10 jul 2015 06:00

10 jul 2015 06:00

Foto: Tomas Höglund

Historisk promenad i gamla kvarter

Stadsvandring i Gamla stan

Med Elisabeth Göthberg som guide ges en spännande lektion om Mariestads historia.

Häng med på stadsvandring i Gamla stan.

Klockspelet i Domkyrkan förkunnar att klockan slagit 18. Utanför trappan till Bertha Petterssons hus på gamla torget har en grupp om sju personer samlats för att i sällskap med guiden Elisabeth Göthberg upptäcka Mariestads äldsta stadsdel.

Flanörerna har lokal prägel denna afton. Pierre Lennartsson är bosatt i Ladukärr, Mise och Gunnar Sten i Ullervad och norrmännen Per Sandnes och Steinar Hjemås är fritidsboende i stan sedan flera år tillbaka. Mest långväga ifrån är Gunnel och Ivar Jakobsson från Markaryd som förlagt ett par nätter till Ekuddens camping.

– Vi besökte Domkyrkan tidigare under dagen och nu passar vi på att gå stadsvandringen, berättar Ivar.

– Varje stadsvandring är unik och man lär sig något nytt varje gång om den lokala historien, konstaterar Mise Sten.

Paradgata på åsen

Inlevelsefullt berättar Elisabeth Göthberg om hur Hertig Karl grundade Mariestad 1583 och om dennes lockelser om tolv års skattefrihet för Ullervadsborna att flytta in till den nya staden.

– Hertig Karl hade två intentioner. Dels ville han ha ett stort torg för handel, dels en kyrka på åsens högsta krön. Men det var åsen som gav förutsättningarna. Eftersom området kring kyrkan var för snävt anlades torget på den flackare delen på åsens södra del. De båda platserna binds ihop med paradgatan Kyrkogatan.

Vi förflyttar oss några meter på gamla torget, till Wanja Håkanssons skulptur ”Bruksarbetaren” samtidigt som Elisabeth berättar om tillverkningen av Unica-boxen vid AB Tidan. Hon berättar också om oxen som klev upp ur ån och gav hertig Karl inspiration till stadsvapnet.

– I samband med stadens 350-årsjubileum 1933 byttes oxen ut mot en tjur. Det ser man på svanstippen.

Promenaden fortsätter in på Västerlånggatan. Merparten av fasaderna ut mot gatan är putsade, men kliver man in på dess bakgårdar ger husen ofta ett helt annat intryck med sina timrade väggar i falurött.

Staden blev stad

Ovanför dörren till det gamla bageriet på Västerlånggatan ses blymärket som markerar att huset är brandförsäkrat.

– Mariestad har drabbats av två stora stadsbränder, 1693 och 1895. Vid den första branden ödelades allt söder om kyrkan. Efter den branden upprättades en ny stadsplan med vinkelräta kvarter och fasader ut mot gatan. Tidigare låg husen utspridda lite hur som helst.

Vi kliver in genom dörren till det gulmålade bageriet – och kommer ut på bakgården till ett falurött. Gult ansågs lite finare, därav färgen ut mot gatan.

– Blunda och tänk er tillbaka i tiden. På den här gården har det luktat nybakt bröd i närmare 200 år, säger Elisabeth Göthberg leende.

Vi passerar bodarna på Komministergatan som en gång i tiden hyste charkuteri, fortsätter ner mot till Hamngatan och in på vandrarhemmets gård. Här, i den unika 1700-talsmiljön med sin knuttimrade loftbod, låg förr ett garveri.

”Historia in på knuten”

Via frökenstenarna (eller borgmästarstenarna) knallar vi genom porten ut på Västerlånggatan igen för ett besök på åkare Olaus bakgård på Telegrafgatan. Åkaren var först i stan med att få telefon. På den pittoreska gården finns i dag stans enda gaslykta bevarad.

Regntunga skyar närmar sig och vi ökar steglängden med sikte på Domkyrkan, där kvällens guide ger en grundlig lektion om Vasa-ätten: Gustav Vasa och dennes söner Erik, Johan och Karl.

Efter vilopausen i kyrkbänkarna går turen vidare ut på Näset. Vi stannar till vid Arons hus och ”stötatomten” där kyrkstöten, alltså mannen som bryskt väckte sömniga kyrkobesökare, bodde innan vi vänder tillbaka söderut längs åsen och ett sista stopp i prästgårdens trädgård.

– Det är fantastiskt med all historia som finns alldeles in på knuten. Mariestad är faktiskt på topp tio-listan över de bäst bevarande miljöerna i hela landet, berättar Elisabeth Göthberg.

