10 jul 2018 06:00

10 jul 2018 06:00

Ramar in festen med musik

HOVA: Vad vore riddarveckan utan medeltida instrument?

Erik Ask-Upmark och Anna Rynefors från skånska Genarp, i Lunds kommun, utgör duon Falsobordone.
– Vi är osäkra på när vi var här första gången, men 20-årsjubileet måste närma sig.

Det var år 1995, på en kurs i renässansmusik, som de träffades. Kursen gick i Göteborg, Eriks hemstad, och till kursen hade också Anna Rynefors, Trollhättan, anmält sig. Tycke uppstod och på den vägen är det.

– Det var bara några år senare som vi började åka hit till Hova, minns Erik.

Många stannar till i Riddarparken när Erik och Anna tar ton. Blåsinstrumenten har kraftigt ljudbild.

– Den svenska säckpipan konkurrerades ut av dragspelet på 1800-talet. Tidigare var det ett mycket vanligt instrument i Sverige och övriga Europa, totalt lär det finnas cirka 200 olika säckpipor, berättar Erik.

Även om den svenska säckpipan levde kvar bland entusiaster tog det slut på 1940-talet.

– Det var ett glapp fram till 1970-talet då folkmusiken blev populär. Men stor blev inte den svenska säckpipan, därför tycker vi att det är roligt att hålla traditionen vid liv.

Erik och Anna är riksspelmän på svensk säckpipa.

Exporterar Bruse

Anna jobbar i Lund som musiklärare på deltid men musiken tar stor plats året om.

– Jag har bland annat en Bockarna Bruseföreställning. Den har jag spelat på skolor, och i höst ska jag ta den till USA och North Dakota. Jag spelar den ensam, först på en festival, sedan blir det några skolföreställningar även där.

Erik åker ännu tidigare till USA. Han deltar i en festival i New York redan om ett par veckor.

– I november väntar en harpfestival i Skåne, den kan vara på olika platser, även utomlands, men i år är det i Sverige, i Lund närmare bestämt, säger Erik Ask-Upmark som är frilandsmusiker och producent.

Platsen för festivalen är kanske inte så märklig. Det är Erik som är ”pappa” till Nordic Harp Meeting.

Fem dagar

Men nu är det Hova som gäller. Om Erik och Anna var ensamma de första åren ser sällskapet annorlunda ut idag. Nu ingår också tre barn och mormor. Det senare är ett praktiskt arrangemang då Erik och Anna en stor del av tiden är ute och spelar, som i kortegen men mest i Riddarparken.

– Fast hela familjen älskar att vara här, försäkrar Anna Rynefors, det är en härlig stämning under riddarveckan, det är trevligt. Hela familjen känner sig hemma här.

Det var år 1995, på en kurs i renässansmusik, som de träffades. Kursen gick i Göteborg, Eriks hemstad, och till kursen hade också Anna Rynefors, Trollhättan, anmält sig. Tycke uppstod och på den vägen är det.

– Det var bara några år senare som vi började åka hit till Hova, minns Erik.

Många stannar till i Riddarparken när Erik och Anna tar ton. Blåsinstrumenten har kraftigt ljudbild.

– Den svenska säckpipan konkurrerades ut av dragspelet på 1800-talet. Tidigare var det ett mycket vanligt instrument i Sverige och övriga Europa, totalt lär det finnas cirka 200 olika säckpipor, berättar Erik.

Även om den svenska säckpipan levde kvar bland entusiaster tog det slut på 1940-talet.

– Det var ett glapp fram till 1970-talet då folkmusiken blev populär. Men stor blev inte den svenska säckpipan, därför tycker vi att det är roligt att hålla traditionen vid liv.

Erik och Anna är riksspelmän på svensk säckpipa.

Exporterar Bruse

Anna jobbar i Lund som musiklärare på deltid men musiken tar stor plats året om.

– Jag har bland annat en Bockarna Bruseföreställning. Den har jag spelat på skolor, och i höst ska jag ta den till USA och North Dakota. Jag spelar den ensam, först på en festival, sedan blir det några skolföreställningar även där.

Erik åker ännu tidigare till USA. Han deltar i en festival i New York redan om ett par veckor.

– I november väntar en harpfestival i Skåne, den kan vara på olika platser, även utomlands, men i år är det i Sverige, i Lund närmare bestämt, säger Erik Ask-Upmark som är frilandsmusiker och producent.

Platsen för festivalen är kanske inte så märklig. Det är Erik som är ”pappa” till Nordic Harp Meeting.

Fem dagar

Men nu är det Hova som gäller. Om Erik och Anna var ensamma de första åren ser sällskapet annorlunda ut idag. Nu ingår också tre barn och mormor. Det senare är ett praktiskt arrangemang då Erik och Anna en stor del av tiden är ute och spelar, som i kortegen men mest i Riddarparken.

– Fast hela familjen älskar att vara här, försäkrar Anna Rynefors, det är en härlig stämning under riddarveckan, det är trevligt. Hela familjen känner sig hemma här.