03 nov 2014 06:00

23 jan 2015 14:44

Foto: Jan Fleischmann

Ljus i mörkret ger hopp

Allhelgona-firandet

Ljus i ett stort antal lyktor brann stämningsfullt på kyrkogårdarna i Mariestad när folk under helgen hedrade och mindes anhöriga, vänner och bekanta som gått bort.

Vid Leksbergskyrkan var det högtidligt och rörande att se alla lyktor lysa i mörkret.

Men den svenska traditionen att tända ljus vid gravarna är inte speciellt gammal. Den tog fart under efterkrigstiden och alla helgons dag infördes 1953.

Inspirationen kom från de från katolska länder runt Medelhavet.

Numera har det blivit en folkrörelse och ungefär hälften av alla svenskar gjorde under allhelgona-helgen ett besök vid en grav. Det är en högtid som verkar ha stark förankring hos svenskarna.

I bondesamhället användes den 1 november för att förutsäga vädret och som nämnts har den setts som den första vinterdagen. Det sades ibland att om solen inte skiner så länge att man hinner med att sadla en häst, så blir det en mycket snörik vinter.

Virtuella ljus

I år kunde man genom Svenska kyrkan gå in på webben och tända virtuella ljus som sedan tänds i verkligheten.

Svenska kyrkans ljusinstallation fanns på fyra kyrkogårdar i landet: Krematoriekyrkogården i Helsingborg, Frösö kyrkogård utanför Östersund, Ruds kyrkogård i Karlstad och kyrkogården vid Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm.

I Domkyrkan var det under söndagen en minnesgudstjänst där de bjöds på musik och tänkvärda ord; Requiem av John Rutter, Cantabilekören och instrumentalister, samt den fantastiskt skickliga sopransolisten Liz-Marie Tammo.

Präst var Erika Ogenholt och dirigent var som vanligt Jan Tammo.

Vid Leksbergskyrkan var det högtidligt och rörande att se alla lyktor lysa i mörkret.

Men den svenska traditionen att tända ljus vid gravarna är inte speciellt gammal. Den tog fart under efterkrigstiden och alla helgons dag infördes 1953.

Inspirationen kom från de från katolska länder runt Medelhavet.

Numera har det blivit en folkrörelse och ungefär hälften av alla svenskar gjorde under allhelgona-helgen ett besök vid en grav. Det är en högtid som verkar ha stark förankring hos svenskarna.

I bondesamhället användes den 1 november för att förutsäga vädret och som nämnts har den setts som den första vinterdagen. Det sades ibland att om solen inte skiner så länge att man hinner med att sadla en häst, så blir det en mycket snörik vinter.

Virtuella ljus

I år kunde man genom Svenska kyrkan gå in på webben och tända virtuella ljus som sedan tänds i verkligheten.

Svenska kyrkans ljusinstallation fanns på fyra kyrkogårdar i landet: Krematoriekyrkogården i Helsingborg, Frösö kyrkogård utanför Östersund, Ruds kyrkogård i Karlstad och kyrkogården vid Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm.

I Domkyrkan var det under söndagen en minnesgudstjänst där de bjöds på musik och tänkvärda ord; Requiem av John Rutter, Cantabilekören och instrumentalister, samt den fantastiskt skickliga sopransolisten Liz-Marie Tammo.

Präst var Erika Ogenholt och dirigent var som vanligt Jan Tammo.

  • Per Warvlin