07 mar 2014 06:00

23 jan 2015 14:32

Akrylmåleri i mars på Baggen

Från snabbt och terapeutiskt till långsamt och lustfyllt. Ungefär så har måleriet utvecklats för Agneta Linné. Och det var först efter pensioneringen som det tog fart på riktigt.

Som barn var hon aldrig intresserad av att teckna eller måla. Skövdebon Agneta Linné fann sin hobby i mogen ålder. Hon köpte sina första färger för omkring 25 år sedan och tog fram dem ibland när livet kändes lite motigt. Men hon hade inga högre ambitioner, utan nöjde sig med att måla på gamla tapeter.

Samma papper

Numera, när hon varit pensionär i åtta år, har måleriet fått en annan betydelse för henne. Nu målar hon när hon har lust, ägnar längre tid åt bilderna och är noggrannare med resultatet.

– Men jag vet nästan aldrig vad det ska bli, säger hon. Det är det omedvetna – eller kanske snarare det som känns angeläget – som letar sig fram. I efterhand kan jag se vad det handlar om.

Men även om arbetssättet förändrats har hon inte bytt material: Tapeterna finns kvar.

– Det flyter så bra, säger hon. Jag tycker att det är kärvare att måla med akryl på duk eller spånskiva.

Inte avbildningar

Hennes bilder är inte helt abstrakta, men heller inte helt föreställande och hon lämnar gärna öppet för betraktaren att göra egna tolkningar.

– Jag förstår inte vitsen med att avbilda verkligheten. Den finns ju där ute, säger hon.

De vanligast förekommande motiven är ”hus och gubbar och natur”, för att använda hennes egna ord. Frånvaron av skarpa linjer i hennes måleri väljer hon att kalla ”luddigt”.

– Precis som synen på människor och livet, säger Agneta Linné som tidigare arbetade som psykolog.

Hon är självlärd och vet inte om hon kommer att gå några kurser framöver heller.

– Jag är rädd att någon ska säga till mig hur det ska vara. Det är en lyx att få vara fri att göra som man vill.

På lördag har hon vernissage på sin allra första separatutställning, på Galleri Baggen i Mariestad. Hon är mars månads konstnär där.

Som barn var hon aldrig intresserad av att teckna eller måla. Skövdebon Agneta Linné fann sin hobby i mogen ålder. Hon köpte sina första färger för omkring 25 år sedan och tog fram dem ibland när livet kändes lite motigt. Men hon hade inga högre ambitioner, utan nöjde sig med att måla på gamla tapeter.

Samma papper

Numera, när hon varit pensionär i åtta år, har måleriet fått en annan betydelse för henne. Nu målar hon när hon har lust, ägnar längre tid åt bilderna och är noggrannare med resultatet.

– Men jag vet nästan aldrig vad det ska bli, säger hon. Det är det omedvetna – eller kanske snarare det som känns angeläget – som letar sig fram. I efterhand kan jag se vad det handlar om.

Men även om arbetssättet förändrats har hon inte bytt material: Tapeterna finns kvar.

– Det flyter så bra, säger hon. Jag tycker att det är kärvare att måla med akryl på duk eller spånskiva.

Inte avbildningar

Hennes bilder är inte helt abstrakta, men heller inte helt föreställande och hon lämnar gärna öppet för betraktaren att göra egna tolkningar.

– Jag förstår inte vitsen med att avbilda verkligheten. Den finns ju där ute, säger hon.

De vanligast förekommande motiven är ”hus och gubbar och natur”, för att använda hennes egna ord. Frånvaron av skarpa linjer i hennes måleri väljer hon att kalla ”luddigt”.

– Precis som synen på människor och livet, säger Agneta Linné som tidigare arbetade som psykolog.

Hon är självlärd och vet inte om hon kommer att gå några kurser framöver heller.

– Jag är rädd att någon ska säga till mig hur det ska vara. Det är en lyx att få vara fri att göra som man vill.

På lördag har hon vernissage på sin allra första separatutställning, på Galleri Baggen i Mariestad. Hon är mars månads konstnär där.

  • Jenni Ahlin