16 jun 2014 11:30

23 jan 2015 14:20

Agneta bor mellan Ono och Bono

NEW YORK:

Agneta Eckemyr växte upp på Smedjegatan 22 i Karlsborg.
De senaste 40 åren har adressen varit 135 Central Park West i New York.
Just nu spelas en tv-dokumentär in om hennes händelserika liv som fotomodell, skådespelare och kläddesigner.
– Vem vet, kanske flyttar jag till Sverige när jag blir pensionär!

Vi träffades senast sommaren 2001 då jag gjorde en intervju med henne för denna tidning. Vi satt i en lummig trädgård vid Bottensjön och blev en aning nostalgiska. Våra pappor jobbade på flyget och nyckelbarnet Agneta gick under ett par år till min mormor och fick mat efter skolan.

Och så växte vi ju upp där i 22:an båda två.

Men redan som 19-åring under ett besök i London blev Agneta upptäckt, som man sa på den tiden, och allt förändrades snabbt. Kvinnlig huvudroll mot Ringo Starr i en spagettiwestern, en bärande roll i Disneyfilmen Ön vid världens ände och fortsatt filmande under 1970-talet.

Den roll hon är mest stolt över är i svenska filmen: Kristoffers hus mot Tommy Berggren.

Innan hon slutade med filmandet 1982 hade hon hunnit med ett långt förhållande med Staffan Scheja. Tillsammans har de sonen Daniel som, just det, håller på och jobbar med film.

– Kläderna jag designar är bekväma, sexiga och romantiska på samma gång, säger Agneta vars kollektioner i huvudsak säljs i butiken Älskling i New York.

– Sen finns det faktiskt en Älsklingbutik i Stockholm också.

När vi nu sitter i hennes otroliga takvåning mitt på Manhattan, med vidunderlig utsikt över Central Park, konstaterar jag att vi inte pratats vid sedan terroristattacken mot Twin Towers den 11 september 2001.

Då jobbade jag på SLA och efter de chockerande tv-bilderna skreks det ut på redaktionen: Vem känner vi i New York?

Jag ringde Agneta och blev överraskad av att hon inte såg så mycket av det rökiga infernot, annat än på tv.

– Nu förstår du kanske varför, säger hon när vi tittar ut från fönstret.

Så är det, Manhattan är STORT och platsen som numera kallas Ground Zero, ligger långt söderut på ön, säkert sex kilometer från The Langham som är namnet på Agnetas hus.

Många hus har namn här på Central Park West. I grannhuset Dakota bodde John Lennon och det var där utanför på trottoaren han sköts ihjäl i december 1980. Änkan Yoko Ono bor kvar och Agneta berättar att hon har två hela våningar.

– I Dakotahuset bor också en annan känd änka, Lauren Bacall som var gift med Humphrey Bogart.

Står man på Agnetas takterrass ser man också grannhuset norrut, San Remo med sina tvillingtorn. Huset har hyst bland andra Groucho Marx, Marilyn Monroe och Paul Simon.

– Nu har Steven Spielberg och sångaren Bono lägenheter där har jag hört.

Agnetas penthouse-våning har fyra rum och kök, inkluderat två tornrum där hon har inneboende; för närvarande en svenska och en österrikiska. Hyran är inte att leka med och varje bidrag till den är förstås välkommet.

Till hyresgästerna räknas också två katter samt Agnetas stora kärlek sedan många år, den lugna och något reserverade vovven Lily.

Från att ha levt ett synnerligen glamouröst liv i yngre dagar har Agneta med ålderns rätt (hon firade 60-årsdagen i Sverige i somras) funnit sig i en betydligt lugnare livsstil.

– De flesta utflykterna nuförtiden brukar handla om promenaderna i parken med Lily. Jag bor ju förvisso väldigt flott men lever ett högst ordinärt liv där mycket handlar om att få min ekonomi att gå ihop. Vid min ålder är man ju inte lika aktiv längre och man orkar inte att springa runt och marknadsföra sig på samma sätt som förr.

Under ett restaurangbesök i SoHo står det dock klart att de gamla tagen från Hollywood fortfarande sitter i. Efter något glas bubbel (Jag ääälskar Champagne) har hon lyckats få kyparen att drunkna i hennes dekolletage, skickat ut en dåligt kryddad sallad två gånger och fått igång samtal med två bord runtomkring.

