19 okt 2014 16:17

07 jan 2015 12:16

Föredrag om släktgårdars uppkomst

MARIESTAD

Mariestadsbygdens släktforskareförening har haft besök av postdoktor Martin Dackling från Linköpings universitet, som redogjorde för sin avhandling om ”Släktgårdars uppkomst, jord och marknad i Skaraborg 1845–1945”. Dackling har studerat tre socknar i Skaraborg; Bäreberg, Våmb och Ekby. Hans slutsats är att släktkontinuiteten var betydande.

– Det var mycket vanligt att jord gick i arv, men under 1800-talet förändrades ofta fastigheterna mellan generationerna. Priserna vid transaktioner mellan släktingar var dessutom i stort sett marknadsmässiga. Bevarandet av en särskild släktgård var inte prioriterat, menar han.

Runt sekelskiftet 1900 förändrades mönstret. En ökande andel gårdar överfördes inom släkten, men fastigheterna var också intakta över längre tid. Samtidigt förändrades praxis vid generationsskiftena. Istället för att en arvinge gifte sig och tog över gården blev det vanligt att flera ogifta syskon gemensamt övertog gården.

– En orsak var att det var svårt för en arvinge att lösa ut de övriga. Samtidigt var syskonhushållen ett sätt att möta en tilltagande arbetskraftsbrist och behålla gården som produktionsenhet. Därigenom konserverades i praktiken jordförhållandena och det är troligt att de emotionella banden till gården ökade, sade Dackling bland annat.

Mariestadsbygdens släktforskareförening har haft besök av postdoktor Martin Dackling från Linköpings universitet, som redogjorde för sin avhandling om ”Släktgårdars uppkomst, jord och marknad i Skaraborg 1845–1945”. Dackling har studerat tre socknar i Skaraborg; Bäreberg, Våmb och Ekby. Hans slutsats är att släktkontinuiteten var betydande.

– Det var mycket vanligt att jord gick i arv, men under 1800-talet förändrades ofta fastigheterna mellan generationerna. Priserna vid transaktioner mellan släktingar var dessutom i stort sett marknadsmässiga. Bevarandet av en särskild släktgård var inte prioriterat, menar han.

Runt sekelskiftet 1900 förändrades mönstret. En ökande andel gårdar överfördes inom släkten, men fastigheterna var också intakta över längre tid. Samtidigt förändrades praxis vid generationsskiftena. Istället för att en arvinge gifte sig och tog över gården blev det vanligt att flera ogifta syskon gemensamt övertog gården.

– En orsak var att det var svårt för en arvinge att lösa ut de övriga. Samtidigt var syskonhushållen ett sätt att möta en tilltagande arbetskraftsbrist och behålla gården som produktionsenhet. Därigenom konserverades i praktiken jordförhållandena och det är troligt att de emotionella banden till gården ökade, sade Dackling bland annat.