14 jul 2014 16:30

23 jan 2015 14:39

Mehdin överlevde Srebrenica

SREBRENICA: Förlorade en stor del av sin släkt

Mehdin Salihovic överlevde det värsta krigsbrottet i Europa i modern tid. Men många ur hans familj dödades i massakern i Srebrenica. Nu hoppas Mehdin, som numera bor i Töreboda, att den ansvarige bosnienserbiske generalen Ratko Mladic ska få sin dom.

Mehdin Salihovic står vid ett vägskäl mitt i Srebrenica i östra Bosnien. Han var 17 år den 11 juli 1995 när han tvingades skiljas från sin mor och sina syskon just här. Ratko Mladics fruktade trupper var på väg att inta staden.

– Vi bodde i lägenheten intill här. Jag kramade om min mamma och mina småsyskon. Vi sa att vi ses – kanske, berättar Mehdin Salihovic.

Nästan alla kvinnor och barn och en del män begav sig till FN-lägret i närheten i hopp om att få fri lejd. Men merparten av männen flydde ut i den omkringliggande skogen, däribland Mehdin, hans far och hans morfar.

– I det läget tänkte jag bara på hur jag skulle gömma mig och hur jag skulle överleva.

Mehdin Salihovic visar den branta skogsväg som han småsprang uppför när han flydde. Den etniska rensningen hade pågått ett tag i östra Bosnien och de muslimska männen hade ganska klart för sig vad det innebar att blir infångad.

Gick över bergen

Vid en by någon kilometer bort samlades över 10 000 män. De bestämde sig för att gå över bergen till Tuzlaområdet, 85 kilometer bort, till säkerheten på den bosniska arméns territorium.

Men bosnienserberna fanns hack i häl och i byn Konjevic Polje utanför Srebrenica fick de kontakt. Mehdin kunde från en hög höjd i skogen höra Ratko Mladics soldater ropa från en vägspärr nedanför.

– De ropade att de skulle rädda oss och köra oss till Tuzla. Vissa gick på det och gick ner. Men alla de blev dödade, berättar Mehdin.

”Kaninjakt”

Mehdin beskriver tiden i skogen som en kaninjakt. Marschen gick genom serbiskkontrollerat område. Förbi krypskyttar, granatkastare och serbiska spärrar.

De hade inget att äta och den psykiska anspänningen var stor. Några tusen personer blev infångade eller skjutna och Mehdin själv var nära att bli dödad vid flera tillfällen.

– Min klasskompis blev skjuten i huvudet bara en halv meter från mig, säger Mehdin Salihovic.

De såg soldater varje dag. Men kunde inte avgöra om det var vänner eller fiender. Vid ett tillfälle mötte Mehdin och hans grupp två civilklädda men beväpnade soldater.

– De bjöd mig på cigaretter av märket Lord. Det är ett märke som inte fanns i Srebrenica, så jag förstod att de var bosnienserber.

När att bli skjuten

Efter en stund började de två soldaterna kasta handgranater och skjuta. Mehdin var på sin vakt och sprang därifrån det snabbaste han kunde. Han sprang länge medan de sköt efter honom.

– Gud ville att jag skulle överleva.

Efter sju dagar på flykt nådde Mehdin och hans pappa till sist fram till Tuzla-trakten. De hade tappat kontakten under ett par dagar, men återfunnit varandra. Nu var de välbehållna.

Men Mehdin hade förlorat två farbröder, sin morfar och 36 andra släktingar.

En del av det som hände dokumenterades faktiskt av bosnienserberna själva. Ett av de mest kända filmklippen ligger ute till allmän beskådan på internet och visar hur några unga pojkar med bakbundna händer avrättas.

– Han där i blå jacka. Han var min bästa kompis, säger Mehdin och pekar på datorskärmen.

Överlevde

De kvinnor och barn som tagit sin tillflykt till FNs läger överlevde i de flesta fallen, däribland Mehdins mamma och syskon. Lägrets män och pojkar, från 15 års ålder ungefär, mördades däremot.

Sammanlagt dödades omkring 8 000 bosnienmuslimer under de här dagarna. De flesta hamnade i massgravar, men successivt flyttas offren till begravningsplatsen i Potocari utanför Srebrenica, där det också finns ett stort monument över massakern.

Mehdin kom att lära känna sin blivande fru Sahida under tiden i Tuzla. Där bildade de familj. Men tillvaron i efterkrigstidens Bosnien var hård och år 2000 sökte de sig till Sverige och Töreboda. Där bor de nu med sina tre barn.

Ceremoni

Varje sommar brukar de återvända till den slitna staden Srebrenica för att besöka den ceremoni som den 11 juli hålls till minne av offren. Då begraver man på ett värdigt sätt de personer som identifierats i massgravarna.

För Sahidas familj var Srebrenicamassakern också en katastrof. Hennes far, tre bröder, en farbror och två kusiner miste sina liv. Själv överlevde hon tack vare att hon sökt skydd i FNs läger tillsammans med sin mor och sina småsyskon.

2011 greps general Ratko Mladic och han står nu inför rätta i krigsförbrytartribunalen i Haag. Hans hälsa har sviktat och det har spekulerats i om han kommer att hinna få en dom innan han avlider.

Lindring?

Det hoppas Mehdin Salihovic. Kanske kan det lindra smärtan något för alla dem som sörjer.

