15 maj 2015 06:00

18 maj 2015 14:35

Kände bara till Volvo och Ibra

FREDAGSINTERVJUN: Waleed Shaibani

Den 22 augusti 2012 steg de ur människosmugglarnas fordon i Göteborg. Alla besparingarna, 300 000 kronor, hade gått åt till flykten från ett Jemen i upplösning. En vecka senare var de välutbildade läkarna och deras barn asylsökande i Skaraborg.

– Vi kom till Migrationsverkets camp i Älgarås, säger Waleed och undrar om vi ska prata svenska eller engelska.

Under intervjun, med te och sedan kardemummadoftande arabiskt kaffe och baklava därtill, blir det lite både och – han kan för övrigt också arabiska och ryska.

– Det var tio månader där som kunde ha blivit en onyttig tid om vi inte fokuserat på att snabbt lära oss svenska.

Hans fru Lamia, ursprungligen från Afghanistan, är gynekolog. De träffades 1984 när båda studerade i Donetsk, nuvarande Ukraina. Från juli kan hon antagligen börja provtjänstgöra inom sitt yrke igen; Waleed ligger några månader före och lär få sin svenska läkarlegitimation inom det närmaste.

15-åriga Rana och den ett år äldre brorsan Wessam går på Centralskolan i Töreboda.

– Innan Sydjemen och Nordjemen gick samman 1990 var Aden på sydsidan en fantastiskt fin stad att leva i med mixad kultur och religionsfrihet, konstaterar Waleed och beskriver söderns folk som ”openminded” till skillnad från ”extremisterna” i norr.

– Jag jobbade från och till för FN i olika länder, var bland annat i Karibien, men när jag var hemma i Aden såg jag tecknen på instabilitet komma. Många välutbildade flydde landet.

Vid sidan om FN-uppdragen hade han en privatklinik i Aden där också Lamia jobbade.

– Vi har doktorsblod i ådrorna, säger han och berättar att fadern var läkare och att dottern som är kvar i Aden har samma yrke. Waleed försöker nu via Migrationsverket få även henne till Sverige.

Vänner ”försvann”

Sonen Wessam berättar hur de den sista tiden inte kunde gå till skolan, om protester på gatorna, skjutande militärer och avstängda vägar.

– Ibland blev det bara en skoldag på en hel vecka.

Waleed berättar om skräckupplevelser som när de styrande försökte tvinga honom som läkare att omskära kvinnor. Han vägrade och 2010 sade myndigheterna att ”han sålt sitt land” eftersom han jobbat för FN.

– Du jobbar för fienden, icke-muslimerna inom Förenta nationerna, påstod de och sedan tog de mitt pass. Vi såg vänner och kollegor som bara försvann.

Tidskrävande byråkrati

Familjen visste inte så mycket om Sverige innan flykten hit. Waleed drömde om en Volvo (han har en nu) och sonen Wessam kände till Zlatan.

– Vi behandlades värdigt när vi kom till Göteborg och framför allt kände vi oss säkra. Hagar Schön från Röda korset blev som en andramamma för oss när vi kom till Älgarås. Hon inspirerade oss till det nya livet här.

Kirurgen Waleed skickade alla sina papper till Socialstyrelsen. Men fick inget svar på sex månader. Sedan kom ett brev med önskemål om kompletteringar.

– Jag fixade allt de frågade om och efter många månader kom ett brev med rubriken Beslut. Jag trodde då att jag fått min svenska läkarlegitimation, men det var bara en ny lista på grejer att göra...

Engagerad på orten

Den 21 maj 2013 fick familjen uppehållstillstånd, på Lamias födelsedag minsann. Efter avklarad SFI och avancerad svenskkurs för yrkesverksamma, har Waleed erbjudits fast jobb på vårdcentralen i Töreboda när läkarlegitimationen anländer.

Han är med i Röda korsets lokalavdelning, har engagerat sig i ett politiskt parti och trivs på alla sätt i kommunen.

– Men jag har ännu inte hittat någon bra biljardhall här. Det är min och Wessams gemensamma sport.

– Här är bra att leva. Vi trivs. Hoppas bara att barnen kan integreras också. Jag vill ge tillbaka en del av vad Sverige gett till mig och min familj.

