30 aug 2015 09:00

31 aug 2015 14:44

Ett år med nytt hjärta

MARIESTAD: 30 augusti är en speciell dag för familjen Törnberg

Tidigare i somras fyllde Tomas Törnberg 50 år, men på söndag firar han och familjen ett helt annat jubileum.
30 augusti är det ett år sedan han genomgick en hjärttransplantation.
– Det känns som om jag har fått min pappa tillbaka, säger sonen Johan.

För sju år sedan konstaterades att Tomas Törnberg led av hjärtsvikt, hans tillstånd försämrades gradvis och förra våren beslutade läkarna på Skas i Skövde att förflytta Tomas till Sahlgrenska i Göteborg.

Tomas medicin fungerade inte längre och sedan april hade han varit sjukskriven från sitt arbete på Volvo i Skövde.

– Jag tror inte riktigt att vi förstod vad som menades när läkaren i Skövde sa att de inte kunde göra mer och fick mig förflyttad till Göteborg, berättar Tomas.

Hjärtat orkade mindre och mindre, men sjukdomsbilden blev en naturlig vardag för familjen.

– Det sjuka blir liksom det nya friska i de här situationerna. Vi hade levt i en sjukdomsbild under så lång tid att vi inte riktigt greppade allvaret, säger hustrun Annika.

– Fast vi andra såg hur påverkad du var Annika. Det var så tydligt att du hade stenkoll på Tomas hela tiden, du släppte honom knappt med blicken, säger sonen Johans sambo Maria Moberg.

Snabbt på plats

Tomas hjärta blev sämre och sämre, men så den 29 augusti kom samtalet. Det fanns ett passande hjärta och han skulle till Göteborg för att genomgå en transplantation.

– Vi hade tidigare gjort tester och väntade egentligen bara på att få det där beskedet, men det var ju omöjligt att riktigt veta när det skulle komma.

Kvällen då telefonsamtalet kom satt Tomas tillsammans med Annika och Johan hemma på Timmermansgränd och åt middag.

– Det var snabba bud. Ett hjärta får bara vara utanför donatorns kropp i fyra timmar, så vi åkte i ambulans till Sahlgrenska, berättar Annika.

Johan åkte hem till sig och packade en väska för att sedan åka efter till Göteborg. Dottern Louise och hennes sambo Freddie Söderström hade precis stigit av planet på Kreta när telefonsamtalet nådde henne.

– Jag ville berätta för mamma att vi hade kommit fram och i stället fick jag veta att pappa skulle opereras. Det kändes så klart tufft att inte kunna vara på plats, säger hon.

Opererad i sex timmar

Mellan klockan fyra och tio den 30 augusti pågick den livsavgörande operationen, men även om de första diagnoserna gav positiva svar så var det först flera dagar senare som det gick att konstatera att operationen var lyckad.

– Jag var egentligen aldrig så nervös som alla andra var. Jag kände ett väldigt lugn och visste ju att det inte fanns så många andra alternativ, säger Tomas.

Även om Tomas vaknade upp på eftermiddagen efter operationen så tog det flera dagar innan han riktigt piggnade till.

– Jag minns egentligen ingenting de första dagarna. Mina första minnen är från tisdagen efter och då var först och främst smärtan från ingreppen det påtagliga. De sågar ju faktiskt upp hela bröstkorgen så alla mina revben var brutna, berättar han.

De följande dagarna handlade mycket om provtagning för att konstatera att hjärtat inte blev frånstött av kroppen, de undersökningarna görs fortfarande.

Tårta

Även om Tomas måste fortsätta vara försiktig med infektionsrisker, har matrestriktioner och måste vara extremt noga med sin medicin så har hans och hela familjens liv fått en helt annan innebörd.

– På sommaren före operationen var jag i så dålig form att jag inte kunde gå hemifrån och ner till hamnen. Nu är jag tillbaka och arbetar 75 procent och kanske kan jag gå upp till heltid. Att kunna stämpla in på jobbet igen betyder mycket för mig; att bara gå hemma och vara sjuk blir fort tråkigt.

Ettårsdagen firas med familjen och tårta.

