01 aug 2014 06:00

23 jan 2015 14:40

Helt okej, men debuten var bättre

SÖDER OM HELVETET

Thomas Engström
Albert Bonniers förlag

”Lysande thrillerdebut” skrev jag om den här 39-åringens ”Väster om friheten” förra året – en bok som Svenska Deckarakademin senare utnämnde till Årets deckardebutant 2013.

Nu föreligger andra delen i en trilogi om och med Ludwig Licht, cynikern som tidigare var Stasi-agent och som strax innan muren föll värvades till CIA.

Medan debuten tilldrog sig i ett nutida Berlin, där Ludwig passade in som hand i handske, förpassar Engström sin luggslitne hjälte denna gång till Pennsylvania och Washington DC i USA.

Och någonting med den resan västerut gör tyvärr att jag måste klassa ned den här uppföljaren till en ganska ordinär deckare, även om jag fortfarande gillar och är nyfiken på Ludwig Licht.

Kanske var det något med miljön i Berlin, som andades en gnutta le Carré och Deighton, som kändes så speciellt.

Handlingen här är i korthet att Licht engageras av en gammal CIA-vän för att utreda en politisk skandal. Men snart handlar det om terrorism och en extremistgruppering som får National Rifle Association att framstå som scouterna.

Och det blir lite för svulstigt, förutsägbart och bombastiskt (även i explicit mening) när Ludwig på slutsvängen ska rädda allt och alla från den STORA katastrofen.

Missförstå mig inte, detta är en högst kompetent deckare med hyfsad sidvändarstatus. Men om jag får ge Engström bara ett enda råd, blir det att ta tillbaka Ludwig till Berlin i avslutande delen. Jag tror han gör sig bäst där.

”Lysande thrillerdebut” skrev jag om den här 39-åringens ”Väster om friheten” förra året – en bok som Svenska Deckarakademin senare utnämnde till Årets deckardebutant 2013.

Nu föreligger andra delen i en trilogi om och med Ludwig Licht, cynikern som tidigare var Stasi-agent och som strax innan muren föll värvades till CIA.

Medan debuten tilldrog sig i ett nutida Berlin, där Ludwig passade in som hand i handske, förpassar Engström sin luggslitne hjälte denna gång till Pennsylvania och Washington DC i USA.

Och någonting med den resan västerut gör tyvärr att jag måste klassa ned den här uppföljaren till en ganska ordinär deckare, även om jag fortfarande gillar och är nyfiken på Ludwig Licht.

Kanske var det något med miljön i Berlin, som andades en gnutta le Carré och Deighton, som kändes så speciellt.

Handlingen här är i korthet att Licht engageras av en gammal CIA-vän för att utreda en politisk skandal. Men snart handlar det om terrorism och en extremistgruppering som får National Rifle Association att framstå som scouterna.

Och det blir lite för svulstigt, förutsägbart och bombastiskt (även i explicit mening) när Ludwig på slutsvängen ska rädda allt och alla från den STORA katastrofen.

Missförstå mig inte, detta är en högst kompetent deckare med hyfsad sidvändarstatus. Men om jag får ge Engström bara ett enda råd, blir det att ta tillbaka Ludwig till Berlin i avslutande delen. Jag tror han gör sig bäst där.

  • C. Lundh