Två kvällar i veckan hela sommaren hålls stadsvandringar med Elisabeth Göthberg eller Ulla-Britt Westelius som guider.

Klockspelet i Domkyrkan förkunnar att klockan slagit 18. Utanför trappan till Bertha Petterssons hus på gamla torget har en grupp om sju personer samlats för att i sällskap med guiden Elisabeth Göthberg upptäcka Mariestads äldsta stadsdel.

Flanörerna har lokal prägel denna afton. Pierre Lennartsson är bosatt i Ladukärr, Mise och Gunnar Sten i Ullervad och norrmännen Per Sandnes och Steinar Hjemås är fritidsboende i stan sedan flera år tillbaka. Mest långväga ifrån är Gunnel och Ivar Jakobsson från Markaryd som förlagt ett par nätter till Ekuddens camping.

– Vi besökte Domkyrkan tidigare under dagen och nu passar vi på att gå stadsvandringen, berättar Ivar.

– Varje stadsvandring är unik och man lär sig något nytt varje gång om den lokala historien, konstaterar Mise Sten.

Paradgata på åsen

Inlevelsefullt berättar Elisabeth Göthberg om hur Hertig Karl grundade Mariestad 1583 och om dennes lockelser om tolv års skattefrihet för Ullervadsborna att flytta in till den nya staden.

– Hertig Karl hade två intentioner. Dels ville han ha ett stort torg för handel, dels en kyrka på åsens högsta krön. Men det var åsen som gav förutsättningarna. Eftersom området kring kyrkan var för snävt anlades torget på den flackare delen på åsens södra del. De båda platserna binds ihop med paradgatan Kyrkogatan.

Vi förflyttar oss några meter på gamla torget, till Wanja Håkanssons skulptur ”Bruksarbetaren” samtidigt som Elisabeth berättar om tillverkningen av Unica-boxen vid AB Tidan. Hon berättar också om oxen som klev upp ur ån och gav hertig Karl inspiration till stadsvapnet.

– I samband med stadens 350-årsjubileum 1933 byttes oxen ut mot en tjur. Det ser man på svanstippen.

Promenaden fortsätter in på Västerlånggatan. Merparten av fasaderna ut mot gatan är putsade, men kliver man in på dess bakgårdar ger husen ofta ett helt annat intryck med sina timrade väggar i falurött.

Staden blev stad

Ovanför dörren till det gamla bageriet på Västerlånggatan ses blymärket som markerar att huset är brandförsäkrat.

– Mariestad har drabbats av två stora stadsbränder, 1693 och 1895. Vid den första branden ödelades allt söder om kyrkan. Efter den branden upprättades en ny stadsplan med vinkelräta kvarter och fasader ut mot gatan. Tidigare låg husen utspridda lite hur som helst.

Vi kliver in genom dörren till det gulmålade bageriet – och kommer ut på bakgården till ett falurött. Gult ansågs lite finare, därav färgen ut mot gatan.

– Blunda och tänk er tillbaka i tiden. På den här gården har det luktat nybakt bröd i närmare 200 år, säger Elisabeth Göthberg leende.

Vi passerar bodarna på Komministergatan som en gång i tiden hyste charkuteri, fortsätter ner mot till Hamngatan och in på vandrarhemmets gård. Här, i den unika 1700-talsmiljön med sin knuttimrade loftbod, låg förr ett garveri.

”Historia in på knuten”

Via frökenstenarna (eller borgmästarstenarna) knallar vi genom porten ut på Västerlånggatan igen för ett besök på åkare Olaus bakgård på Telegrafgatan. Åkaren var först i stan med att få telefon. På den pittoreska gården finns i dag stans enda gaslykta bevarad.

Regntunga skyar närmar sig och vi ökar steglängden med sikte på Domkyrkan, där kvällens guide ger en grundlig lektion om Vasa-ätten: Gustav Vasa och dennes söner Erik, Johan och Karl.

Efter vilopausen i kyrkbänkarna går turen vidare ut på Näset. Vi stannar till vid Arons hus och ”stötatomten” där kyrkstöten, alltså mannen som bryskt väckte sömniga kyrkobesökare, bodde innan vi vänder tillbaka söderut längs åsen och ett sista stopp i prästgårdens trädgård.

– Det är fantastiskt med all historia som finns alldeles in på knuten. Mariestad är faktiskt på topp tio-listan över de bäst bevarande miljöerna i hela landet, berättar Elisabeth Göthberg.

Två kvällar i veckan hela sommaren hålls stadsvandringar med Elisabeth Göthberg eller Ulla-Britt Westelius som guider.