13 jul 2015 20:40

13 jul 2015 20:50

Foto: Charlotte Ferneman

Mariestadsbor med vid filminspelningen av "Lasse i berget"

Sveriges sista grottmänniska blir långfilm. Framför kameran agerar två från den svenska skådespelareeliten. Bakom kulisserna finns hjältarna, två av dem bor i Mariestad. MT fick möjlighet att vara på plats under en inspelningsdag.

Många bilar är parkerade vid stickvägen mot Lasse i bergets grotta. Skrik hörs från skogen, hundvalpar betecknas rekvisita och en av bilarna är fylld med en massa bråte - det är en filminspelning vi har hamnat på, ingen tvekan.

Bilen som är fylld med allt från flaskor, spade och plåthink är Erika Wictorins. Hon är scenograf, attributör och rekvisitaansvarig på filminspelningen av ”Lasse i berget”. Hon är den som fixar så att allt är på plats, ställer upp och plockar ned inför varje scen och ser till så att allt visuellt stämmer. Arbetet tar mycket tid, innan, under och efter själva inspelningen. Först att hitta föremål till filmen och sedan lämna tillbaka dem.

– Jag har varit på museum och hembygdsföreningen där jag fick tag på en korg som är originaltrogen, Lasse höll ju på med korgar mycket och det är roligt med sådan äkta rekvisita, säger hon.

För Erika är det fjärde gången på en sådan produktion, dock är det första långfilmen. Mariestadsbon gillar arbetet, trots att hon är en av de första på morgonen och sist på kvällen, med väldigt intensiva dagar och lite sömn. Hennes tankar är alltid lite före. Minst en scen eller dag längre fram än det som teamet spelar in.

– Har du lite smuts? frågar hon sin kollega Frida Lerjéus som är make-up artist.

Skogen är scenen

”Vi behöver valpen” hörs genom skogen. Erika och kollegan plockar ihop sakerna inför nästa scen, tar rätt valp ur buren och beger sig upp mot inspelningsplatsen.

Ett tjugotal personen står vid ängen nedanför grottan, tystnad härskar, inspelning pågår.

Namnkunniga skådisar

Scenen är klar och skådespelarna kommer ner mot teamet. Ansiktena känns bekanta - Niklas Falk och Ylva Lööf, båda kända från bland annat ”Så som i himlen”. Medan de byter om och fixar stylingen är Erika redan på väg mot grottan med en blå stol, en plåthink och en balja.

Effektiviteten är hög, i stället för att vänta på sin tur i sminket beger sig Niklas Falk ner till bäcken.

– Jag går och gör mig lite skitig då, det finns lite skit nere där också, säger han och går.

Teamet trivs

Mellan scenerna finns det möjlighet för teamet att gå igenom och diskutera det som komma skall, nu har också filmaren Harald Sandö någon minut över. Även han bor i Mariestad och är helt tagen av inspelningsmiljön.

– Det är fantastiskt här på Kinnekulle, som ett äventyrsland och speciellt nu med den här historien, säger han.

Medan skådisarna går igenom nästa del är scenografen upptagen med att blanda smutsfärg i vattnet, det ska ju vara rätt färg sen efter att man har tvättat sig. Inom kort är alla på plats igen och testfilmningen börjar. Harald Sandö påpekar att ”Lasse” inte är skitig nog på ryggen. Då hör man Erikas röst.

– Jag har smuts.

De sista sommarscenerna spelas in men Erikas tankar är redan i höst då filmningen fortsätter.

– Det är så fantastiskt att jobba med det här, och speciellt samhörigheten vi har, säger hon.

Men nu måste vi vara tysta igen, kamera är på, Lasse i berget får en utskällning av sin fru. Bättre att vi drar oss undan.

Många bilar är parkerade vid stickvägen mot Lasse i bergets grotta. Skrik hörs från skogen, hundvalpar betecknas rekvisita och en av bilarna är fylld med en massa bråte - det är en filminspelning vi har hamnat på, ingen tvekan.

Bilen som är fylld med allt från flaskor, spade och plåthink är Erika Wictorins. Hon är scenograf, attributör och rekvisitaansvarig på filminspelningen av ”Lasse i berget”. Hon är den som fixar så att allt är på plats, ställer upp och plockar ned inför varje scen och ser till så att allt visuellt stämmer. Arbetet tar mycket tid, innan, under och efter själva inspelningen. Först att hitta föremål till filmen och sedan lämna tillbaka dem.

– Jag har varit på museum och hembygdsföreningen där jag fick tag på en korg som är originaltrogen, Lasse höll ju på med korgar mycket och det är roligt med sådan äkta rekvisita, säger hon.

För Erika är det fjärde gången på en sådan produktion, dock är det första långfilmen. Mariestadsbon gillar arbetet, trots att hon är en av de första på morgonen och sist på kvällen, med väldigt intensiva dagar och lite sömn. Hennes tankar är alltid lite före. Minst en scen eller dag längre fram än det som teamet spelar in.

– Har du lite smuts? frågar hon sin kollega Frida Lerjéus som är make-up artist.

Skogen är scenen

”Vi behöver valpen” hörs genom skogen. Erika och kollegan plockar ihop sakerna inför nästa scen, tar rätt valp ur buren och beger sig upp mot inspelningsplatsen.

Ett tjugotal personen står vid ängen nedanför grottan, tystnad härskar, inspelning pågår.

Namnkunniga skådisar

Scenen är klar och skådespelarna kommer ner mot teamet. Ansiktena känns bekanta - Niklas Falk och Ylva Lööf, båda kända från bland annat ”Så som i himlen”. Medan de byter om och fixar stylingen är Erika redan på väg mot grottan med en blå stol, en plåthink och en balja.

Effektiviteten är hög, i stället för att vänta på sin tur i sminket beger sig Niklas Falk ner till bäcken.

– Jag går och gör mig lite skitig då, det finns lite skit nere där också, säger han och går.

Teamet trivs

Mellan scenerna finns det möjlighet för teamet att gå igenom och diskutera det som komma skall, nu har också filmaren Harald Sandö någon minut över. Även han bor i Mariestad och är helt tagen av inspelningsmiljön.

– Det är fantastiskt här på Kinnekulle, som ett äventyrsland och speciellt nu med den här historien, säger han.

Medan skådisarna går igenom nästa del är scenografen upptagen med att blanda smutsfärg i vattnet, det ska ju vara rätt färg sen efter att man har tvättat sig. Inom kort är alla på plats igen och testfilmningen börjar. Harald Sandö påpekar att ”Lasse” inte är skitig nog på ryggen. Då hör man Erikas röst.

– Jag har smuts.

De sista sommarscenerna spelas in men Erikas tankar är redan i höst då filmningen fortsätter.

– Det är så fantastiskt att jobba med det här, och speciellt samhörigheten vi har, säger hon.

Men nu måste vi vara tysta igen, kamera är på, Lasse i berget får en utskällning av sin fru. Bättre att vi drar oss undan.

  • Birthe Wetter