26 mar 2014 06:00

23 jan 2015 14:33

Här vävs drömmen om ett bättre liv

En del blir förbannade. Andra får dåligt samvete.
Någon skänker en slant, eller ger till och med en hjälpande hand.
De utländska tiggarna lämnar få oberörda.

När du för ett par år sedan såg tv-reportage om hur ekonomiska kriser slog mot forna öststater och Sydeuropa, fanns fortfarande ett visst avstånd, som ett filter, mellan dig och tiggarna på bildskärmen.

Nu kan du snubbla över dem i Mariestad när du fredagshandlar den läckra grillbiten, eller bär ut en kasse med helgsponken från Bolaget.

Kanske tillhör du dem som lägger en femkrona eller en tia i burken. Kanske har du som princip att aldrig gynna tiggeri som företeelse.

Tiggaren föder tankar om rik och fattig, rättvisa och orättvisa, tur och otur – kort sagt tvingar deras närvaro oss att brottas med frågor som kan vara jäkligt jobbiga att hitta svar på.

Fem tiggare

För närvarande finns det fem utländska tiggare i Mariestad. En av dessa är 35-årige David Mora som senaste tiden suttit utanför Coop. Han berättar på knagglig engelska, men med stor entusiasm, om hur han ser fram emot att till sommaren använda en del av sina insamlade kronor till att renovera ett hus i Rumänien.

– Min fru Ioana kom till Mariestad ihop med sin far för bara några dagar sedan. De ska också tigga här. Själv har jag varit här sedan september, fast jag åkte hem till Santander över jul och nyår.

Två barn hemma

David är spanjor medan frun är, som han beskriver det, hälften rom och hälften rumänska. De har varit tillsammans i tio år och har två barn – sjuåriga Naiara Alexandra och Jennifer Paula som bara är åtta månader.

– De är hos min mor i Santander nu, berättar David som är utbildad kakelläggare. Men varken i Rumänien eller i Spanien får han annat än tillfälliga ströjobb; många arbetslösa slåss om de få jobben.

Han har tidigare tiggt i Frankrike, Tyskland och Norge. I Sverige har han varit i bland annat Göteborg, Borås och Helsingborg.

Öststatsmaffia

– Men i storstaden är det mycket öststatsmaffia. Är du inte med på deras regler slänger de bara bort dig från en bra plats att sitta på. De tar 70 procent av det du tigger och själv får man behålla 30. Ingen vågar klaga. Vill man slippa blir det att försöka flytta till andra, mindre städer.

En vanlig dag kan David tigga till sig mellan 120 och 150 kronor under de drygt åtta timmar han sitter på sin plats. Någon enstaka gång kan det bli 200 kronor och till och med över det.

50 kronor till mat

– Jag använder max 50 kronor om dagen till mat. Jag köper kanske grillad kyckling. Butikschefen här är snäll och låter mig sitta utanför entrén. En gång tog han mitt parti när en oförskämd kund tyckte att jag skulle packa ihop och dra iväg.

David säger att bästa tiggarplatsen i stan är utanför Ica Oxen.

– Men jag har hört att man har bett tiggare att inte sitta där...

Skänkt sovprylar

Medan MT pratar med David stannar Mariestadsbon Tommy Westberg och pratar en stund. Han har tidigare skänkt ett liggunderlag och en sovsäck och undrar nu om David behöver någon ytterligare hjälp.

– Ju mer man förstår om deras utsatta värld, desto mer vill man hjälpa till.

En annan som engagerat sig i tiggarnas vardag är KD-politikern Margaretha Alexandersson som också tillhör pingstförsamlingen i Mariestad.

– Kyrkorna här jobbar tillsammans i ett diakonalt utskott och vi har bland annat hjälpt dem att komma och få duscha i gamla prästgården. Även lite kläder har de fått och en dag lagade vi mat tillsammans.

Desperat åtgärd

– Pengar kan vi inte ge – men medmänsklighet.

