31 jan 2014 06:35

23 jan 2015 14:31

Isak hjälte vid bussdramat

Isak Svensson, 16, beskrivs av flera som en hjälte vid onsdagens dödsolycka i Tidavad.
– Jag är ingen hjälte. Det jag gjorde kom naturligt, säger han blygsamt.

Tidavadsbon Isak Svensson, som läser första året på Marinprogrammet i Mariestad, satt i skolbussen som kolliderade med en minibuss, där föraren i 50-årsåldern tragiskt omkom.

Tillsammans med elevassistenten Karl Granath, och givetvis chauffören, var Isak en av de äldre personerna som fanns i bussen.

Mitt i kaoset efter kollisionen tog han och Karl Granath initiativ och agerade mycket omtänksamt mot de yngre skolbarnen som var mellan 6 och 12 år.

Försov sig

Onsdagen inleddes med att Isak försov sig och fick ta en senare buss. Lillasyster Maja, nio år, var också med på turen och satt längst fram inte långt ifrån chauffören.

– Jag hade precis satt mig i mitten av bussen, tagit på bältet, och grejade med mobiltelefonen. Efter någon kilometer ser jag en mötande bil och därefter smäller det till rejält. Jag slår i huvudet hårt mot sätet framför och tittar upp. Chockad ser jag att bussrutan är spräckt och det ryker, berättar Isak.

16-åringen blöder näsblod, men tänker omedelbart på sin lillasyster längst fram. Han rusar fram och ser att hon är okej. Lilla Maja är ledsen, precis som flera andra, men hon lugnar ner sig.

– Vissa barn förstod nog inte alls vad som hänt, säger Isak.

Chockad

Chauffören är förstås chockad eftersom han har sett det fatala resultatet av olyckan.

– Jag och Karl försöker lugna barnen och det blev snabbt tyst i bussen. Karl stannar kvar medan jag går ut till bilen för att se om det går att rädda någon.

Samtidigt larmas det efter ambulans och räddningstjänst. Isak kliver runt bilen och öppnar bildörren. Han förstår direkt att det inte finns mycket att göra för föraren.

– Jag går in i bussen och ringer min pappa Magnus som jobbar på akuten. Han har precis kommit hem till bostaden och sticker direkt iväg till olycksplatsen. Han är nog där på en minut.

Samtidigt ser Karl att det börjar glöda mellan olycksfordonen. Snabbt tar han och Isak beslutet att få ut barnen ur bussen. Barnen ställer sig lydigt upp sig bakom bussen.

Lyssnade

– Barnen står stilla och lyssnar. När pappa kommer till olycksplatsen kontrolleras det att ingen av skoleleverna är skadad. Någon har fått hjärnskakning, någon har ont efter bältet, men annars är alla mirakulöst oskadda, berättar Isak.

Snart är det massor av ambulanser på platsen. Även räddningstjänsten och polis kommer dit.

– Ambulanserna var där väldigt snabbt, det tog nog bara 10-15 minuter. Även ersättningsbussen kommer snabbt och tar alla tillbaka till skolan, fortsätter han.

Efteråt har Isak Svensson fått mycket beröm för sitt agerande som bär alla tecken för en hjältes insats: Kvicktänkt, lugn, omtänksam och stöttande.

– Det var inget märkvärdigt. Jag gjorde bara det som kändes rätt, säger Isak.

Tidavadsbon Isak Svensson, som läser första året på Marinprogrammet i Mariestad, satt i skolbussen som kolliderade med en minibuss, där föraren i 50-årsåldern tragiskt omkom.

Tillsammans med elevassistenten Karl Granath, och givetvis chauffören, var Isak en av de äldre personerna som fanns i bussen.

Mitt i kaoset efter kollisionen tog han och Karl Granath initiativ och agerade mycket omtänksamt mot de yngre skolbarnen som var mellan 6 och 12 år.

Försov sig

Onsdagen inleddes med att Isak försov sig och fick ta en senare buss. Lillasyster Maja, nio år, var också med på turen och satt längst fram inte långt ifrån chauffören.

– Jag hade precis satt mig i mitten av bussen, tagit på bältet, och grejade med mobiltelefonen. Efter någon kilometer ser jag en mötande bil och därefter smäller det till rejält. Jag slår i huvudet hårt mot sätet framför och tittar upp. Chockad ser jag att bussrutan är spräckt och det ryker, berättar Isak.

16-åringen blöder näsblod, men tänker omedelbart på sin lillasyster längst fram. Han rusar fram och ser att hon är okej. Lilla Maja är ledsen, precis som flera andra, men hon lugnar ner sig.

– Vissa barn förstod nog inte alls vad som hänt, säger Isak.

Chockad

Chauffören är förstås chockad eftersom han har sett det fatala resultatet av olyckan.

– Jag och Karl försöker lugna barnen och det blev snabbt tyst i bussen. Karl stannar kvar medan jag går ut till bilen för att se om det går att rädda någon.

Samtidigt larmas det efter ambulans och räddningstjänst. Isak kliver runt bilen och öppnar bildörren. Han förstår direkt att det inte finns mycket att göra för föraren.

– Jag går in i bussen och ringer min pappa Magnus som jobbar på akuten. Han har precis kommit hem till bostaden och sticker direkt iväg till olycksplatsen. Han är nog där på en minut.

Samtidigt ser Karl att det börjar glöda mellan olycksfordonen. Snabbt tar han och Isak beslutet att få ut barnen ur bussen. Barnen ställer sig lydigt upp sig bakom bussen.

Lyssnade

– Barnen står stilla och lyssnar. När pappa kommer till olycksplatsen kontrolleras det att ingen av skoleleverna är skadad. Någon har fått hjärnskakning, någon har ont efter bältet, men annars är alla mirakulöst oskadda, berättar Isak.

Snart är det massor av ambulanser på platsen. Även räddningstjänsten och polis kommer dit.

– Ambulanserna var där väldigt snabbt, det tog nog bara 10-15 minuter. Även ersättningsbussen kommer snabbt och tar alla tillbaka till skolan, fortsätter han.

Efteråt har Isak Svensson fått mycket beröm för sitt agerande som bär alla tecken för en hjältes insats: Kvicktänkt, lugn, omtänksam och stöttande.

– Det var inget märkvärdigt. Jag gjorde bara det som kändes rätt, säger Isak.

  • Per Warvlin