11 sep 2014 16:58

23 jan 2015 14:42

Jobbar för chansen till utbildning

MARIESTAD:

1999 kom Kabir Ahmed Zay till Sverige från Afghanistan, men så ofta han kan åker han tillbak till sitt hemland för att ta hjälpa och informera människorna på plats.
Bristen på utbildning är fortfarande stor i många delar av landet.
– I somras var jag i den södra delen av landet och där är allt fortfarande väldigt spartanskt, men skolorna börjar finnas och förhoppningsvis kan det bli allt fler, säger han.

I onsdags arrangerades en kväll under rubriken ”Afghanistan i fokus” genom ett samarbete med Svenska Afghanistankommittén i Skaraborg och stadsbiblioteket i Mariestad.

I somras tog Kabir Ahmed Zay med sin familj för att besöka den by hans farfar ursprungligen kommer ifrån i södra Afghanistan.

– I den här delen av landet är det inte helt riskfritt. Några utlandsstyrkor har aldrig varit där och det är väldigt fattigt, berättar han och fortsätter:

– Att gå i skola är ovanligt. Nästan alla kvinnor är analfabeter och en stor del av befolkningen har svårt att ta till sig nyheter då de varken kan läsa eller skriva.

Han flydde själv 1999, nu är det visserligen ett annat läge i landet när det gäller tillgången till media, men med det låga antalet läs- och skrivkunniga är det svårt att nå ut med information till byarna på landsorten.

– För mig som har kunskapen och tillgången är det lätt att följa med vad som händer. För mig som kan både engelska, ryska och svenska utöver mitt modersmål har det varit lätt, säger han och fotsätter:

– Om det händer något i södra Afghanistan vet jag det via sociala medier på en halvtimma, men för de som bor där och varken kan läsa eller skriva spelar det ingen roll att det i dag finns en bra rapportering i tidningarna.

Stora kontraster

Just chansen till utbildning är något han menar är ”A och O” för att befolkningen ska få chans att utveckla sig och kunna vara upplysta om läget både i sitt eget land och i världen.

– Jag tog med mina egna barn till den här byn så att de också ska se hur skolan är för dem som går där. Dels så är det ingen självklarhet att det finns någon skola och undervisningen är väldigt spartansk.

Han visade film och bilder om hur barn i alla åldrar delar undervisning.

– De sitter på golvet, det finns inga stolar och det finns bara en tavla på hela skolan. Det går barn i väldigt varierande åldrar i samma klass, men detta är en början.

Att unga flickor får gå i skolan är mer ovanligt än vanligt.

– Det är inte vanligt, men nu förekommer det och det är ett steg i rätt riktning. Det krävs att allt fler föräldrar tar sina barn till skolan. Går en eller två följer några fler med.

Kontrasten med den svenska skolan är enorm.

– Här i Sverige finns en dialog mellan skolan och familjerna. På mina besök försöker jag ta med det som vi har här och informera om sådana saker.

Materialet är en sak, det är svårt att få en kvalitet i undervisningen när utbildningsmaterial är en stor bristvara.

– Vill du ha tag i ett vapen och vill du ut och kriga är det inga problem, men att få tag i en penna eller suddgummi är inte alls lätt, säger han.

I onsdags arrangerades en kväll under rubriken ”Afghanistan i fokus” genom ett samarbete med Svenska Afghanistankommittén i Skaraborg och stadsbiblioteket i Mariestad.

I somras tog Kabir Ahmed Zay med sin familj för att besöka den by hans farfar ursprungligen kommer ifrån i södra Afghanistan.

– I den här delen av landet är det inte helt riskfritt. Några utlandsstyrkor har aldrig varit där och det är väldigt fattigt, berättar han och fortsätter:

– Att gå i skola är ovanligt. Nästan alla kvinnor är analfabeter och en stor del av befolkningen har svårt att ta till sig nyheter då de varken kan läsa eller skriva.

Han flydde själv 1999, nu är det visserligen ett annat läge i landet när det gäller tillgången till media, men med det låga antalet läs- och skrivkunniga är det svårt att nå ut med information till byarna på landsorten.

– För mig som har kunskapen och tillgången är det lätt att följa med vad som händer. För mig som kan både engelska, ryska och svenska utöver mitt modersmål har det varit lätt, säger han och fotsätter:

– Om det händer något i södra Afghanistan vet jag det via sociala medier på en halvtimma, men för de som bor där och varken kan läsa eller skriva spelar det ingen roll att det i dag finns en bra rapportering i tidningarna.

Stora kontraster

Just chansen till utbildning är något han menar är ”A och O” för att befolkningen ska få chans att utveckla sig och kunna vara upplysta om läget både i sitt eget land och i världen.

– Jag tog med mina egna barn till den här byn så att de också ska se hur skolan är för dem som går där. Dels så är det ingen självklarhet att det finns någon skola och undervisningen är väldigt spartansk.

Han visade film och bilder om hur barn i alla åldrar delar undervisning.

– De sitter på golvet, det finns inga stolar och det finns bara en tavla på hela skolan. Det går barn i väldigt varierande åldrar i samma klass, men detta är en början.

Att unga flickor får gå i skolan är mer ovanligt än vanligt.

– Det är inte vanligt, men nu förekommer det och det är ett steg i rätt riktning. Det krävs att allt fler föräldrar tar sina barn till skolan. Går en eller två följer några fler med.

Kontrasten med den svenska skolan är enorm.

– Här i Sverige finns en dialog mellan skolan och familjerna. På mina besök försöker jag ta med det som vi har här och informera om sådana saker.

Materialet är en sak, det är svårt att få en kvalitet i undervisningen när utbildningsmaterial är en stor bristvara.

– Vill du ha tag i ett vapen och vill du ut och kriga är det inga problem, men att få tag i en penna eller suddgummi är inte alls lätt, säger han.

  • Johanna Drath