– Det är viktigt att han döms och får ett straff. Alla som begått krigsförbrytelser ska straffas, säger Mehdin Salihovic.

– De som säger att det inte var ett folkmord får gärna följa med hit till begravningsplatsen.

Mehdin Salihovic står vid ett vägskäl mitt i Srebrenica i östra Bosnien. Han var 17 år den 11 juli 1995 när han tvingades skiljas från sin mor och sina syskon just här. Ratko Mladics fruktade trupper var på väg att inta staden.

– Vi bodde i lägenheten intill här. Jag kramade om min mamma och mina småsyskon. Vi sa att vi ses – kanske, berättar Mehdin Salihovic.

Nästan alla kvinnor och barn och en del män begav sig till FN-lägret i närheten i hopp om att få fri lejd. Men merparten av männen flydde ut i den omkringliggande skogen, däribland Mehdin, hans far och hans morfar.

– I det läget tänkte jag bara på hur jag skulle gömma mig och hur jag skulle överleva.

Mehdin Salihovic visar den branta skogsväg som han småsprang uppför när han flydde. Den etniska rensningen hade pågått ett tag i östra Bosnien och de muslimska männen hade ganska klart för sig vad det innebar att blir infångad.

Gick över bergen

Vid en by någon kilometer bort samlades över 10 000 män. De bestämde sig för att gå över bergen till Tuzlaområdet, 85 kilometer bort, till säkerheten på den bosniska arméns territorium.

Men bosnienserberna fanns hack i häl och i byn Konjevic Polje utanför Srebrenica fick de kontakt. Mehdin kunde från en hög höjd i skogen höra Ratko Mladics soldater ropa från en vägspärr nedanför.

– De ropade att de skulle rädda oss och köra oss till Tuzla. Vissa gick på det och gick ner. Men alla de blev dödade, berättar Mehdin.

”Kaninjakt”

Mehdin beskriver tiden i skogen som en kaninjakt. Marschen gick genom serbiskkontrollerat område. Förbi krypskyttar, granatkastare och serbiska spärrar.

De hade inget att äta och den psykiska anspänningen var stor. Några tusen personer blev infångade eller skjutna och Mehdin själv var nära att bli dödad vid flera tillfällen.

– Min klasskompis blev skjuten i huvudet bara en halv meter från mig, säger Mehdin Salihovic.

De såg soldater varje dag. Men kunde inte avgöra om det var vänner eller fiender. Vid ett tillfälle mötte Mehdin och hans grupp två civilklädda men beväpnade soldater.

– De bjöd mig på cigaretter av märket Lord. Det är ett märke som inte fanns i Srebrenica, så jag förstod att de var bosnienserber.

När att bli skjuten

Efter en stund började de två soldaterna kasta handgranater och skjuta. Mehdin var på sin vakt och sprang därifrån det snabbaste han kunde. Han sprang länge medan de sköt efter honom.

– Gud ville att jag skulle överleva.

Efter sju dagar på flykt nådde Mehdin och hans pappa till sist fram till Tuzla-trakten. De hade tappat kontakten under ett par dagar, men återfunnit varandra. Nu var de välbehållna.

Men Mehdin hade förlorat två farbröder, sin morfar och 36 andra släktingar.

En del av det som hände dokumenterades faktiskt av bosnienserberna själva. Ett av de mest kända filmklippen ligger ute till allmän beskådan på internet och visar hur några unga pojkar med bakbundna händer avrättas.

– Han där i blå jacka. Han var min bästa kompis, säger Mehdin och pekar på datorskärmen.

Överlevde

De kvinnor och barn som tagit sin tillflykt till FNs läger överlevde i de flesta fallen, däribland Mehdins mamma och syskon. Lägrets män och pojkar, från 15 års ålder ungefär, mördades däremot.

Sammanlagt dödades omkring 8 000 bosnienmuslimer under de här dagarna. De flesta hamnade i massgravar, men successivt flyttas offren till begravningsplatsen i Potocari utanför Srebrenica, där det också finns ett stort monument över massakern.

Mehdin kom att lära känna sin blivande fru Sahida under tiden i Tuzla. Där bildade de familj. Men tillvaron i efterkrigstidens Bosnien var hård och år 2000 sökte de sig till Sverige och Töreboda. Där bor de nu med sina tre barn.

Ceremoni

Varje sommar brukar de återvända till den slitna staden Srebrenica för att besöka den ceremoni som den 11 juli hålls till minne av offren. Då begraver man på ett värdigt sätt de personer som identifierats i massgravarna.

För Sahidas familj var Srebrenicamassakern också en katastrof. Hennes far, tre bröder, en farbror och två kusiner miste sina liv. Själv överlevde hon tack vare att hon sökt skydd i FNs läger tillsammans med sin mor och sina småsyskon.

2011 greps general Ratko Mladic och han står nu inför rätta i krigsförbrytartribunalen i Haag. Hans hälsa har sviktat och det har spekulerats i om han kommer att hinna få en dom innan han avlider.

Lindring?

Det hoppas Mehdin Salihovic. Kanske kan det lindra smärtan något för alla dem som sörjer.

– Det är viktigt att han döms och får ett straff. Alla som begått krigsförbrytelser ska straffas, säger Mehdin Salihovic.

– De som säger att det inte var ett folkmord får gärna följa med hit till begravningsplatsen.

  • Henrik Dammberg