26 sep 2014 05:00

23 jan 2015 14:42

Starka band mellan Elisabeth och Yvonne

Elisabeth Lund Svensson var i desperat behov av en njure.
Väninnan Yvonne Thorold kom till undsättning.
– Jag var inte 100 procent säker på att hjälpa Elisabeth. Snarare 150, säger Yvonne.

Bland tomater, physalis och paprikor pysslar Elisabeth Lund Svensson i sitt växthus. I den lummiga trädgården på Östra Grevilligatan i Mariestad har 55-åringen förverkligat en livslång dröm.

– Jag köpte växthuset i februari, en månad efter operationen. Det kändes som att ett nytt liv startade och då kunde jag lika gärna köpa växthuset, säger Elisabeth med ett skratt.

Här kan hon slå sig till ro och ägna tankarna på positiva saker. Mycket av den varan har det inte varit de senaste 13 åren.

Då fick nämligen Elisabeth beskedet hon länge fruktat. Precis som sin mamma och mormor hade hon drabbats av polycystisk sjukdom. Den är ärftlig och risken att även Elisabeth skulle attackeras var 50 procent. Något botemedel för sjukdomen finns inte.

Elisabeths båda njurar angreps av cystor och för varje dag blev de sämre. Sommaren 2012 kom läkaren med den väntade, men fortfarande blytunga, domen.

– Njurarna hade bara elva procents funktion och jag behövde snabbt en donator.

Lyckad hockeyresa

Maken Pelle hade för högt blodtryck och nekades. Däremot kom ett glädjebesked i bussen på väg till en hockeymatch. Väninnan Yvonne Thorold, 56, erbjöd sig att hjälpa till.

– När det började strula för Pelle såg jag ingen annan utväg. Självklart skulle jag ställa upp, säger Yvonne.

Fyra månader före operationen påbörjade Elisabeth sin påsdialys. Njurarnas uppgift är att rena blodet på restprodukter och avlägsna vatten. Fyra gånger om dagen tvingades hon att byta ut vätskan ur buken.

Inte nervös

Den 22 januari i år stod operation för dörren. Tillsammans åkte Elisabeth och Yvonne till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Efter flertalet kontroller och en mängd röntgenbesök var båda redo.

– Jag var inte nervös över huvud taget. Vi var i trygga händer och vetskapen om att vi hade varandra sida vid sida var otroligt skönt.

Operationen blev minst sagt lyckad.

– Det första jag frågade sköterskan var om Yvonne mådde bra. Jag var mest orolig för henne. När jag fick höra att allt var bra kunde jag slappna av, säger Elisabeth.

”Hon betyder allt”

I dag, åtta månader senare, äter hon fortfarande mediciner, vilket hon måste göra livet ut. I övrigt är allt som förut.

– Jag känner stor tacksamhet mot Yvonne. Hon betyder allt för mig och är som en storasyster. Det finns ett speciellt band mellan oss som ingen kan ta ifrån oss.

Noterbart är att Elisabeth nominerade Yvonne till utmärkelsen ”En god gärning” för september, ett samarrangemang mellan MT och Lions Mariestad. Yvonne fick ett diplom och 2 000 kronor.

Bland tomater, physalis och paprikor pysslar Elisabeth Lund Svensson i sitt växthus. I den lummiga trädgården på Östra Grevilligatan i Mariestad har 55-åringen förverkligat en livslång dröm.

– Jag köpte växthuset i februari, en månad efter operationen. Det kändes som att ett nytt liv startade och då kunde jag lika gärna köpa växthuset, säger Elisabeth med ett skratt.

Här kan hon slå sig till ro och ägna tankarna på positiva saker. Mycket av den varan har det inte varit de senaste 13 åren.

Då fick nämligen Elisabeth beskedet hon länge fruktat. Precis som sin mamma och mormor hade hon drabbats av polycystisk sjukdom. Den är ärftlig och risken att även Elisabeth skulle attackeras var 50 procent. Något botemedel för sjukdomen finns inte.

Elisabeths båda njurar angreps av cystor och för varje dag blev de sämre. Sommaren 2012 kom läkaren med den väntade, men fortfarande blytunga, domen.

– Njurarna hade bara elva procents funktion och jag behövde snabbt en donator.

Lyckad hockeyresa

Maken Pelle hade för högt blodtryck och nekades. Däremot kom ett glädjebesked i bussen på väg till en hockeymatch. Väninnan Yvonne Thorold, 56, erbjöd sig att hjälpa till.

– När det började strula för Pelle såg jag ingen annan utväg. Självklart skulle jag ställa upp, säger Yvonne.

Fyra månader före operationen påbörjade Elisabeth sin påsdialys. Njurarnas uppgift är att rena blodet på restprodukter och avlägsna vatten. Fyra gånger om dagen tvingades hon att byta ut vätskan ur buken.

Inte nervös

Den 22 januari i år stod operation för dörren. Tillsammans åkte Elisabeth och Yvonne till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Efter flertalet kontroller och en mängd röntgenbesök var båda redo.

– Jag var inte nervös över huvud taget. Vi var i trygga händer och vetskapen om att vi hade varandra sida vid sida var otroligt skönt.

Operationen blev minst sagt lyckad.

– Det första jag frågade sköterskan var om Yvonne mådde bra. Jag var mest orolig för henne. När jag fick höra att allt var bra kunde jag slappna av, säger Elisabeth.

”Hon betyder allt”

I dag, åtta månader senare, äter hon fortfarande mediciner, vilket hon måste göra livet ut. I övrigt är allt som förut.

– Jag känner stor tacksamhet mot Yvonne. Hon betyder allt för mig och är som en storasyster. Det finns ett speciellt band mellan oss som ingen kan ta ifrån oss.

Noterbart är att Elisabeth nominerade Yvonne till utmärkelsen ”En god gärning” för september, ett samarrangemang mellan MT och Lions Mariestad. Yvonne fick ett diplom och 2 000 kronor.

Cystnjurar

Cystnjurar, eller autosomal dominant polycystisk njursjukdom, (ADPKD) är en ärftlig sjukdom som framför allt drabbar njurarna.

Ett felaktigt arvsanlag leder till att det bildas en stor mängd vätskefyllda blåsor (cystor) i njurarna. Cystorna tränger undan njurvävnaden vilket gör att funktionen i njurarna långsamt försämras. Barn till en person med cystnjurar löper 50 procents risk att ärva sjukdomen.

Källa: Njurförbundet