11 jul 2014 06:00

23 jan 2015 14:39

Kejsarens nya kläder

insändare: Konstkritik

I sin krönika 8 juli gör Mariestads-Tidningens Niklas Lindström en så otroligt skicklig analys av verkligheten. Det är sällan man läser något som så ”på pricken” återger och kritiskt tar ställning till något som är ytterst tveksamt, men som ingen ”vågar säga rent ut ”! Och det är också modigt att göra det. Inte ens alla journalister har samma förmåga. Och definitivt inte flertalet ”beslutsfattare på vägen”. Man vågar inte säga ifrån av rädsla för att framstå som ”okunnig”.

Det som skett i Carolina Falkholts fall är ett typexempel på ”Kejsarens nya kläder”. Alla jamsar med och så lyfts någonting ytterst tveksamt fram, därför att flertalet längs vägen inte vågar säga ifrån. Damen i fråga fick ju 100 000 kronor i kulturpris (jo ni läste rätt ”kultur”) av regionen. Det fanns åtskilliga verkligen kvalificerade till detta pris! Men de dög inte. Nej, ingen vågade öppet säga vad de egentligen ansåg, man ville vara med i ”tyck-rätt-eliten”!

Tack och lov hade vår kommuns ksau-politiker modet att säga nej till ett nytt Falkholt-verk på vattentornet.

Jag delar Niklas Lindströms uppfattning – Frk. Falkholts ”insats för kulturen” är grovt överskattad. Alla har rätt till en åsikt men det är otroligt viktigt att man har ett större perspektiv på de konsekvenser ens beslut får. Vilka signaler sänder de ut? Speglar beslutet den allmänna uppfattningen av vad som ”räknas” till kultur? För våra beslut samhällsutvecklingen framåt i en god och värdefull riktning?

Lillwy Falk, Mariestad

I sin krönika 8 juli gör Mariestads-Tidningens Niklas Lindström en så otroligt skicklig analys av verkligheten. Det är sällan man läser något som så ”på pricken” återger och kritiskt tar ställning till något som är ytterst tveksamt, men som ingen ”vågar säga rent ut ”! Och det är också modigt att göra det. Inte ens alla journalister har samma förmåga. Och definitivt inte flertalet ”beslutsfattare på vägen”. Man vågar inte säga ifrån av rädsla för att framstå som ”okunnig”.

Det som skett i Carolina Falkholts fall är ett typexempel på ”Kejsarens nya kläder”. Alla jamsar med och så lyfts någonting ytterst tveksamt fram, därför att flertalet längs vägen inte vågar säga ifrån. Damen i fråga fick ju 100 000 kronor i kulturpris (jo ni läste rätt ”kultur”) av regionen. Det fanns åtskilliga verkligen kvalificerade till detta pris! Men de dög inte. Nej, ingen vågade öppet säga vad de egentligen ansåg, man ville vara med i ”tyck-rätt-eliten”!

Tack och lov hade vår kommuns ksau-politiker modet att säga nej till ett nytt Falkholt-verk på vattentornet.

Jag delar Niklas Lindströms uppfattning – Frk. Falkholts ”insats för kulturen” är grovt överskattad. Alla har rätt till en åsikt men det är otroligt viktigt att man har ett större perspektiv på de konsekvenser ens beslut får. Vilka signaler sänder de ut? Speglar beslutet den allmänna uppfattningen av vad som ”räknas” till kultur? För våra beslut samhällsutvecklingen framåt i en god och värdefull riktning?

Lillwy Falk, Mariestad