14 sep 2017 10:33

14 sep 2017 10:33

Initierat om rödvinsvänstern

ROMAN LÄST

1968
Jan Guillou
Piratförlaget

Första delen var bäst. Därefter har det varit ömsom vin, ömsom vatten. Även ett riktigt bottennapp!

Jag kan dock inte annat än att beundra Guillou som oförtrutet skriver vidare på sin romansvit om Det stora århundradet, alltså 1900-talet.

Här i den sjunde delen heter huvudfiguren Eric Letang, en ung jurist som är politiskt aktiv detta år då Maos Lilla röda diskuteras och omhuldas av rödvinsvänsterns idealister och utopister – vilka Guillou raljerar rejält över.

Eric far även ut i Europa där socialismen med ett mänskligt ansikte dör under larvfötterna på de ryska tanksen.

Själv kan jag ännu återuppliva fasan när den 20-årige Jan Palach några veckor in på 1969 satte eld på sig själv på Vaclavplatsen i Prag.

Eftersom författaren var rätt insyltad i den politiska hetluften när det begav sig, berättas långt och omständligt om olika fraktioner inom den svenska vänstern. Då blir det lite för mycket korvstoppning.

Annars är det rätt småkul med insprängda tidsmarkörer här och var som kittlar nostalgin hos 40- och 50-talister som var med det omtalade upprorsåret1968. Alltså innan den krassa verkligheten gjorde sig påmind med fakta och realism.

Inte många kramade sin Lilla röda 20 år senare när det stod klart att Mao var en massmördare – som i senare böcker jämförts med både Stalin och Hitler.

Första delen var bäst. Därefter har det varit ömsom vin, ömsom vatten. Även ett riktigt bottennapp!

Jag kan dock inte annat än att beundra Guillou som oförtrutet skriver vidare på sin romansvit om Det stora århundradet, alltså 1900-talet.

Här i den sjunde delen heter huvudfiguren Eric Letang, en ung jurist som är politiskt aktiv detta år då Maos Lilla röda diskuteras och omhuldas av rödvinsvänsterns idealister och utopister – vilka Guillou raljerar rejält över.

Eric far även ut i Europa där socialismen med ett mänskligt ansikte dör under larvfötterna på de ryska tanksen.

Själv kan jag ännu återuppliva fasan när den 20-årige Jan Palach några veckor in på 1969 satte eld på sig själv på Vaclavplatsen i Prag.

Eftersom författaren var rätt insyltad i den politiska hetluften när det begav sig, berättas långt och omständligt om olika fraktioner inom den svenska vänstern. Då blir det lite för mycket korvstoppning.

Annars är det rätt småkul med insprängda tidsmarkörer här och var som kittlar nostalgin hos 40- och 50-talister som var med det omtalade upprorsåret1968. Alltså innan den krassa verkligheten gjorde sig påmind med fakta och realism.

Inte många kramade sin Lilla röda 20 år senare när det stod klart att Mao var en massmördare – som i senare böcker jämförts med både Stalin och Hitler.

  • C. Lundh