04 mar 2014 06:00

23 jan 2015 14:32

Den goodiebagen är jag helst utan

Carin Söder

Det ska strippas på krogen i kväll. Framtunga flickor med getingmidja ska slänga plagg efter plagg och blotta sig inför Mariestadskarlars svettiga händer. Några av stans populäraste butiker sponsrar stolt testosteronyran. Succé!

Nä.

Så är det förstås inte.

Jämställdhetsarbetet i det här landet har kommit så långt att få företag i dag vill kopplas samman med den typen av evenemang. Man kan nästan höra citaten från dem: ”Det är inte en människosyn som stämmer överens med vår övertygelse” eller ”kvinnoförnedrande verksamhet är ingenting som vårt företag stödjer”.

Ändå händer det. Faktiskt precis nyss.

För andra året i rad har en ”Ladies night”-variant arrangerats i Mariestad. Inför händelsen lade arrangören ut Facebookbilder på en välskapt, tröjlös hunk med orden: ”Ladies ... Är ni redo för snickaren?”. Sexton – ja, 16! – av stans populäraste butiker och företag tycker att evenemanget är så poppigt och kul att de är med och sponsrar; goodiebags delas ut, ex-modellen Marcus Schenkenberg är konferencier ... Nu är det tjejernas tur att svettas; jämställt och härligt så det förslår! Girl power!

Men jag är inte redo. Jag kommer inte att bli det heller. Det enda jag blir är illamående.

Det är inte det att jag inte tycker om män (även om inoljade exemplar med string knappast hamnar bland favoriterna). Eller goodiebags. Eller ex-modeller. Eller att umgås med väninnor. Och ingen vill ju vara en tråkmåns, än mindre moraltant. Så vad är problemet?

Jo, det ska jag berätta: Jag känner mig förolämpad. Jag känner mig förolämpad på samma vis som jag tänker att en del män måste känna sig, när deras hälft av mänskligheten framställs som en ociviliserad hop handjur oförmögna att kontrollera sina drifter. Precis så förolämpad känner jag mig.

Som att någon förutsätter att jag, bara på grund av mitt kön, vill delta i kollektivt flås över en tvättbrädeförsedd karl. Det är lika förnedrande för mig som för han med musklerna.

Men framför allt skäms jag. Jag skäms över att sexton – ja, 16! – av stans populäraste butiker och företag tycker att denna förolämpning är så poppig och kul att de vill sponsra det hela. Varför vill de det?

Att en man klär av sig naken inför frustande, halvfulla kvinnor istället för tvärtom har ingenting med jämställdhet att göra. Att kvinnor får möjlighet att bete sig lika illa som vissa män gjort i alla tider är ingen seger.

Det är en förlust för alla.

Det ska strippas på krogen i kväll. Framtunga flickor med getingmidja ska slänga plagg efter plagg och blotta sig inför Mariestadskarlars svettiga händer. Några av stans populäraste butiker sponsrar stolt testosteronyran. Succé!

Nä.

Så är det förstås inte.

Jämställdhetsarbetet i det här landet har kommit så långt att få företag i dag vill kopplas samman med den typen av evenemang. Man kan nästan höra citaten från dem: ”Det är inte en människosyn som stämmer överens med vår övertygelse” eller ”kvinnoförnedrande verksamhet är ingenting som vårt företag stödjer”.

Ändå händer det. Faktiskt precis nyss.

För andra året i rad har en ”Ladies night”-variant arrangerats i Mariestad. Inför händelsen lade arrangören ut Facebookbilder på en välskapt, tröjlös hunk med orden: ”Ladies ... Är ni redo för snickaren?”. Sexton – ja, 16! – av stans populäraste butiker och företag tycker att evenemanget är så poppigt och kul att de är med och sponsrar; goodiebags delas ut, ex-modellen Marcus Schenkenberg är konferencier ... Nu är det tjejernas tur att svettas; jämställt och härligt så det förslår! Girl power!

Men jag är inte redo. Jag kommer inte att bli det heller. Det enda jag blir är illamående.

Det är inte det att jag inte tycker om män (även om inoljade exemplar med string knappast hamnar bland favoriterna). Eller goodiebags. Eller ex-modeller. Eller att umgås med väninnor. Och ingen vill ju vara en tråkmåns, än mindre moraltant. Så vad är problemet?

Jo, det ska jag berätta: Jag känner mig förolämpad. Jag känner mig förolämpad på samma vis som jag tänker att en del män måste känna sig, när deras hälft av mänskligheten framställs som en ociviliserad hop handjur oförmögna att kontrollera sina drifter. Precis så förolämpad känner jag mig.

Som att någon förutsätter att jag, bara på grund av mitt kön, vill delta i kollektivt flås över en tvättbrädeförsedd karl. Det är lika förnedrande för mig som för han med musklerna.

Men framför allt skäms jag. Jag skäms över att sexton – ja, 16! – av stans populäraste butiker och företag tycker att denna förolämpning är så poppig och kul att de vill sponsra det hela. Varför vill de det?

Att en man klär av sig naken inför frustande, halvfulla kvinnor istället för tvärtom har ingenting med jämställdhet att göra. Att kvinnor får möjlighet att bete sig lika illa som vissa män gjort i alla tider är ingen seger.

Det är en förlust för alla.