21 jul 2014 06:00

07 jan 2015 12:13

Vems rättighet?

insändare: Kriminalvård

”Carl” och ”Erkan” uttalar sig i onsdagens tidning om brottsofferslussen. ”Min pojke är ett år, jag har inte sett honom på tio månader. Varför får jag inte träffa honom?”. ”Min pojke frågar sin mamma om pappa lever och var han är”. ”Jag får inte ens träffa mina syskonbarn. Vad har det med mitt fall att göra?”.

Vad herrarna tycks ha glömt och som jag önskar tidningen kunde ha belyst tidigare, är att detta är en brottsoffersluss. Den är till för brottsoffren. De som utsatts för de intagnas brott. Det är inte föräldrarnas, i detta fall pappornas, rättigheter att träffa sina barn. Det är barnens rättigheter att träffa sina föräldrar som är i fokus.

Jag förstår att en pappa vill träffa sin ettåring. Men har ettåringen samma behov av att träffa sin pappa? ”Det finns ingen belöning och vad är då poängen med allt det här”, säger ”Erkan”. Belöning? Är det inte belöning att du lärt dig hantera din korta stubin? Ska din son utgöra nån slags belöning för att du ska vilja lära dig att inte begå våld i nära relation?

”Jag får inte ens...” säger Carl. Nä. Inte ens. Du har utsatt din (ex-)flickvän för våld. Nej, du får inte ens. Du erbjuds en fantastisk chans att lära dig hantera dina egna känslor men tackar nej till det. Ditt fokus är på vad du har rätt till. Inte vad du själv har för skyldigheter. Välkommen med önskemål då du kommit underfund med dina egna skyldigheter, och inte enbart dina rättigheter. Av vilka du förbrukade en stor del av då du gjorde din (ex-)flickvän och barn till brottsoffer.

Syster

”Carl” och ”Erkan” uttalar sig i onsdagens tidning om brottsofferslussen. ”Min pojke är ett år, jag har inte sett honom på tio månader. Varför får jag inte träffa honom?”. ”Min pojke frågar sin mamma om pappa lever och var han är”. ”Jag får inte ens träffa mina syskonbarn. Vad har det med mitt fall att göra?”.

Vad herrarna tycks ha glömt och som jag önskar tidningen kunde ha belyst tidigare, är att detta är en brottsoffersluss. Den är till för brottsoffren. De som utsatts för de intagnas brott. Det är inte föräldrarnas, i detta fall pappornas, rättigheter att träffa sina barn. Det är barnens rättigheter att träffa sina föräldrar som är i fokus.

Jag förstår att en pappa vill träffa sin ettåring. Men har ettåringen samma behov av att träffa sin pappa? ”Det finns ingen belöning och vad är då poängen med allt det här”, säger ”Erkan”. Belöning? Är det inte belöning att du lärt dig hantera din korta stubin? Ska din son utgöra nån slags belöning för att du ska vilja lära dig att inte begå våld i nära relation?

”Jag får inte ens...” säger Carl. Nä. Inte ens. Du har utsatt din (ex-)flickvän för våld. Nej, du får inte ens. Du erbjuds en fantastisk chans att lära dig hantera dina egna känslor men tackar nej till det. Ditt fokus är på vad du har rätt till. Inte vad du själv har för skyldigheter. Välkommen med önskemål då du kommit underfund med dina egna skyldigheter, och inte enbart dina rättigheter. Av vilka du förbrukade en stor del av då du gjorde din (ex-)flickvän och barn till brottsoffer.

Syster