25 jul 2014 06:00

23 jan 2015 14:40

Östlundh avslutar Bromanserien på bästa sätt

MÄN UR MÖRKRETAlf Ehn

Håkan Östlundh
Forum

”Män ur mörkret” är den sjunde och sista deckaren i Östlundhs serie om polisen Fredrik Broman som jobbar som polis på Gotland. Broman är på väg att flytta tillbaka till Stockholm, har bara en månad kvar på anställningen och har just skrivit kontrakt angående ett nytt boende i huvudstaden.

Då hittas en högre tjänsteman på en omstridd kalkfabrik brutalt mördad. Mordet följs av fler och förövaren lämnar inga spår efter sig. Broman och hans kollegor är steget efter och när den som först misstänktes visar sig ha alibi ser det mörkt ut.

Dessutom blir Bromans pappa sjuk och inlagd på sjukhus. Samtidigt börjar hans egen hälsa att vackla.

Upplösningen blir dramatisk och Östlundh lyckas som vanligt blanda en spännande kriminalhistoria med kritik av ett allt vanligare samhällsproblem. Storyn är som vanligt bra. Östlundh har en imponerande förmåga att undvika traggliga upprepningar, oavsett om han skildrar samhällets toppar eller de ljusskygga element som finns längre ned.

Alla berättelserna om Fredrik Broman känns fräscha och inspirerande. Författaren får en tuff uppgift om han vill skapa något liknande med nya karaktärer.

”Män ur mörkret” är den sjunde och sista deckaren i Östlundhs serie om polisen Fredrik Broman som jobbar som polis på Gotland. Broman är på väg att flytta tillbaka till Stockholm, har bara en månad kvar på anställningen och har just skrivit kontrakt angående ett nytt boende i huvudstaden.

Då hittas en högre tjänsteman på en omstridd kalkfabrik brutalt mördad. Mordet följs av fler och förövaren lämnar inga spår efter sig. Broman och hans kollegor är steget efter och när den som först misstänktes visar sig ha alibi ser det mörkt ut.

Dessutom blir Bromans pappa sjuk och inlagd på sjukhus. Samtidigt börjar hans egen hälsa att vackla.

Upplösningen blir dramatisk och Östlundh lyckas som vanligt blanda en spännande kriminalhistoria med kritik av ett allt vanligare samhällsproblem. Storyn är som vanligt bra. Östlundh har en imponerande förmåga att undvika traggliga upprepningar, oavsett om han skildrar samhällets toppar eller de ljusskygga element som finns längre ned.

Alla berättelserna om Fredrik Broman känns fräscha och inspirerande. Författaren får en tuff uppgift om han vill skapa något liknande med nya karaktärer.