16 maj 2014 06:00

23 jan 2015 14:36

Läsning att njuta av

Torgny Lindgren
Norstedts

2010 kom Torgny Lindgren ut med sin bok ”Minnen”, den bok han påstod skulle bli hans sista. Lyckligtvis höll han inte fast vid den föresatsen och nyligen kom ”Klingsor” ut.

Bokens titel är också namnet på dess huvudperson, en särling uppvuxen i Västerbottens inland. För honom är alla ting besjälade och han tar till sin uppgift teckna och måla av föremål, företrädesvis köksföremål. Han går korrespondenskurser, i teckning och målning och anser sig därefter vara fullärd. Livet igenom målar han stilleben, han utvecklas aldrig, utan det är samma glas, koppar och bunkar som hamnar på hans dukar och dukarna har alltid samma mått. Klingsor själv utvecklas till en hänsynslös, pretentiös, pompös, fjant helt övertygad om sin egen förträfflighet.

Men, som läsare kan man alltid lita på Torgny Lindgren: Man känner sympati för Klingsor, och några goda sidor har han faktiskt, även om det dröjer till bokens sista sidor innan de framträder. Det här är långsam läsning, ord, meningar och vändningar att smaka på och njuta av och som bjuder på många fniss och skratt. Som läsare konstaterar man förvånat att man under bokens gång också lärt sig massor om färger och målarteknik, inte illa.

2010 kom Torgny Lindgren ut med sin bok ”Minnen”, den bok han påstod skulle bli hans sista. Lyckligtvis höll han inte fast vid den föresatsen och nyligen kom ”Klingsor” ut.

Bokens titel är också namnet på dess huvudperson, en särling uppvuxen i Västerbottens inland. För honom är alla ting besjälade och han tar till sin uppgift teckna och måla av föremål, företrädesvis köksföremål. Han går korrespondenskurser, i teckning och målning och anser sig därefter vara fullärd. Livet igenom målar han stilleben, han utvecklas aldrig, utan det är samma glas, koppar och bunkar som hamnar på hans dukar och dukarna har alltid samma mått. Klingsor själv utvecklas till en hänsynslös, pretentiös, pompös, fjant helt övertygad om sin egen förträfflighet.

Men, som läsare kan man alltid lita på Torgny Lindgren: Man känner sympati för Klingsor, och några goda sidor har han faktiskt, även om det dröjer till bokens sista sidor innan de framträder. Det här är långsam läsning, ord, meningar och vändningar att smaka på och njuta av och som bjuder på många fniss och skratt. Som läsare konstaterar man förvånat att man under bokens gång också lärt sig massor om färger och målarteknik, inte illa.