Hon erkänner att det är svårt att förhålla sig till tiggeriet som företeelse, men tillägger:

– Jag tror inte att någon individ väljer det före något annat; det är väl en sista desperat åtgärd som en människa tar till.

När du för ett par år sedan såg tv-reportage om hur ekonomiska kriser slog mot forna öststater och Sydeuropa, fanns fortfarande ett visst avstånd, som ett filter, mellan dig och tiggarna på bildskärmen.

Nu kan du snubbla över dem i Mariestad när du fredagshandlar den läckra grillbiten, eller bär ut en kasse med helgsponken från Bolaget.

Kanske tillhör du dem som lägger en femkrona eller en tia i burken. Kanske har du som princip att aldrig gynna tiggeri som företeelse.

Tiggaren föder tankar om rik och fattig, rättvisa och orättvisa, tur och otur – kort sagt tvingar deras närvaro oss att brottas med frågor som kan vara jäkligt jobbiga att hitta svar på.

Fem tiggare

För närvarande finns det fem utländska tiggare i Mariestad. En av dessa är 35-årige David Mora som senaste tiden suttit utanför Coop. Han berättar på knagglig engelska, men med stor entusiasm, om hur han ser fram emot att till sommaren använda en del av sina insamlade kronor till att renovera ett hus i Rumänien.

– Min fru Ioana kom till Mariestad ihop med sin far för bara några dagar sedan. De ska också tigga här. Själv har jag varit här sedan september, fast jag åkte hem till Santander över jul och nyår.

Två barn hemma

David är spanjor medan frun är, som han beskriver det, hälften rom och hälften rumänska. De har varit tillsammans i tio år och har två barn – sjuåriga Naiara Alexandra och Jennifer Paula som bara är åtta månader.

– De är hos min mor i Santander nu, berättar David som är utbildad kakelläggare. Men varken i Rumänien eller i Spanien får han annat än tillfälliga ströjobb; många arbetslösa slåss om de få jobben.

Han har tidigare tiggt i Frankrike, Tyskland och Norge. I Sverige har han varit i bland annat Göteborg, Borås och Helsingborg.

Öststatsmaffia

– Men i storstaden är det mycket öststatsmaffia. Är du inte med på deras regler slänger de bara bort dig från en bra plats att sitta på. De tar 70 procent av det du tigger och själv får man behålla 30. Ingen vågar klaga. Vill man slippa blir det att försöka flytta till andra, mindre städer.

En vanlig dag kan David tigga till sig mellan 120 och 150 kronor under de drygt åtta timmar han sitter på sin plats. Någon enstaka gång kan det bli 200 kronor och till och med över det.

50 kronor till mat

– Jag använder max 50 kronor om dagen till mat. Jag köper kanske grillad kyckling. Butikschefen här är snäll och låter mig sitta utanför entrén. En gång tog han mitt parti när en oförskämd kund tyckte att jag skulle packa ihop och dra iväg.

David säger att bästa tiggarplatsen i stan är utanför Ica Oxen.

– Men jag har hört att man har bett tiggare att inte sitta där...

Skänkt sovprylar

Medan MT pratar med David stannar Mariestadsbon Tommy Westberg och pratar en stund. Han har tidigare skänkt ett liggunderlag och en sovsäck och undrar nu om David behöver någon ytterligare hjälp.

– Ju mer man förstår om deras utsatta värld, desto mer vill man hjälpa till.

En annan som engagerat sig i tiggarnas vardag är KD-politikern Margaretha Alexandersson som också tillhör pingstförsamlingen i Mariestad.

– Kyrkorna här jobbar tillsammans i ett diakonalt utskott och vi har bland annat hjälpt dem att komma och få duscha i gamla prästgården. Även lite kläder har de fått och en dag lagade vi mat tillsammans.

Desperat åtgärd

– Pengar kan vi inte ge – men medmänsklighet.

Hon erkänner att det är svårt att förhålla sig till tiggeriet som företeelse, men tillägger:

– Jag tror inte att någon individ väljer det före något annat; det är väl en sista desperat åtgärd som en människa tar till.

  • C. Lundh