21 dec 2017 13:51

21 dec 2017 14:49

Jonathan en av två män i Sverige som spelar harpa

TÖREBODA: Stenkälla har fått en ny familj

I augusti köpte Jonathan Grönlund och hans lilla familj gamla prästgården i Stenkälla. Med i flyttlasset var harpan. Instrumentet identifierar mannen som bytte storstad mot landsbygd.

– När jag såg miniatyrbilden på huset på Hemnet sa jag till min fru att det här köper vi, säger Jonathan.

Endast någon vecka efter att yngsta dottern var född var familjen på plats på gården utanför Töreboda.

Jonathan är uppvuxen nära Kinnekulle och är därmed en hemvändare. Ut i världen kom han genom sin följeslagare i livet, harpan.

Fångades

Hur han och instrumentet hittade varann bygger på en lokal historia.

– När jag var åtta år hörde jag en kvinna spela harpa på Hällekis säteri. Jag blev helt tagen av det. Mamma gick fram och berättade detta för henne.

Sedan dess var det Jonathan och harpan. Lektioner fick han av kvinnan som hade trollbundit honom med sitt spel.

Under högstadietiden dalade intresset lite men slutade aldrig. Från en liten keltisk harpa till en numera fullstor, instrumentet växte med musikern.

Utbildningen fortsatte med Music and production-programmet i Skara.

– Det var dagen efter studenten som jag bestämde mig för att satsa på musiken. Då hade man blivit vuxen och mer målmedveten.

Därefter blev det ett år på Musikkonservatoriet i Falun innan högre studier väntade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Pulsen i huvudstan

– Jag tog kandidatexamen och skulle ta en master men den hann jag aldrig med. Jag hade för mycket jobb, säger Jonathan som totalt har läst fyra och ett halvt år på musikhögskolan.

Han har spelat med bland andra Hovkapellet på Kungliga operan, Sveriges Radios symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna.

Bytte fokus

– Under tiden på musikhögskolan blev vi en liten familj och efter lektionerna var jag mest hemma i huset vi hyrde i Vallentuna, säger Jonathan.

Han berättar att processen att hitta ett boende nära den gamla hemtrakten har pågått i flera år. Han var inne på bostadssajter dagligen under en period. Stressen i huvudstaden och prestationsångesten låg bakom.

– Jag hade väldigt höga krav på mig själv. Att spela ett instrument är en uppgift, ett jobb som alla andra.

– Jag fokuserade mer på att öva i stället för att njuta av stunden i nuet.

– Här vill jag nu hitta balansen.

Idyllen på landet

Jonathans intresse för byggnadsvård blir tydligt i huset som är byggt på 1740-talet. Från början varr det en gammal prästgård. Vardagsrummet med de turkosa stora soffmöblerna utmärks av bibliotekshyllorna som pryder en och en halv vägg.

– De har vi byggt själva, säger husherren stolt.

Lugn vardag

I nuläget jobbar den utbildade harpisten som assistent i Törebodatrakten och trivs med att ha några mindre kyrkspelningar i omgivningen någon gång.

– En gång i månaden funkar alldeles utmärkt.

I stället för att vänta på nästa bokningssamtal kan han nu njuta av familjelivet, spela när han känner för det och vara selektiv vid val av uppdrag.

– Vikariat med endast några strödagar är inte värt att åka landet runt för. Men när det är mer sammanhängande engagemang som till exempel en vecka med radion så är det okej.

En av två

Jonathan är efterfrågad. Han är bara en av två manliga harpister i Sverige. Den andra innehar tjänsten på Göteborgs Symfoniker, en tjänst Jonathan också tänkte sökta. Att det blev Stenkälla i stället är han dock mer än glad för.

– Jag spelar hellre en konsert i Fägre kyrka än någon annanstans i världen.

På julafton gör han slag i saken och gästar kyrkan med sin harpa.

– Det finns väldigt lite julmusik för harpa men jag kommer att spela stycken som påminner om det. Det blir stillsamt och rofyllt.

Programmet innehåller tre stycken ur Debussys pianolitteratur, bland annat ”La fille aux cheveux de lin” eller på svenska ”Flickan med det lingula håret”. Ett smakprov av när harpan klingar i Stenkälla går att höra på MT:s webb.

