gånger har fått ett oförtjänt dåligt rykte, men att alltför många skarvar naturligtvis kan ge problem för yrkesfisket.

– Nu har skarven fått den fiende som skulle ha funnits från början, säger han.

Landgren tror dock inte att det är någon risk att skarven utrotas helt – inte heller att antalet örnar blir för stort:

– Rovfåglar styrs av födotillgången, så det reglerar sig självt. Naturen kommer att samverka.

Igenväxning

Inventeringen visade för övrigt att det går förhållandevis bra för sjöfågel i Vänern. Att siffrorna för många arter var lägre i år än 2014 oroar inte nämnvärt:

– Det förklaras av att det var ett besvärligt väder under häckningstiden i juni; med blåst, kyla och regn. Det handlar om naturlig fluktuation, konstaterar Thomas Landgren.

Det största problemet för många växter och djur vid Vänern är fortfarande att stränder och skär snabbt växer igen. De insatser som görs – såväl ideella som genom länsstyrelser och kommuner – för att röja fåglarnas häckningsskär gör nytta och gynnar bland annat tärnornas möjlighet att häcka. Men inte bara människor hjälper till och håller växtligheten borta. På vissa skär har måsar, tärnor och änder fått bättre häckplatser tack vare – storskarven.