08 jul 2015 15:10

08 jul 2015 15:10

Glöm inte att vattna blommorna

PER WARVLIN

Semester är ett fint ord med åtta bokstäver.

När du läser dessa ord är jag på semester och låter solens varma strålar smeka min välbyggda kropp. Det innebär för mig att släppa på rutinerna, lägga undan mobiltelefonen, ta på mig kortbyxor och leta fram fiskespöet.

På morgonkvisten går jag ut barfota på gräsmattan hemma på Sörgården med en kaffekopp. Luften är fuktig och efter ett djupt andetag känner jag att kroppen reagerar med vällust.

Kroppen säger: ”I dag slipper du åka till jobbet och vara med på redaktionens morgonmöte. De behöver heller inte ringa polisen och få reda på vem som blivit nedsparkad på stan under natten. Det kommer inte att ringa någon sur gubbe som vill klaga över ett hål i gatan på Stockholmsvägen, och – du får gärna ta en stor kall ikväll efter kvällsdoppet.”

Tackar, tackar! tänker jag direkt.

Arbetslivet är ju inte precis vad det varit. Förr fanns det gott om folk på arbetsplatserna. När jag jobbade på Värmlands Folkblad hade vi till och med en vaktmästare som åkte och köpte korv till oss på kvällarna.

Nu hinner vi knappt köpa korv själva.

Vi lever i en stressig värld som tar sitt pris. Folk går in i väggen, reser sig på nio, och kör på igen. Allt går i en svindlande fart och det är ofta jag har tänkt:

– Stoppa världen för jag vill kliva av, sätta mig på en ö och bara stirra ut mot vattnet och se molnen segla förbi. Det här livet är inte konstruerat för en människa.

Men snart är det dags att checka in på jobbet igen. Då får man leta upp det hemliga meddelandet jag lämnade till mig själv innan semestern började. Det handlar om diverse inloggningskoder som alltid försvinner ur minnet, som en pyspunka på cykeldäcket.

Efter dessa lediga veckor kommer jag säkert att mötas av en del trista kommentarer. Nummer ett på listan är: ”Det är så skönt att komma in i rutinerna igen”.

Stilla undrar jag hur dessa människors liv ser egentligen ser ut. Rutiner är tryggt, men absolut inte skönt.

Ofta tänker jag på hur Bob Dylan – min ledsagare i mörkret – lever. Han kör sin ”The Never Ending tour” som startade den 7 juni 1988 och fortfarande pågår. Han är en rullande sten i ständig rörelse; Like a rolling stone!

Bob Dylan flyger och far över hela världen och har till exempel varit i Karlstad och Jönköping för konserter. Mannen, myten och legenden som få – om än någon – vet något om, turnerade i slutet av 1980-talet med det legendariska bandet Tom Petty and The Heartbreakers.

Tom Petty har berättat i en intervju att Dylan vid turnéns inledning inte sa ett ord till något i bandet på en och en halv månad. Men helt plötsligt, precis innan ett extranummer någonstans i världen, kliver Bob fram till Tom Petty och säger:

– Det har varit en varm sommar. Tror du att mina blommor hemma i Los Angeles behöver vattnas?

Det är, mina damer och herrar, en man som kan överraska.

Därför ber jag er alla: Överraska er själva och släpp loss era innersta drömmar. Snart är vi tillbaka i gruvmörkret och letar diamanter åt de rika herrarna.

Ha en bra fortsatt sommar.

Jag säger som Bob:

”He who's not busy being born is busy dying.”

Semester är ett fint ord med åtta bokstäver.

När du läser dessa ord är jag på semester och låter solens varma strålar smeka min välbyggda kropp. Det innebär för mig att släppa på rutinerna, lägga undan mobiltelefonen, ta på mig kortbyxor och leta fram fiskespöet.

På morgonkvisten går jag ut barfota på gräsmattan hemma på Sörgården med en kaffekopp. Luften är fuktig och efter ett djupt andetag känner jag att kroppen reagerar med vällust.

Kroppen säger: ”I dag slipper du åka till jobbet och vara med på redaktionens morgonmöte. De behöver heller inte ringa polisen och få reda på vem som blivit nedsparkad på stan under natten. Det kommer inte att ringa någon sur gubbe som vill klaga över ett hål i gatan på Stockholmsvägen, och – du får gärna ta en stor kall ikväll efter kvällsdoppet.”

Tackar, tackar! tänker jag direkt.

Arbetslivet är ju inte precis vad det varit. Förr fanns det gott om folk på arbetsplatserna. När jag jobbade på Värmlands Folkblad hade vi till och med en vaktmästare som åkte och köpte korv till oss på kvällarna.

Nu hinner vi knappt köpa korv själva.

Vi lever i en stressig värld som tar sitt pris. Folk går in i väggen, reser sig på nio, och kör på igen. Allt går i en svindlande fart och det är ofta jag har tänkt:

– Stoppa världen för jag vill kliva av, sätta mig på en ö och bara stirra ut mot vattnet och se molnen segla förbi. Det här livet är inte konstruerat för en människa.

Men snart är det dags att checka in på jobbet igen. Då får man leta upp det hemliga meddelandet jag lämnade till mig själv innan semestern började. Det handlar om diverse inloggningskoder som alltid försvinner ur minnet, som en pyspunka på cykeldäcket.

Efter dessa lediga veckor kommer jag säkert att mötas av en del trista kommentarer. Nummer ett på listan är: ”Det är så skönt att komma in i rutinerna igen”.

Stilla undrar jag hur dessa människors liv ser egentligen ser ut. Rutiner är tryggt, men absolut inte skönt.

Ofta tänker jag på hur Bob Dylan – min ledsagare i mörkret – lever. Han kör sin ”The Never Ending tour” som startade den 7 juni 1988 och fortfarande pågår. Han är en rullande sten i ständig rörelse; Like a rolling stone!

Bob Dylan flyger och far över hela världen och har till exempel varit i Karlstad och Jönköping för konserter. Mannen, myten och legenden som få – om än någon – vet något om, turnerade i slutet av 1980-talet med det legendariska bandet Tom Petty and The Heartbreakers.

Tom Petty har berättat i en intervju att Dylan vid turnéns inledning inte sa ett ord till något i bandet på en och en halv månad. Men helt plötsligt, precis innan ett extranummer någonstans i världen, kliver Bob fram till Tom Petty och säger:

– Det har varit en varm sommar. Tror du att mina blommor hemma i Los Angeles behöver vattnas?

Det är, mina damer och herrar, en man som kan överraska.

Därför ber jag er alla: Överraska er själva och släpp loss era innersta drömmar. Snart är vi tillbaka i gruvmörkret och letar diamanter åt de rika herrarna.

Ha en bra fortsatt sommar.

Jag säger som Bob:

”He who's not busy being born is busy dying.”

Välkommen att kommentera på mariestadstidningen.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.