Medan jag betalar notan lindar hon kyparen runt sitt finger och får med sig en doggy bag inslagen i finaste kartong. När jag föreslår tunnelbanan hem utbrister hon:

– Har du aldrig hört talas om limousiner och stans gula taxibilar?

Man har sällan tråkigt i Agneta Eckemyrs sällskap. För en gammal film- och musiknörd som undertecknad är det som allra roligast när hon släpper på förlåten och låter gamla härliga minnen poppa upp till ytan. Gärna i samklang med några ytterligare glas bubbel.

– Bob Dylan? Jaja, honom träffade jag på ett poolparty i Los Angeles när han var inne i sin mest religiösa period. Men han var jättetrevlig och vi snackade bort en timme eller två.

– Warren Beatty? Jadu, honom hade jag lite mer än en date med om man säger så. Men att ha tillbringat en natt med honom är ju inte så spektakulärt egentligen... han har väl varit ihop med de flesta haha!

– Men det var jättefint att han träffade Anette Bening till slut. Och lugnade ner sig, han med.

Medan solen går ner över femte avenyn, på andra sidan parken, sitter man gärna och njuter av dylika historier – och av alla dem som liksom inte platsar i offentlighetens ljus.

Man kan hoppas att dokumentärfilmaren som i ett par års tid gjort inspelningar med Agneta åtminstone får med några av alla obetalbara möten hon haft med samtidens stora.

När jag träffade Agneta i Karlsborg för drygt nio år sedan frågade jag vad hon gör om tio år. Staying alive blev svaret.

Under en promenad med henne och Lily i parken den 6 november, där man höll på att förbereda inför New York City Marathon, frågade jag hur hon tänker sig pensionärslivet som ju obevekligt kryper allt närmare.

– Allt kan ju hända, fortfarande. Kanske dyker mannen i mitt liv upp... hundtricket du vet! Och om han är amerikan blir jag väl kvar här. Fast det där tror jag nog inte ens själv på, haha.

– Kanske blir jag folkpensionär i Sverige. Jag har inga exklusiva pensionsförsäkringar att falla tillbaka på här. Dumt nog, det skulle man förstås sett till. Men jag har varit för upptagen med att leva i nuet. Det får man sota för nu...

– Om jag återvänder blir det nog till Stockholm i så fall. Steget från Central Park West till Smedjegatan och Karlsborg är nog lite för häftigt, till och med för mig!

Vi träffades senast sommaren 2001 då jag gjorde en intervju med henne för denna tidning. Vi satt i en lummig trädgård vid Bottensjön och blev en aning nostalgiska. Våra pappor jobbade på flyget och nyckelbarnet Agneta gick under ett par år till min mormor och fick mat efter skolan.

Och så växte vi ju upp där i 22:an båda två.

Men redan som 19-åring under ett besök i London blev Agneta upptäckt, som man sa på den tiden, och allt förändrades snabbt. Kvinnlig huvudroll mot Ringo Starr i en spagettiwestern, en bärande roll i Disneyfilmen Ön vid världens ände och fortsatt filmande under 1970-talet.

Den roll hon är mest stolt över är i svenska filmen: Kristoffers hus mot Tommy Berggren.

Innan hon slutade med filmandet 1982 hade hon hunnit med ett långt förhållande med Staffan Scheja. Tillsammans har de sonen Daniel som, just det, håller på och jobbar med film.

– Kläderna jag designar är bekväma, sexiga och romantiska på samma gång, säger Agneta vars kollektioner i huvudsak säljs i butiken Älskling i New York.

– Sen finns det faktiskt en Älsklingbutik i Stockholm också.

När vi nu sitter i hennes otroliga takvåning mitt på Manhattan, med vidunderlig utsikt över Central Park, konstaterar jag att vi inte pratats vid sedan terroristattacken mot Twin Towers den 11 september 2001.

Då jobbade jag på SLA och efter de chockerande tv-bilderna skreks det ut på redaktionen: Vem känner vi i New York?

Jag ringde Agneta och blev överraskad av att hon inte såg så mycket av det rökiga infernot, annat än på tv.

– Nu förstår du kanske varför, säger hon när vi tittar ut från fönstret.

Så är det, Manhattan är STORT och platsen som numera kallas Ground Zero, ligger långt söderut på ön, säkert sex kilometer från The Langham som är namnet på Agnetas hus.

