24 dec 2013 06:00

07 jan 2015 12:07

Människan, psykiatrin och Regionen

:

Det är med stor bestörtning, men inte med lika stor förvåning, som vi kan läsa i Mariestadstidningen den 18 december om Patrik Holms upplevelser och bemötande från psykiatrin. Tyvärr torde han inte vara ensam om att tvingas hantera en liknande situation.

Problemen inom psykiatrin att svara upp mot medborgarnas behov av hälso- och sjukvård är ett sedan länge känt problem, som sorgligt nog förvärrats. När ansvariga verksamhetsföreträdare hittills konfronterats om de allvarliga bristerna har det funnits en tendens att förneka att läget varit så allvarligt som hävdats. Man har också skyllt på personalbrist, inte minst brist på psykiatriker och specialistsjuksköterskor, gång på gång. Försök har förvisso gjorts att förbättra läget genom särskilda rekryteringsåtgärder och omorganisationer i syfte att effektivisera och möjligen förbättra tillgängligheten.

Emellertid är det uppenbart att det som har gjorts långt ifrån är tillräckligt! Men bästa regionpolitiker och högsta verksamhetsansvariga – detta duger inte!

Det är inte rimligt att de medborgare som i många fall har allra svårast att hävda sina behov och rättigheter år efter år ska få stå tillbaka. Detta skapar en mängd tragiska följder som inte är försvarbart. Det är cyniskt och helt oacceptabelt oavsett orsaker!

Själv har jag haft turen att inte behöva nyttja aktuell typ av hälso- och sjukvård, men jag undrar hur ansvariga politiker och tjänstemän har kunnat blunda för det som sker. Är inte ansvarskedjan klarlagd? Problemen kan inte fortsätta att bollas runt i Västragötalandsregionen.

Inom regionen ligger också ett avgörande ansvar hos berörd beställarnämnd, men den väljer väl även denna gång att svara med tystnad, liksom beträffande förändringarna inom barn- och ungdomshabiliteringen. Det är också en form av förnekandekultur tyvärr.

Jag skulle gärna se att de personliga ombud, som är satta att stötta de människor bland oss som har det särskilt problematiskt i vardagen, ger sin bild av läget – gärna i Mariestadstidningen.

Vi ska också komma ihåg att den som drabbats av psykisk ohälsa ofta har en eller flera närstående och vänner som också påverkas och mår dåligt när regionens brister är så påtagliga och omfattande. Tveklöst bör regionens medborgare kunna förvänta sig snabba åtgärder för att finna en lösning på den ohållbara situationen. Det finns alltid lösningar om viljan och beslutsamheten finns!

Östen Ohlsson - Mariestad

F d socialchef

Det är med stor bestörtning, men inte med lika stor förvåning, som vi kan läsa i Mariestadstidningen den 18 december om Patrik Holms upplevelser och bemötande från psykiatrin. Tyvärr torde han inte vara ensam om att tvingas hantera en liknande situation.

Problemen inom psykiatrin att svara upp mot medborgarnas behov av hälso- och sjukvård är ett sedan länge känt problem, som sorgligt nog förvärrats. När ansvariga verksamhetsföreträdare hittills konfronterats om de allvarliga bristerna har det funnits en tendens att förneka att läget varit så allvarligt som hävdats. Man har också skyllt på personalbrist, inte minst brist på psykiatriker och specialistsjuksköterskor, gång på gång. Försök har förvisso gjorts att förbättra läget genom särskilda rekryteringsåtgärder och omorganisationer i syfte att effektivisera och möjligen förbättra tillgängligheten.

Emellertid är det uppenbart att det som har gjorts långt ifrån är tillräckligt! Men bästa regionpolitiker och högsta verksamhetsansvariga – detta duger inte!

Det är inte rimligt att de medborgare som i många fall har allra svårast att hävda sina behov och rättigheter år efter år ska få stå tillbaka. Detta skapar en mängd tragiska följder som inte är försvarbart. Det är cyniskt och helt oacceptabelt oavsett orsaker!

Själv har jag haft turen att inte behöva nyttja aktuell typ av hälso- och sjukvård, men jag undrar hur ansvariga politiker och tjänstemän har kunnat blunda för det som sker. Är inte ansvarskedjan klarlagd? Problemen kan inte fortsätta att bollas runt i Västragötalandsregionen.

Inom regionen ligger också ett avgörande ansvar hos berörd beställarnämnd, men den väljer väl även denna gång att svara med tystnad, liksom beträffande förändringarna inom barn- och ungdomshabiliteringen. Det är också en form av förnekandekultur tyvärr.

Jag skulle gärna se att de personliga ombud, som är satta att stötta de människor bland oss som har det särskilt problematiskt i vardagen, ger sin bild av läget – gärna i Mariestadstidningen.

Vi ska också komma ihåg att den som drabbats av psykisk ohälsa ofta har en eller flera närstående och vänner som också påverkas och mår dåligt när regionens brister är så påtagliga och omfattande. Tveklöst bör regionens medborgare kunna förvänta sig snabba åtgärder för att finna en lösning på den ohållbara situationen. Det finns alltid lösningar om viljan och beslutsamheten finns!

Östen Ohlsson - Mariestad

F d socialchef