29 jul 2014 15:55

23 jan 2015 14:40

Lekfull samhörighet kring Logården

Det är mycket att fixa med för arrangörerna av spelmansstämman i Odensåker. Men något fast program blir det inte.
– Spelmän vill inte ha det. De vill kunna spela fritt; med vem de vill – hur länge de vill, säger Helena Ambertsson som varit med sedan starten 1989.

Det började i liten skala för 25 år sedan, på initiativ av spelmannen Lars Söderström som då nyss flyttat till Odensåker. Det blev en musikalisk träff som lockade runt 100 personer att spela, lyssna och dansa på logen.

Sedan dess har arrangemanget vuxit undan för undan; utvecklats och förändrats. När det nu är dags igen, på lördag den 2 augusti, hoppas arrangörerna på uppemot 1 000 besökare om vädret håller i sig).

Medlemmarna i Odensåkers hembygdsförening står rustade med såväl hembakt bullar som frivilligarbetare inför spelmansstämman vid Logården.

Konsertstart

Sedan 1993 har stämman inletts på samma sätt: Med konsert i Odensåkers kyrka – som då brukar vara mer än fullsatt. I år framträder fyra riksspelmän: Munspelaren Jan Erik Wadén och fiolspelarna Lars-Olof Ejstes, Mikael Petterson och Andréa Lätt, samt organisten Helena Ambertsson. Därefter tågar man gemensamt till hembygdsgården där fritt spel tar vid.

– Här kommer att sitta spelmän i varenda vrå, säger Helena och poängterar att det är det fria spelet som är grundidén för hela stämman.

Överallt bildas konstellationer med akustiska instrument. Några deltagare tjuvstartar alltid redan före konserten.

– Det brukar höras musik redan vid tre–fyra på eftermiddagen, säger John-Erik Andersson i arrangörskommittén.

In på småtimmarna

Och inte förrän omkring tolv timmar senare tystnar det. Man håller på tills ”man har spelat färdigt”. Några korta pauser tas för intag av kaffe, korv eller skinnatröt, men i övrigt spelar man hela tiden. Fingrarna orkar, intygar Lars-Olof Ejstes från Ullervad.

– Och de bästa låtarna kommer oftast inte förrän efter midnatt, skrattar Helena.

– Nej, det är ungefär som när man var liten; att man inte kom i gång att leka förrän kalaset var slut, instämmer Lars-Olof.

Magiskt samspel

Vilka de ”bästa låtarna” är, kan de dock inte säga på förhand. Det handlar mer om en känsla som skapas där och då.

– Samspelet spelmän emellan, förklarar Lars-Olof. Det kan ju slå gnistor när två personer spelar tillsammans. Någonting magiskt nästan.

Spelmansstämman i Odensåker brukar locka mellan 100 och 150 musikanter. Men många besökare kommer dit utan instrument – för att uppleva den speciella atmosfären.

Det började i liten skala för 25 år sedan, på initiativ av spelmannen Lars Söderström som då nyss flyttat till Odensåker. Det blev en musikalisk träff som lockade runt 100 personer att spela, lyssna och dansa på logen.

Sedan dess har arrangemanget vuxit undan för undan; utvecklats och förändrats. När det nu är dags igen, på lördag den 2 augusti, hoppas arrangörerna på uppemot 1 000 besökare om vädret håller i sig).

Medlemmarna i Odensåkers hembygdsförening står rustade med såväl hembakt bullar som frivilligarbetare inför spelmansstämman vid Logården.

Konsertstart

Sedan 1993 har stämman inletts på samma sätt: Med konsert i Odensåkers kyrka – som då brukar vara mer än fullsatt. I år framträder fyra riksspelmän: Munspelaren Jan Erik Wadén och fiolspelarna Lars-Olof Ejstes, Mikael Petterson och Andréa Lätt, samt organisten Helena Ambertsson. Därefter tågar man gemensamt till hembygdsgården där fritt spel tar vid.

– Här kommer att sitta spelmän i varenda vrå, säger Helena och poängterar att det är det fria spelet som är grundidén för hela stämman.

Överallt bildas konstellationer med akustiska instrument. Några deltagare tjuvstartar alltid redan före konserten.

– Det brukar höras musik redan vid tre–fyra på eftermiddagen, säger John-Erik Andersson i arrangörskommittén.

In på småtimmarna

Och inte förrän omkring tolv timmar senare tystnar det. Man håller på tills ”man har spelat färdigt”. Några korta pauser tas för intag av kaffe, korv eller skinnatröt, men i övrigt spelar man hela tiden. Fingrarna orkar, intygar Lars-Olof Ejstes från Ullervad.

– Och de bästa låtarna kommer oftast inte förrän efter midnatt, skrattar Helena.

– Nej, det är ungefär som när man var liten; att man inte kom i gång att leka förrän kalaset var slut, instämmer Lars-Olof.

Magiskt samspel

Vilka de ”bästa låtarna” är, kan de dock inte säga på förhand. Det handlar mer om en känsla som skapas där och då.

– Samspelet spelmän emellan, förklarar Lars-Olof. Det kan ju slå gnistor när två personer spelar tillsammans. Någonting magiskt nästan.

Spelmansstämman i Odensåker brukar locka mellan 100 och 150 musikanter. Men många besökare kommer dit utan instrument – för att uppleva den speciella atmosfären.

  • Jenni Ahlin