08 okt 2015 06:00

08 okt 2015 06:00

Foto: Per Warvlin, privat

Modellracerbilar som gör över 300 km/timmen

Små motorer, men ett stort intresse

De är inte många som sysslar med linstyrda modellracerbilar, men den lilla skara som finns brinner för sitt intresse.
– Vi är ett gäng riktiga nördar, säger Torsöbon Borås Åström som nyligen tog guld- och silver i SM.

Modellracerbilarna körs med en tio meter stållina fästad i en centrumpåle på en cirkulär betongbana.

Runt, runt, runt...

Topphastigheten mäts elektroniskt under åtta toppvarv och snabbaste körningen vinner.

Hastigheterna bilar är allt från 150 till upp mot 345 km/timmen. När det rör sig 345 km/timmen då rör det sig om en bil i största klassen med en tvåtaktsmotor på 10 kubik.

– Det handlar om ”pure speed”, vilket kräver maximal motoreffekt, aerodynamik och ett bra väggrepp. Bilarna måste ha perfekta inställningar under kort tid, berättar Boris Åström som tävlar för Örebroklubben MRK Caster.

Två banor

I Sverige finns det nämligen bara två banor, dels i Örebro men även i Gävle. Totalt körs det bara sex tävlingar om året i landet.

Boris Åström, fiskare från Torsö, har växt upp med intresset sedan barnsben. Pappa Leif var Europamästare 1976 och mamma Anita tog samma titel 1978. Även brorsan Stellan kör med linstyrda modellracerbilar.

– Jag har fått varit med på massor av tävlingar, men även deltagit i byggandet av en banan i Göteborg, men den är numera nedlagd. Nu fick intresset en nytändning för fem-sex år sedan, säger Boris.

Sex klasser

Han tävlar själv i tre klasser: 1,5 kubik, 5 kubik och värstingklassen 10 kubik. Det finns också stränga bestämmelser hur mycket bilarna får väga. Totalt finns det sex klasser och Sverige har en liten skara på ett 40-tal aktiva.

– De flesta börjar bli till åren och vi har svårt att locka yngre personer med att dra i gång. Jag tror det lockar mer att hålla på med radiostyrda fordon.

Är det dyrt att hålla på?

– Nej, det kan jag inte påstå om man jämför med andra intressen. Vi som har varit med ett tag hjälper gärna till om någon vill dra i gång. Det finns massor av prylar, kunskap och erfarenhet som folk kan ställa upp med.

Guldfeber

Boris vann nyligen ett tog guld- och silver i SM som avgjordes i Gävle. Det blev seger i 1,5-kubiksklassen och en andraplats i 5-kubiksklassen.

– Det var min största framgång hittills. Nästa år vore det kul eventuellt delta i VM som avgörs i Pila, Polen, säger Boris.

Han berättar om rutinerna på tävlingarna.

– Vi bor oftast på samma hotell och där snackar alla om motordetaljer hela tiden. Det är riktigt nördigt och det finns personer som kan beskriva en skruv i ett par timmar, säger Boris och skrattar.

Svarv

Han visar upp sitt lilla pysselrum i huset hemma på Torsö.

Där finns det massor av prylar till bilarna, inte minst ett gäng gamla motorer, även verktyg och en liten svarv finns för att göra motorjusteringar.

Trimningen är oerhört väsentligt och de små motorerna drivs av en bränsleblandning av metanol och ricinolja. Blandningen är 80 procent metanol och 20 procent ricinolja.

Doftar

Det luktar gott när Boris teststartar en motor – och motorvarvet på det lilla kraftpaketet är öronbedövande.

– Man får hela tiden leta efter den perfekta nålinställningen och piplängden på avgasröret ger en turboeffekt med undertryck. Det gäller att hitta rätt däck för att få ut maximal fart genom centrifugalkraften.

Entusiasterna bygger oftast ihop motorerna själva, men det finns även kända tillverkar i Italien och Ryssland.

Svischar förbi

Boris Åström påpekar att det inte är någon publiksport.

– Nej, det kan man inte påstå. Bilarna svischar förbi i enormt hög fart och är i det närmaste osynliga. Vi sätter också stort fokus på säkerheten. Det får inte hända något eftersom de vore livsfarlig om en bil lossade och flög iväg.

I den minsta klassen (1,5 kubik) varvar motorerna med 43 000 varv i minuten och bilens bensintank rymmer endast en deciliter.

– Åtta tävlingsvarv går på fem sekunder. Men det tar en stund innan bilarna motorer går upp i maximalt effekt. Motorras är heller inte ovanligt, säger Boris och flinar.

