02 jan 2018 06:00

03 jan 2018 13:50

När Tom Petty flyttade in...

KRÖNIKA: PER WARVLIN

Den 2 oktober 2017 stannade musikhjälten Tom Pettys hjärta i Malibu, Kalifornien. När beskedet om hans bortgång kom var det chockartat för mig – och jag var säkert inte ensam.

Han var ju bara 66 år och hade precis genomfört en lång, framgångsrik turné med bandet Tom Petty & the Heartbreakers som firade 40-årsjubileum.

Min första tanke var: Tom Petty... nej, det får inte vara sant. Tom Petty kan inte dö, han är odödlig. Tom Petty är ju en av de riktigt stora låtskrivarna.

Men det hände något.

När Tom Petty – född i Gainesville, Florida 1950 – gick bort flyttade han spirituellt in hemma hos min familj. Tom Petty & the Heartbreakers fantastiska musik har sedan dess spelats hemma i vardagsrummet på min Harman Kardon-spelare, i mina hörlurar och på en cd-skiva i bilen. Jag har sett ett otal filmer och liveklipp med Tom Petty & Heartbreakers på You Tube och försökt träna in ”Free Fallin'”, ”Learning to fly” samt riffet på ”Breakdown” på gitarr.
 

I stort sett har jag inte lyssnat på mycket annat. Seansen pågår fortfarande tre månader efter dödsbeskedet. Min familj är måttligt nöjd med utvecklingen. Det är på gränsen till sinnessjukt.

Hemma ligger Petty-biografin som skrevs av Warren Zanes. Jag har inte börjat läsa den än, men det ska ske inom de närmaste dagarna.

Tom Petty & the Heartbreakers var ett fantastiskt band som fick sitt genomslag 1979 med albumet ”Damn the Torpedoes”. Bandet hade en fenomenal karriär. Jag skriver ”hade” eftersom jag har svårt att se någon fortsättning utan dess ledare och sångare.
 

I det tajta bandet fanns: Tom Petty, sång, gitarr, Mike Campbell, gitarr, Benmont Tench, keyboard, Ron Blair, bas, Steve Ferrone, trummor och Scott Thurston, gitarr, keyboard, bas. Två andra musiker som medverkat genom åren, men som slutat i bandet, var Howie Epstein, bas och Stan Lynch, trummor.

Låtar som ”Don't Do Me Like That”, ”Refugee”, ”Runnin' Down a Dream”, ”The Waiting”, ”Don't Come Around Here No More”, ”I Won't Back Down”, ”Free Fallin'” och ”Mary Jane's Last Dance” har spelats om och om igen.

Det handlar om svängig, gitarrbaserad rock med ett rejält, framträdande beat, med mycket influenser från traditionell amerikansk rock ´n roll-musik. På scen var de tillsammans en perfekt rock´n roll-maskin. Inte många band kunde mäta sig med dess kraft.

Tom Petty & the Heartbreakers gjorde 13 studioalbum ihop, sedan gjorde Mr Petty själv tre soloalbum, bland annat mästerverken ”Full Moon Fever” och ”Wildflowers”.

Tom Petty ingick också i supergruppen Traveling Wilburys med beatlen George Harrison, Jeff Lynne, Roy Orbison och Bob Dylan.
 

Jag minns fortfarande hur vilt det gick till hemma hos Klas, en kompis under studentåren i Karlstad. Det var Tom Petty & the Heartbreakers på högsta volym i lägenheten. Klas, som var en cool kille, spelade luftbas och vi andra hoppade runt och spelade luftgitarr. Självklart vrålande vi med i texten ”Refugee” och tiden tycktes stå stilla.

Nu är Tom Petty borta, men hans musik lever vidare – i all evighet!

 

 

Den 2 oktober 2017 stannade musikhjälten Tom Pettys hjärta i Malibu, Kalifornien. När beskedet om hans bortgång kom var det chockartat för mig – och jag var säkert inte ensam.

Han var ju bara 66 år och hade precis genomfört en lång, framgångsrik turné med bandet Tom Petty & the Heartbreakers som firade 40-årsjubileum.

Min första tanke var: Tom Petty... nej, det får inte vara sant. Tom Petty kan inte dö, han är odödlig. Tom Petty är ju en av de riktigt stora låtskrivarna.

Men det hände något.

När Tom Petty – född i Gainesville, Florida 1950 – gick bort flyttade han spirituellt in hemma hos min familj. Tom Petty & the Heartbreakers fantastiska musik har sedan dess spelats hemma i vardagsrummet på min Harman Kardon-spelare, i mina hörlurar och på en cd-skiva i bilen. Jag har sett ett otal filmer och liveklipp med Tom Petty & Heartbreakers på You Tube och försökt träna in ”Free Fallin'”, ”Learning to fly” samt riffet på ”Breakdown” på gitarr.
 

I stort sett har jag inte lyssnat på mycket annat. Seansen pågår fortfarande tre månader efter dödsbeskedet. Min familj är måttligt nöjd med utvecklingen. Det är på gränsen till sinnessjukt.

Hemma ligger Petty-biografin som skrevs av Warren Zanes. Jag har inte börjat läsa den än, men det ska ske inom de närmaste dagarna.

Tom Petty & the Heartbreakers var ett fantastiskt band som fick sitt genomslag 1979 med albumet ”Damn the Torpedoes”. Bandet hade en fenomenal karriär. Jag skriver ”hade” eftersom jag har svårt att se någon fortsättning utan dess ledare och sångare.
 

I det tajta bandet fanns: Tom Petty, sång, gitarr, Mike Campbell, gitarr, Benmont Tench, keyboard, Ron Blair, bas, Steve Ferrone, trummor och Scott Thurston, gitarr, keyboard, bas. Två andra musiker som medverkat genom åren, men som slutat i bandet, var Howie Epstein, bas och Stan Lynch, trummor.

Låtar som ”Don't Do Me Like That”, ”Refugee”, ”Runnin' Down a Dream”, ”The Waiting”, ”Don't Come Around Here No More”, ”I Won't Back Down”, ”Free Fallin'” och ”Mary Jane's Last Dance” har spelats om och om igen.

Det handlar om svängig, gitarrbaserad rock med ett rejält, framträdande beat, med mycket influenser från traditionell amerikansk rock ´n roll-musik. På scen var de tillsammans en perfekt rock´n roll-maskin. Inte många band kunde mäta sig med dess kraft.

Tom Petty & the Heartbreakers gjorde 13 studioalbum ihop, sedan gjorde Mr Petty själv tre soloalbum, bland annat mästerverken ”Full Moon Fever” och ”Wildflowers”.

Tom Petty ingick också i supergruppen Traveling Wilburys med beatlen George Harrison, Jeff Lynne, Roy Orbison och Bob Dylan.
 

Jag minns fortfarande hur vilt det gick till hemma hos Klas, en kompis under studentåren i Karlstad. Det var Tom Petty & the Heartbreakers på högsta volym i lägenheten. Klas, som var en cool kille, spelade luftbas och vi andra hoppade runt och spelade luftgitarr. Självklart vrålande vi med i texten ”Refugee” och tiden tycktes stå stilla.

Nu är Tom Petty borta, men hans musik lever vidare – i all evighet!