10 feb 2015 17:32

10 feb 2015 17:41

"Han skulle ha medalj"

Salme Isaksson, 87, gick med sin väska mot bussen när hon trillade och slog sig svårt. Frusen och skadad satt hon och såg bilar passera utan att stanna. David Karlsson gjorde tvärtom!

– Det finns så många som skäller på ungdomen. Men när jag tänker på hur David reagerade måste jag tillstå att det finns hopp, trots allt.

Det konstaterar Salme Isaksson och berättar hur hon på fredagseftermiddagen tog sin vanliga väska för att ta bussen till ett födelsedagsfirande i Göteborg.

Strax utanför hemmet på John Hedins väg bar det sig inte bättre än att hon halkade och bröt handleden.

– Jag var väl lite chockad, så det gjorde faktiskt inte så ont. Men jag kunde inte resa på mig, utan blev sittande där på den isiga och kalla trottoaren.

Försökte påkalla hjälp

Hon försökte utan framgång påkalla uppmärksamhet, men bil efter bil bara körde förbi.

Innebandyprofilen David Karlsson var samtidigt på väg hem från jobbet som boendeansvarig på Migrationsverket – som huserar i Regionens hus.

– Jag stannade direkt och frågade vad som hänt. Hon var lite förvirrad så jag tänkte att hon kanske slagit i skallen också. Men sen förstod jag att hon mest var chockad.

Dröjde en halvtimme

– Jag ringde 112 och berättade grejen och lät dem förstå att en ambulans nog var nödvändig. Men det dröjde, lite irriterande, drygt en halvtimme innan den var på plats.

Salme berättar att David hjälpte henne in i sin bil där han skruvade på värmen rejält. Där satt de tillsammans tills ambulansen dök upp.

– De körde mig till sjukhuset i Skövde där jag efter röntgen blev gipsad. Jag var hemma först på söndagskvällen. Gipset ska jag ha i sex veckor.

”Skulle ha guldmedalj”

David säger att det var helt naturligt för honom att stanna och kolla vad som hänt.

– Han skulle ha en guldmedalj, säger Salme och lovar att bjuda honom på en rejäl fika vad det lider som tack för hjälpen.

Hon berättar att hon är född i Finland men att hon kom till Sverige som 23-åring. Hon har jobbat som undersköterska i många år. Eftersom dottern bodde i Mariestad flyttade hon hit 2002.

Ny kompis

– Jag trivs bra, även om jag inte känner så många här. Det blir lätt så när man kommer som nyinflyttad äldre person.

– Fast nu har jag ju en ny vän i alla fall, säger hon och ler mot David.

– Det finns så många som skäller på ungdomen. Men när jag tänker på hur David reagerade måste jag tillstå att det finns hopp, trots allt.

Det konstaterar Salme Isaksson och berättar hur hon på fredagseftermiddagen tog sin vanliga väska för att ta bussen till ett födelsedagsfirande i Göteborg.

Strax utanför hemmet på John Hedins väg bar det sig inte bättre än att hon halkade och bröt handleden.

– Jag var väl lite chockad, så det gjorde faktiskt inte så ont. Men jag kunde inte resa på mig, utan blev sittande där på den isiga och kalla trottoaren.

Försökte påkalla hjälp

Hon försökte utan framgång påkalla uppmärksamhet, men bil efter bil bara körde förbi.

Innebandyprofilen David Karlsson var samtidigt på väg hem från jobbet som boendeansvarig på Migrationsverket – som huserar i Regionens hus.

– Jag stannade direkt och frågade vad som hänt. Hon var lite förvirrad så jag tänkte att hon kanske slagit i skallen också. Men sen förstod jag att hon mest var chockad.

Dröjde en halvtimme

– Jag ringde 112 och berättade grejen och lät dem förstå att en ambulans nog var nödvändig. Men det dröjde, lite irriterande, drygt en halvtimme innan den var på plats.

Salme berättar att David hjälpte henne in i sin bil där han skruvade på värmen rejält. Där satt de tillsammans tills ambulansen dök upp.

– De körde mig till sjukhuset i Skövde där jag efter röntgen blev gipsad. Jag var hemma först på söndagskvällen. Gipset ska jag ha i sex veckor.

”Skulle ha guldmedalj”

David säger att det var helt naturligt för honom att stanna och kolla vad som hänt.

– Han skulle ha en guldmedalj, säger Salme och lovar att bjuda honom på en rejäl fika vad det lider som tack för hjälpen.

Hon berättar att hon är född i Finland men att hon kom till Sverige som 23-åring. Hon har jobbat som undersköterska i många år. Eftersom dottern bodde i Mariestad flyttade hon hit 2002.

Ny kompis

– Jag trivs bra, även om jag inte känner så många här. Det blir lätt så när man kommer som nyinflyttad äldre person.

– Fast nu har jag ju en ny vän i alla fall, säger hon och ler mot David.