Modellracerbilarna körs med en tio meter stållina fästad i en centrumpåle på en cirkulär betongbana.

Runt, runt, runt...

Topphastigheten mäts elektroniskt under åtta toppvarv och snabbaste körningen vinner.

Hastigheterna bilar är allt från 150 till upp mot 345 km/timmen. När det rör sig 345 km/timmen då rör det sig om en bil i största klassen med en tvåtaktsmotor på 10 kubik.

– Det handlar om ”pure speed”, vilket kräver maximal motoreffekt, aerodynamik och ett bra väggrepp. Bilarna måste ha perfekta inställningar under kort tid, berättar Boris Åström som tävlar för Örebroklubben MRK Caster.

Två banor

I Sverige finns det nämligen bara två banor, dels i Örebro men även i Gävle. Totalt körs det bara sex tävlingar om året i landet.

Boris Åström, fiskare från Torsö, har växt upp med intresset sedan barnsben. Pappa Leif var Europamästare 1976 och mamma Anita tog samma titel 1978. Även brorsan Stellan kör med linstyrda modellracerbilar.

– Jag har fått varit med på massor av tävlingar, men även deltagit i byggandet av en banan i Göteborg, men den är numera nedlagd. Nu fick intresset en nytändning för fem-sex år sedan, säger Boris.

Sex klasser

Han tävlar själv i tre klasser: 1,5 kubik, 5 kubik och värstingklassen 10 kubik. Det finns också stränga bestämmelser hur mycket bilarna får väga. Totalt finns det sex klasser och Sverige har en liten skara på ett 40-tal aktiva.

– De flesta börjar bli till åren och vi har svårt att locka yngre personer med att dra i gång. Jag tror det lockar mer att hålla på med radiostyrda fordon.

Är det dyrt att hålla på?

– Nej, det kan jag inte påstå om man jämför med andra intressen. Vi som har varit med ett tag hjälper gärna till om någon vill dra i gång. Det finns massor av prylar, kunskap och erfarenhet som folk kan ställa upp med.

Guldfeber

Boris vann nyligen ett tog guld- och silver i SM som avgjordes i Gävle. Det blev seger i 1,5-kubiksklassen och en andraplats i 5-kubiksklassen.

– Det var min största framgång hittills. Nästa år vore det kul eventuellt delta i VM som avgörs i Pila, Polen, säger Boris.

Han berättar om rutinerna på tävlingarna.

– Vi bor oftast på samma hotell och där snackar alla om motordetaljer hela tiden. Det är riktigt nördigt och det finns personer som kan beskriva en skruv i ett par timmar, säger Boris och skrattar.

Svarv

Han visar upp sitt lilla pysselrum i huset hemma på Torsö.

Där finns det massor av prylar till bilarna, inte minst ett gäng gamla motorer, även verktyg och en liten svarv finns för att göra motorjusteringar.

Trimningen är oerhört väsentligt och de små motorerna drivs av en bränsleblandning av metanol och ricinolja. Blandningen är 80 procent metanol och 20 procent ricinolja.

Doftar

Det luktar gott när Boris teststartar en motor – och motorvarvet på det lilla kraftpaketet är öronbedövande.

– Man får hela tiden leta efter den perfekta nålinställningen och piplängden på avgasröret ger en turboeffekt med undertryck. Det gäller att hitta rätt däck för att få ut maximal fart genom centrifugalkraften.

Entusiasterna bygger oftast ihop motorerna själva, men det finns även kända tillverkar i Italien och Ryssland.

Svischar förbi

Boris Åström påpekar att det inte är någon publiksport.

– Nej, det kan man inte påstå. Bilarna svischar förbi i enormt hög fart och är i det närmaste osynliga. Vi sätter också stort fokus på säkerheten. Det får inte hända något eftersom de vore livsfarlig om en bil lossade och flög iväg.

I den minsta klassen (1,5 kubik) varvar motorerna med 43 000 varv i minuten och bilens bensintank rymmer endast en deciliter.

– Åtta tävlingsvarv går på fem sekunder. Men det tar en stund innan bilarna motorer går upp i maximalt effekt. Motorras är heller inte ovanligt, säger Boris och flinar.

Ursprungligen från USA

Sporten föddes redan 1937 i Kalifornien och kom till Sverige 1942. Huvudorganisationen heter Svenska modellracer unionen (SMRU) som är medlem av Europeiska linbils-föreningen FEMA (Federation Europeenne du Modelisme Automobile, 16 medlemsländer) och WMCR ( World Organisation Model Car Racing. Europa, USA och Australien.)

Källa: SMRU