– När jag såg miniatyrbilden på huset på Hemnet sa jag till min fru att det här köper vi, säger Jonathan.

Endast någon vecka efter att yngsta dottern var född var familjen på plats på gården utanför Töreboda.

Jonathan är uppvuxen nära Kinnekulle och är därmed en hemvändare. Ut i världen kom han genom sin följeslagare i livet, harpan.

Fångades

Hur han och instrumentet hittade varann bygger på en lokal historia.

– När jag var åtta år hörde jag en kvinna spela harpa på Hällekis säteri. Jag blev helt tagen av det. Mamma gick fram och berättade detta för henne.

Sedan dess var det Jonathan och harpan. Lektioner fick han av kvinnan som hade trollbundit honom med sitt spel.

Under högstadietiden dalade intresset lite men slutade aldrig. Från en liten keltisk harpa till en numera fullstor, instrumentet växte med musikern.

Utbildningen fortsatte med Music and production-programmet i Skara.

– Det var dagen efter studenten som jag bestämde mig för att satsa på musiken. Då hade man blivit vuxen och mer målmedveten.

Därefter blev det ett år på Musikkonservatoriet i Falun innan högre studier väntade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.

Pulsen i huvudstan

– Jag tog kandidatexamen och skulle ta en master men den hann jag aldrig med. Jag hade för mycket jobb, säger Jonathan som totalt har läst fyra och ett halvt år på musikhögskolan.

Han har spelat med bland andra Hovkapellet på Kungliga operan, Sveriges Radios symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna.

Bytte fokus

– Under tiden på musikhögskolan blev vi en liten familj och efter lektionerna var jag mest hemma i huset vi hyrde i Vallentuna, säger Jonathan.

Han berättar att processen att hitta ett boende nära den gamla hemtrakten har pågått i flera år. Han var inne på bostadssajter dagligen under en period. Stressen i huvudstaden och prestationsångesten låg bakom.

– Jag hade väldigt höga krav på mig själv. Att spela ett instrument är en uppgift, ett jobb som alla andra.

– Jag fokuserade mer på att öva i stället för att njuta av stunden i nuet.

– Här vill jag nu hitta balansen.

Idyllen på landet

Jonathans intresse för byggnadsvård blir tydligt i huset som är byggt på 1740-talet. Från början varr det en gammal prästgård. Vardagsrummet med de turkosa stora soffmöblerna utmärks av bibliotekshyllorna som pryder en och en halv vägg.

– De har vi byggt själva, säger husherren stolt.

Lugn vardag

I nuläget jobbar den utbildade harpisten som assistent i Törebodatrakten och trivs med att ha några mindre kyrkspelningar i omgivningen någon gång.

– En gång i månaden funkar alldeles utmärkt.

I stället för att vänta på nästa bokningssamtal kan han nu njuta av familjelivet, spela när han känner för det och vara selektiv vid val av uppdrag.

– Vikariat med endast några strödagar är inte värt att åka landet runt för. Men när det är mer sammanhängande engagemang som till exempel en vecka med radion så är det okej.

En av två

Jonathan är efterfrågad. Han är bara en av två manliga harpister i Sverige. Den andra innehar tjänsten på Göteborgs Symfoniker, en tjänst Jonathan också tänkte sökta. Att det blev Stenkälla i stället är han dock mer än glad för.

– Jag spelar hellre en konsert i Fägre kyrka än någon annanstans i världen.

På julafton gör han slag i saken och gästar kyrkan med sin harpa.

– Det finns väldigt lite julmusik för harpa men jag kommer att spela stycken som påminner om det. Det blir stillsamt och rofyllt.

Programmet innehåller tre stycken ur Debussys pianolitteratur, bland annat ”La fille aux cheveux de lin” eller på svenska ”Flickan med det lingula håret”. Ett smakprov av när harpan klingar i Stenkälla går att höra på MT:s webb.

  • Birthe Wetter

Jonathan Grönlund

Ålder: 26 år

Bor: I Stenkälla

Familj: Fru och två döttrar

Utbildning: Musikkonservatoriet i Falun och Kungliga Musikhögskolan Stockholm