– Det känns väldigt bra att vi kan lägga det här året bakom oss, nu kan vi börja resa igen och planera in saker som vi har gjort avkall på i ganska många år, säger Annika.

Johanna Drath

För sju år sedan konstaterades att Tomas Törnberg led av hjärtsvikt, hans tillstånd försämrades gradvis och förra våren beslutade läkarna på Skas i Skövde att förflytta Tomas till Sahlgrenska i Göteborg.

Tomas medicin fungerade inte längre och sedan april hade han varit sjukskriven från sitt arbete på Volvo i Skövde.

– Jag tror inte riktigt att vi förstod vad som menades när läkaren i Skövde sa att de inte kunde göra mer och fick mig förflyttad till Göteborg, berättar Tomas.

Hjärtat orkade mindre och mindre, men sjukdomsbilden blev en naturlig vardag för familjen.

– Det sjuka blir liksom det nya friska i de här situationerna. Vi hade levt i en sjukdomsbild under så lång tid att vi inte riktigt greppade allvaret, säger hustrun Annika.

– Fast vi andra såg hur påverkad du var Annika. Det var så tydligt att du hade stenkoll på Tomas hela tiden, du släppte honom knappt med blicken, säger sonen Johans sambo Maria Moberg.

Snabbt på plats

Tomas hjärta blev sämre och sämre, men så den 29 augusti kom samtalet. Det fanns ett passande hjärta och han skulle till Göteborg för att genomgå en transplantation.

– Vi hade tidigare gjort tester och väntade egentligen bara på att få det där beskedet, men det var ju omöjligt att riktigt veta när det skulle komma.

Kvällen då telefonsamtalet kom satt Tomas tillsammans med Annika och Johan hemma på Timmermansgränd och åt middag.

– Det var snabba bud. Ett hjärta får bara vara utanför donatorns kropp i fyra timmar, så vi åkte i ambulans till Sahlgrenska, berättar Annika.

Johan åkte hem till sig och packade en väska för att sedan åka efter till Göteborg. Dottern Louise och hennes sambo Freddie Söderström hade precis stigit av planet på Kreta när telefonsamtalet nådde henne.

– Jag ville berätta för mamma att vi hade kommit fram och i stället fick jag veta att pappa skulle opereras. Det kändes så klart tufft att inte kunna vara på plats, säger hon.

Opererad i sex timmar

Mellan klockan fyra och tio den 30 augusti pågick den livsavgörande operationen, men även om de första diagnoserna gav positiva svar så var det först flera dagar senare som det gick att konstatera att operationen var lyckad.

– Jag var egentligen aldrig så nervös som alla andra var. Jag kände ett väldigt lugn och visste ju att det inte fanns så många andra alternativ, säger Tomas.

Även om Tomas vaknade upp på eftermiddagen efter operationen så tog det flera dagar innan han riktigt piggnade till.

– Jag minns egentligen ingenting de första dagarna. Mina första minnen är från tisdagen efter och då var först och främst smärtan från ingreppen det påtagliga. De sågar ju faktiskt upp hela bröstkorgen så alla mina revben var brutna, berättar han.

De följande dagarna handlade mycket om provtagning för att konstatera att hjärtat inte blev frånstött av kroppen, de undersökningarna görs fortfarande.

Tårta

Även om Tomas måste fortsätta vara försiktig med infektionsrisker, har matrestriktioner och måste vara extremt noga med sin medicin så har hans och hela familjens liv fått en helt annan innebörd.

– På sommaren före operationen var jag i så dålig form att jag inte kunde gå hemifrån och ner till hamnen. Nu är jag tillbaka och arbetar 75 procent och kanske kan jag gå upp till heltid. Att kunna stämpla in på jobbet igen betyder mycket för mig; att bara gå hemma och vara sjuk blir fort tråkigt.

Ettårsdagen firas med familjen och tårta.

– Det känns väldigt bra att vi kan lägga det här året bakom oss, nu kan vi börja resa igen och planera in saker som vi har gjort avkall på i ganska många år, säger Annika.

Johanna Drath

  • Johanna Drath