Många hus har namn här på Central Park West. I grannhuset Dakota bodde John Lennon och det var där utanför på trottoaren han sköts ihjäl i december 1980. Änkan Yoko Ono bor kvar och Agneta berättar att hon har två hela våningar.

– I Dakotahuset bor också en annan känd änka, Lauren Bacall som var gift med Humphrey Bogart.

Står man på Agnetas takterrass ser man också grannhuset norrut, San Remo med sina tvillingtorn. Huset har hyst bland andra Groucho Marx, Marilyn Monroe och Paul Simon.

– Nu har Steven Spielberg och sångaren Bono lägenheter där har jag hört.

Agnetas penthouse-våning har fyra rum och kök, inkluderat två tornrum där hon har inneboende; för närvarande en svenska och en österrikiska. Hyran är inte att leka med och varje bidrag till den är förstås välkommet.

Till hyresgästerna räknas också två katter samt Agnetas stora kärlek sedan många år, den lugna och något reserverade vovven Lily.

Från att ha levt ett synnerligen glamouröst liv i yngre dagar har Agneta med ålderns rätt (hon firade 60-årsdagen i Sverige i somras) funnit sig i en betydligt lugnare livsstil.

– De flesta utflykterna nuförtiden brukar handla om promenaderna i parken med Lily. Jag bor ju förvisso väldigt flott men lever ett högst ordinärt liv där mycket handlar om att få min ekonomi att gå ihop. Vid min ålder är man ju inte lika aktiv längre och man orkar inte att springa runt och marknadsföra sig på samma sätt som förr.

Under ett restaurangbesök i SoHo står det dock klart att de gamla tagen från Hollywood fortfarande sitter i. Efter något glas bubbel (Jag ääälskar Champagne) har hon lyckats få kyparen att drunkna i hennes dekolletage, skickat ut en dåligt kryddad sallad två gånger och fått igång samtal med två bord runtomkring.

Medan jag betalar notan lindar hon kyparen runt sitt finger och får med sig en doggy bag inslagen i finaste kartong. När jag föreslår tunnelbanan hem utbrister hon:

– Har du aldrig hört talas om limousiner och stans gula taxibilar?

Man har sällan tråkigt i Agneta Eckemyrs sällskap. För en gammal film- och musiknörd som undertecknad är det som allra roligast när hon släpper på förlåten och låter gamla härliga minnen poppa upp till ytan. Gärna i samklang med några ytterligare glas bubbel.

– Bob Dylan? Jaja, honom träffade jag på ett poolparty i Los Angeles när han var inne i sin mest religiösa period. Men han var jättetrevlig och vi snackade bort en timme eller två.

– Warren Beatty? Jadu, honom hade jag lite mer än en date med om man säger så. Men att ha tillbringat en natt med honom är ju inte så spektakulärt egentligen... han har väl varit ihop med de flesta haha!

– Men det var jättefint att han träffade Anette Bening till slut. Och lugnade ner sig, han med.

Medan solen går ner över femte avenyn, på andra sidan parken, sitter man gärna och njuter av dylika historier – och av alla dem som liksom inte platsar i offentlighetens ljus.

Man kan hoppas att dokumentärfilmaren som i ett par års tid gjort inspelningar med Agneta åtminstone får med några av alla obetalbara möten hon haft med samtidens stora.

När jag träffade Agneta i Karlsborg för drygt nio år sedan frågade jag vad hon gör om tio år. Staying alive blev svaret.

Under en promenad med henne och Lily i parken den 6 november, där man höll på att förbereda inför New York City Marathon, frågade jag hur hon tänker sig pensionärslivet som ju obevekligt kryper allt närmare.

– Allt kan ju hända, fortfarande. Kanske dyker mannen i mitt liv upp... hundtricket du vet! Och om han är amerikan blir jag väl kvar här. Fast det där tror jag nog inte ens själv på, haha.

– Kanske blir jag folkpensionär i Sverige. Jag har inga exklusiva pensionsförsäkringar att falla tillbaka på här. Dumt nog, det skulle man förstås sett till. Men jag har varit för upptagen med att leva i nuet. Det får man sota för nu...

– Om jag återvänder blir det nog till Stockholm i så fall. Steget från Central Park West till Smedjegatan och Karlsborg är nog lite för häftigt, till och med för mig!

  • C. Lundh