07 maj 2015 06:00

07 maj 2015 06:00

Ny arbetsgrupp efter klagomålen

MARIESTAD

Barbro Jernberg upplevde att hon inte fick ett värdigt slut på livet.
Efter klagomålen bildade Mariestads kommun en palliativ arbetsgrupp – som ska se till att liknande händelser inte upprepas.

I januari träffade MT 80-åriga Barbro Jernberg som led av cancer. Hon hade då nyligen blivit utskriven från Skaraborgs sjukhus palliativa avdelning och flyttats till korttidsboendet Fredslund i Hasslerör.

Barbro och hennes anhöriga trodde att hon skulle bo på Myrans äldreboende i Mariestad, men där finns inga lediga platser vid tillfället.

– Det värsta är att Barbro inte blev tillfrågad. Har man inte rätt att bestämma själv när man är 80 år och klar i huvudet? frågade sig svärdottern Lisbeth.

Två veckor före Barbros bortgång fick hon ett erbjudande om att flytta till Myran, men de anhöriga menade att det var bättre att hon stannade kvar eftersom hon då hade behövt träffa ny personal. Förutom placeringen gällde missnöjet bland annat att rummet på Fredslund var torftigt möblerat, att Barbro inte fick den hjälp och stöd hon behövde samt avsaknad av anhörigstöd.

Mariestads kommun erkänner att kommunikationen har brustit och att man inte informerat tillräckligt.

– Klagomålet var bra på det sättet att det fick oss att fundera på vi kan göra bättre. Själva processen med hur man vårdplanerar fungerade väl, men vi behöver involvera anhöriga ända till livets slut, säger sektorchefen Lotta Hjoberg.

Lämpliga metoder

I mars upprättades en palliativ arbetsgrupp med enhetschef Susanne Birgersson, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Tillsammans ska de hitta lämpliga arbetsmetoder för vård vid livets slutskede. Där ingår att hålla anhöriga informerade om sjukdomsförloppet, vilka läkarkontakter som har tagits och ta reda på eventuella önskemål och behov.

– Nya riktlinjer och rutiner ska tas fram. De flesta som vi följer i livets slutskede finns inte på korttidsplats, utan antingen hemma eller inom hemtjänsten. Ett arbetssätt för hur vi kan följa upp personerna, oavsett var dom bor, måste hittas. Framöver ska alla känna att det blir ett värdigt slut, säger Hjoberg.

Anhörigstödet ska i fortsättningen utformas på ett individuellt sätt genom skriftligt material och genom att ta reda på hur de anhöriga vill bli informerade.

I januari träffade MT 80-åriga Barbro Jernberg som led av cancer. Hon hade då nyligen blivit utskriven från Skaraborgs sjukhus palliativa avdelning och flyttats till korttidsboendet Fredslund i Hasslerör.

Barbro och hennes anhöriga trodde att hon skulle bo på Myrans äldreboende i Mariestad, men där finns inga lediga platser vid tillfället.

– Det värsta är att Barbro inte blev tillfrågad. Har man inte rätt att bestämma själv när man är 80 år och klar i huvudet? frågade sig svärdottern Lisbeth.

Två veckor före Barbros bortgång fick hon ett erbjudande om att flytta till Myran, men de anhöriga menade att det var bättre att hon stannade kvar eftersom hon då hade behövt träffa ny personal. Förutom placeringen gällde missnöjet bland annat att rummet på Fredslund var torftigt möblerat, att Barbro inte fick den hjälp och stöd hon behövde samt avsaknad av anhörigstöd.

Mariestads kommun erkänner att kommunikationen har brustit och att man inte informerat tillräckligt.

– Klagomålet var bra på det sättet att det fick oss att fundera på vi kan göra bättre. Själva processen med hur man vårdplanerar fungerade väl, men vi behöver involvera anhöriga ända till livets slut, säger sektorchefen Lotta Hjoberg.

Lämpliga metoder

I mars upprättades en palliativ arbetsgrupp med enhetschef Susanne Birgersson, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Tillsammans ska de hitta lämpliga arbetsmetoder för vård vid livets slutskede. Där ingår att hålla anhöriga informerade om sjukdomsförloppet, vilka läkarkontakter som har tagits och ta reda på eventuella önskemål och behov.

– Nya riktlinjer och rutiner ska tas fram. De flesta som vi följer i livets slutskede finns inte på korttidsplats, utan antingen hemma eller inom hemtjänsten. Ett arbetssätt för hur vi kan följa upp personerna, oavsett var dom bor, måste hittas. Framöver ska alla känna att det blir ett värdigt slut, säger Hjoberg.

Anhörigstödet ska i fortsättningen utformas på ett individuellt sätt genom skriftligt material och genom att ta reda på hur de anhöriga vill bli informerade.