26 jun 2015 18:57

26 jun 2015 18:57

Facken förväntar sig att Electrolux håller löften

I torsdags avslutades förhandlingarna om Electroluxfabrikens framtid – i oenighet.

En av dem som satt vid förhandlingsbordet är IF Metalls Monica Annala. Nu vill hon se lite action från företagsledningen.

– Nu är det pay back-time, säger hon.

Även om det inte kom som en blixt från klarblå himmel var det förstås dystra miner på Electrolux på fredagen – dagen efter beskedet att Electrolux flyttar sin tillverkning till Ungern.

Redan förra året fick personalen veta att företaget skulle ändra inriktning och att det var en utfasning på gång. Att det skulle ske precis nu och att det gällde hela fabriken visste man dock inte.

Längre omställning

De förhandlingar som föregått beslutet avslutades i oenighet. De fackliga representanterna hade en annan uppfattning än företaget.

– Vi tycker inte att det är någon bra lösning att flytta skåpen till Ungern, säger Metallklubbens ordförande Monica Annala.

Att förhindra det var dock omöjligt, så i stället försökte man få Electrolux att behålla tillverkningen av de lönsamma skåpen i Mariestad under en längre period. Man kunde bland annat hänvisa till Frankrike där bolaget la ner en fabrik för några år sedan, och då gav den sju år på sig att ställa om produktionen. Det örat ville inte företagsledningen lyssna på.

Tillverkning kvar

Viss tillverkning kommer inte att flyttas över till Ungern; torkskåp, överskåp, ”source and glacier” (is- och vattenskåp) samt ”60+”, blir kvar i Mariestad. Torkskåpsproduktionen är ny och startar så sent som i slutet av året. Dessa finns förstås med i ”potten” för en eventuell framtida köpare. Men de räcker inte för att sysselsätta alla 250 som nu finns på fabriken.

– Nej, högst 40 kanske, tror Monica Annala.

Hon är dock optimist – ”måste ju vara det”:

– Vi måste ju tro på vad de säger. Redan i oktober lovade Electrolux att de ska lägga betydande resurser här – för att hitta en långsiktig och hållbar lösning. Nu är det upp till bevis.

Dags att betala tillbaka

– I över 60 år har de anställda i Mariestad bidragit till koncernens vinster, fortsätter Annala. Nu är det pay back-time. Vi vill se mer än fina ord på pappret och förväntar oss att företagsledningen gör allt de kan för att få in annan verksamhet. Det är arbetstillfällen som är viktigt – inte om vi gör kylskåp eller något annat.

Hon menar också att det behöver hända något snabbt – innan det börjar bli dags att varsla folk, och innan andra, ”som har kunskap och förmåga”, väljer att sluta i förtid.

Unionens representanter i förhandlingarna, Stefan Andersson och Margareta Blom, är inne på samma spår.

– Vi har ju verksamhet som fortgår, så man måste vara varsam med kompetensen som finns på företaget, säger Stefan Andersson. Det är viktigt att få in nåt som matchar.

Även om det inte kom som en blixt från klarblå himmel var det förstås dystra miner på Electrolux på fredagen – dagen efter beskedet att Electrolux flyttar sin tillverkning till Ungern.

Redan förra året fick personalen veta att företaget skulle ändra inriktning och att det var en utfasning på gång. Att det skulle ske precis nu och att det gällde hela fabriken visste man dock inte.

Längre omställning

De förhandlingar som föregått beslutet avslutades i oenighet. De fackliga representanterna hade en annan uppfattning än företaget.

– Vi tycker inte att det är någon bra lösning att flytta skåpen till Ungern, säger Metallklubbens ordförande Monica Annala.

Att förhindra det var dock omöjligt, så i stället försökte man få Electrolux att behålla tillverkningen av de lönsamma skåpen i Mariestad under en längre period. Man kunde bland annat hänvisa till Frankrike där bolaget la ner en fabrik för några år sedan, och då gav den sju år på sig att ställa om produktionen. Det örat ville inte företagsledningen lyssna på.

Tillverkning kvar

Viss tillverkning kommer inte att flyttas över till Ungern; torkskåp, överskåp, ”source and glacier” (is- och vattenskåp) samt ”60+”, blir kvar i Mariestad. Torkskåpsproduktionen är ny och startar så sent som i slutet av året. Dessa finns förstås med i ”potten” för en eventuell framtida köpare. Men de räcker inte för att sysselsätta alla 250 som nu finns på fabriken.

– Nej, högst 40 kanske, tror Monica Annala.

Hon är dock optimist – ”måste ju vara det”:

– Vi måste ju tro på vad de säger. Redan i oktober lovade Electrolux att de ska lägga betydande resurser här – för att hitta en långsiktig och hållbar lösning. Nu är det upp till bevis.

Dags att betala tillbaka

– I över 60 år har de anställda i Mariestad bidragit till koncernens vinster, fortsätter Annala. Nu är det pay back-time. Vi vill se mer än fina ord på pappret och förväntar oss att företagsledningen gör allt de kan för att få in annan verksamhet. Det är arbetstillfällen som är viktigt – inte om vi gör kylskåp eller något annat.

Hon menar också att det behöver hända något snabbt – innan det börjar bli dags att varsla folk, och innan andra, ”som har kunskap och förmåga”, väljer att sluta i förtid.

Unionens representanter i förhandlingarna, Stefan Andersson och Margareta Blom, är inne på samma spår.

– Vi har ju verksamhet som fortgår, så man måste vara varsam med kompetensen som finns på företaget, säger Stefan Andersson. Det är viktigt att få in nåt som matchar.