– Vi kom till Migrationsverkets camp i Älgarås, säger Waleed och undrar om vi ska prata svenska eller engelska.

Under intervjun, med te och sedan kardemummadoftande arabiskt kaffe och baklava därtill, blir det lite både och – han kan för övrigt också arabiska och ryska.

– Det var tio månader där som kunde ha blivit en onyttig tid om vi inte fokuserat på att snabbt lära oss svenska.

Hans fru Lamia, ursprungligen från Afghanistan, är gynekolog. De träffades 1984 när båda studerade i Donetsk, nuvarande Ukraina. Från juli kan hon antagligen börja provtjänstgöra inom sitt yrke igen; Waleed ligger några månader före och lär få sin svenska läkarlegitimation inom det närmaste.

15-åriga Rana och den ett år äldre brorsan Wessam går på Centralskolan i Töreboda.

– Innan Sydjemen och Nordjemen gick samman 1990 var Aden på sydsidan en fantastiskt fin stad att leva i med mixad kultur och religionsfrihet, konstaterar Waleed och beskriver söderns folk som ”openminded” till skillnad från ”extremisterna” i norr.

– Jag jobbade från och till för FN i olika länder, var bland annat i Karibien, men när jag var hemma i Aden såg jag tecknen på instabilitet komma. Många välutbildade flydde landet.

Vid sidan om FN-uppdragen hade han en privatklinik i Aden där också Lamia jobbade.

– Vi har doktorsblod i ådrorna, säger han och berättar att fadern var läkare och att dottern som är kvar i Aden har samma yrke. Waleed försöker nu via Migrationsverket få även henne till Sverige.

Vänner ”försvann”

Sonen Wessam berättar hur de den sista tiden inte kunde gå till skolan, om protester på gatorna, skjutande militärer och avstängda vägar.

– Ibland blev det bara en skoldag på en hel vecka.

Waleed berättar om skräckupplevelser som när de styrande försökte tvinga honom som läkare att omskära kvinnor. Han vägrade och 2010 sade myndigheterna att ”han sålt sitt land” eftersom han jobbat för FN.

– Du jobbar för fienden, icke-muslimerna inom Förenta nationerna, påstod de och sedan tog de mitt pass. Vi såg vänner och kollegor som bara försvann.

Tidskrävande byråkrati

Familjen visste inte så mycket om Sverige innan flykten hit. Waleed drömde om en Volvo (han har en nu) och sonen Wessam kände till Zlatan.

– Vi behandlades värdigt när vi kom till Göteborg och framför allt kände vi oss säkra. Hagar Schön från Röda korset blev som en andramamma för oss när vi kom till Älgarås. Hon inspirerade oss till det nya livet här.

Kirurgen Waleed skickade alla sina papper till Socialstyrelsen. Men fick inget svar på sex månader. Sedan kom ett brev med önskemål om kompletteringar.

– Jag fixade allt de frågade om och efter många månader kom ett brev med rubriken Beslut. Jag trodde då att jag fått min svenska läkarlegitimation, men det var bara en ny lista på grejer att göra...

Engagerad på orten

Den 21 maj 2013 fick familjen uppehållstillstånd, på Lamias födelsedag minsann. Efter avklarad SFI och avancerad svenskkurs för yrkesverksamma, har Waleed erbjudits fast jobb på vårdcentralen i Töreboda när läkarlegitimationen anländer.

Han är med i Röda korsets lokalavdelning, har engagerat sig i ett politiskt parti och trivs på alla sätt i kommunen.

– Men jag har ännu inte hittat någon bra biljardhall här. Det är min och Wessams gemensamma sport.

– Här är bra att leva. Vi trivs. Hoppas bara att barnen kan integreras också. Jag vill ge tillbaka en del av vad Sverige gett till mig och min familj.

Waleed Shaibani

Ålder: 53 år

Bor: Töreboda

Född: Aden, i dåvarande Sydarabiska federationen under brittiskt beskydd (numera Jemen)

Familj: Frun Lamia och tre barn

Yrke: Kirurg, provtjänstgör som underläkare på vårdcentral i väntan på svensk läkarlegitimation

Källa: