24 apr 2014 13:55

23 jan 2015 14:35

Författarbesök nära deadline

Zulmir Becevic inspirerade niondeklassare till att "hitta sin grej"

Från serietidningsfantiserare till tonårsbråkstake – till författare. För Zulmir Becevic har vägen till kreativitet inte varit given.
I går klämde han in ett besök hos Högelids nior, strax före sin tredje bokdeadline.

Egentligen har han inte tid. På söndag ska hans tredje bok vara klar – alltså helt klar – och ännu saknas det sista kapitlet. Ändå står han i ett klassrum i Mariestad och berättar om sig, sitt skrivande och sina böcker för ett gäng lyssnande niondeklassare.

– Mejlet jag fick från er var ganska snyftigt, så det var svårt att säga nej, konstaterar han med ett leende mot svenskläraren Martina Widlund.

Under temat ”Krig, konflikter och dess konsekvenser” läste samtliga niondeklassare på Högelidsskolan Zulmir Becevics första bok, ”Resan som började med ett slut”. De fascinerades av den, till viss del, självbiografiska berättelsen om tolvårige Nino och hans hastiga flykt från krigets Bosnien, och ville veta mer.

– Nån gång sa jag att boken är verklig till 65 procent och fiktiv till 35 procent, men det var förstås bara ett skämt. Det går inte att kvantifiera erfarenhet på det sättet, säger han.

Rask resa

På en timme leder Zulmir Becevic sina åhörare från uppväxten i Bosnien Hercegovina, den plötsliga flykten till Kroatien, Österrike, Makedonien och slutligen Sverige, tiden på flyktingförläggningen i Värnamo, uppehållstillståndet och flytten till Falkenberg.

Han berättar om rotlösheten efter att ha ryckts upp från sitt hemland men också om glädjen i att ha hamnat i Sverige. Om sin barndomsfaiblesse för serietidningar och om tonårstiden, då han slutade läsa och började bråka – inte minst med sin svensklärare. Och om hur en mörk vinter som statsvetarpraktikant på Island fick honom att börja skriva på allvar.

– Jag började fundera över allt som hade hänt mig fram till då. Varför allt blivit som det blivit. Så tog jag fram laptopen och började skriva. Det blev som självterapi, ett sätt att få ordning på alla tankar och känslor. Att det kunde bli en bok tänkte jag på först långt senare.

”Skriv!”

Ungdomsboken ”Resan som började med ett slut” kom 2006. Uppföljaren ”Svenhammeds journaler” 2009 och i höst väntas ”Avblattefieringsprocessen” komma ut. Det är den som Zulmir Becevic alldeles snart måste hem till Linköping för att skriva färdigt.

Men innan dess ger han sina åhörare ett par väl valda tips: Om du har saker i huvudet som du inte vill prata med någon om: Skriv” Det hjälper. Och tro inte att du måste skriva som någon annan:

– Det finns inga givna vägar när det gäller kreativitet. Det gäller bara att hitta sin grej.

Egentligen har han inte tid. På söndag ska hans tredje bok vara klar – alltså helt klar – och ännu saknas det sista kapitlet. Ändå står han i ett klassrum i Mariestad och berättar om sig, sitt skrivande och sina böcker för ett gäng lyssnande niondeklassare.

– Mejlet jag fick från er var ganska snyftigt, så det var svårt att säga nej, konstaterar han med ett leende mot svenskläraren Martina Widlund.

Under temat ”Krig, konflikter och dess konsekvenser” läste samtliga niondeklassare på Högelidsskolan Zulmir Becevics första bok, ”Resan som började med ett slut”. De fascinerades av den, till viss del, självbiografiska berättelsen om tolvårige Nino och hans hastiga flykt från krigets Bosnien, och ville veta mer.

– Nån gång sa jag att boken är verklig till 65 procent och fiktiv till 35 procent, men det var förstås bara ett skämt. Det går inte att kvantifiera erfarenhet på det sättet, säger han.

Rask resa

På en timme leder Zulmir Becevic sina åhörare från uppväxten i Bosnien Hercegovina, den plötsliga flykten till Kroatien, Österrike, Makedonien och slutligen Sverige, tiden på flyktingförläggningen i Värnamo, uppehållstillståndet och flytten till Falkenberg.

Han berättar om rotlösheten efter att ha ryckts upp från sitt hemland men också om glädjen i att ha hamnat i Sverige. Om sin barndomsfaiblesse för serietidningar och om tonårstiden, då han slutade läsa och började bråka – inte minst med sin svensklärare. Och om hur en mörk vinter som statsvetarpraktikant på Island fick honom att börja skriva på allvar.

– Jag började fundera över allt som hade hänt mig fram till då. Varför allt blivit som det blivit. Så tog jag fram laptopen och började skriva. Det blev som självterapi, ett sätt att få ordning på alla tankar och känslor. Att det kunde bli en bok tänkte jag på först långt senare.

”Skriv!”

Ungdomsboken ”Resan som började med ett slut” kom 2006. Uppföljaren ”Svenhammeds journaler” 2009 och i höst väntas ”Avblattefieringsprocessen” komma ut. Det är den som Zulmir Becevic alldeles snart måste hem till Linköping för att skriva färdigt.

Men innan dess ger han sina åhörare ett par väl valda tips: Om du har saker i huvudet som du inte vill prata med någon om: Skriv” Det hjälper. Och tro inte att du måste skriva som någon annan:

– Det finns inga givna vägar när det gäller kreativitet. Det gäller bara att hitta sin grej.

  • Carin Söder

Zulmir Becevic

Föddes 1982 i Bosnien Hercegovina.

Flydde som tioåring till Sverige undan kriget i Jugoslavien.

Bor i Linköping.

Har en magisterexamen i statsvetenskap.

Skriver, parallellt med de skönlitterära ungdomsböckerna, på en doktorsavhandling hos Tema Barn på Linköpings universitet. Den handlar om unga, socialt utsatta människor och deras livsberättelser.

Källa: