23 nov 2017 06:00

23 nov 2017 06:00

Utan tre årsbokslut fick Christer inget lån

HOVA: Christer Karlsson – fick inga lån

– Hur ska någon företagare utan eget kapital kunna etablera sig på landsbygden?! frågar sig Christer Karlsson sedan han fick ett oväntat besked av bankerna.

År 2016 tog Christer Karlsson över Hova glasmästeri. Under 2017 har han flyttat verksamheten från Torggatan till Mariestadsvägen.

Högre i tak och därmed bättre utvecklingsmöjligheter ger han som förklaringar.

– Säg Blomgrens, då vet alla var vi är. Här hade de bussgarage och verkstad. Jag äger detta nu och har två hyresgäster, St1 och ”Hova bensin och tillbehör”, säger Christer som jobbar tillsammans med sin hustru Monique Lindeboom.

Funderar

– Vi skulle behöva byta de två portarna här och fönster, det skulle bli en energibesparing. Jag gick till banken för att låna 200 000 kronor. Det gick inte, trots att jag inte har några lån. ”Inte till en industrilokal”. Problemet var att vi är landsbygden, osäkerheten var för stor. Banken ville se tre årsbokslut: ”Vi etablerade oss för ett år sedan”, svarade jag,

– Snacka om att utarma landsbygden.

Mälardalen

– Vi hade kunnat låna till ett bostadshus. Helt annat om det är en kommersiell verksamhet eller industrilokal. Hade vi varit i en större stad hade det dock inte varit några problem.

– Många säger: ”varför ska alla bo i Stockholm”, nu förstår jag. Är du företagare och verksam i Mälardalen är det lättare att låna pengar, lättare att utvecklas. Frågan är dock vad det skickar för signaler till företagare, frågar Christer retoriskt och skakar på huvudet.

Snickare ibland

– Nu är det rätt lugnt, lågsäsong, det är det för alla i den här branschen, säger han och plockar fram kaffe.

– Allt händer på våren. När fönster ska bytas, altaner ska inglasas, persienner och sylskydd monteras. Så här års skulle jag vilja ha något annat jobb att skarva ihop verksamheten med. Jag har jobbat lite på en firma som snickare. Det kan nog bli mer sånt i framtiden.

Har ni börjat hitta till kunderna på landsbygden?

– Det går bättre och bättre, men fortfarande vill jag ha en adress, säger Christer.

– Jag minns när vi skulle svänga vid en grön brevlåda. Det visade sig att alla lådor vi passerade var gröna, säger Monique och ler.

Relationen till Uppsala i dag?

– Inte mer än mina tre barn och övrig släkt bor där, vi längtar inte tillbaka, inget som lockar. Jag trivs på landsbygden. Varje gång vi närmar oss Uppsala börjar tankarna: ”var ska vi parkera?” Under det här året har vi dessutom flyttat från Moholm till Gårdsjö, vi är närmare glasmästeriet, säger Christer.

Men hittar kunderna hit?

– Jag tycker det faktiskt. Några som är glada är leverantörerna. Glasen kommer på en stor lastbil. De hade inte lätt att komma in tidigare. Nu kan de bara stanna till utanför här. En jättestor skillnad.

Städare

Monique är med Christer när jobbet så kräver det, annars är inramningen hennes grej.

– I Holland assisterade jag en barnmorska vid födslar i hemmen. Den utbildningen jag har var inte lätt att validera här. Någon motsvarande finns inte i Sverige. Och nu känner jag inte för att sätta mig på skolbänken och utbilda mig till exempelvis undersköterska, nu är jag mer öppen för till exempel städjobb, säger Monique och berättar att hon har två barn i Holland.

– Ja, den biten är inte lätt alla gånger... men snart kommer de och hälsar på, säger hon och skiner upp.

År 2016 tog Christer Karlsson över Hova glasmästeri. Under 2017 har han flyttat verksamheten från Torggatan till Mariestadsvägen.

Högre i tak och därmed bättre utvecklingsmöjligheter ger han som förklaringar.

– Säg Blomgrens, då vet alla var vi är. Här hade de bussgarage och verkstad. Jag äger detta nu och har två hyresgäster, St1 och ”Hova bensin och tillbehör”, säger Christer som jobbar tillsammans med sin hustru Monique Lindeboom.

Funderar

– Vi skulle behöva byta de två portarna här och fönster, det skulle bli en energibesparing. Jag gick till banken för att låna 200 000 kronor. Det gick inte, trots att jag inte har några lån. ”Inte till en industrilokal”. Problemet var att vi är landsbygden, osäkerheten var för stor. Banken ville se tre årsbokslut: ”Vi etablerade oss för ett år sedan”, svarade jag,

– Snacka om att utarma landsbygden.

Mälardalen

– Vi hade kunnat låna till ett bostadshus. Helt annat om det är en kommersiell verksamhet eller industrilokal. Hade vi varit i en större stad hade det dock inte varit några problem.

– Många säger: ”varför ska alla bo i Stockholm”, nu förstår jag. Är du företagare och verksam i Mälardalen är det lättare att låna pengar, lättare att utvecklas. Frågan är dock vad det skickar för signaler till företagare, frågar Christer retoriskt och skakar på huvudet.

Snickare ibland

– Nu är det rätt lugnt, lågsäsong, det är det för alla i den här branschen, säger han och plockar fram kaffe.

– Allt händer på våren. När fönster ska bytas, altaner ska inglasas, persienner och sylskydd monteras. Så här års skulle jag vilja ha något annat jobb att skarva ihop verksamheten med. Jag har jobbat lite på en firma som snickare. Det kan nog bli mer sånt i framtiden.

Har ni börjat hitta till kunderna på landsbygden?

– Det går bättre och bättre, men fortfarande vill jag ha en adress, säger Christer.

– Jag minns när vi skulle svänga vid en grön brevlåda. Det visade sig att alla lådor vi passerade var gröna, säger Monique och ler.

Relationen till Uppsala i dag?

– Inte mer än mina tre barn och övrig släkt bor där, vi längtar inte tillbaka, inget som lockar. Jag trivs på landsbygden. Varje gång vi närmar oss Uppsala börjar tankarna: ”var ska vi parkera?” Under det här året har vi dessutom flyttat från Moholm till Gårdsjö, vi är närmare glasmästeriet, säger Christer.

Men hittar kunderna hit?

– Jag tycker det faktiskt. Några som är glada är leverantörerna. Glasen kommer på en stor lastbil. De hade inte lätt att komma in tidigare. Nu kan de bara stanna till utanför här. En jättestor skillnad.

Städare

Monique är med Christer när jobbet så kräver det, annars är inramningen hennes grej.

– I Holland assisterade jag en barnmorska vid födslar i hemmen. Den utbildningen jag har var inte lätt att validera här. Någon motsvarande finns inte i Sverige. Och nu känner jag inte för att sätta mig på skolbänken och utbilda mig till exempelvis undersköterska, nu är jag mer öppen för till exempel städjobb, säger Monique och berättar att hon har två barn i Holland.

– Ja, den biten är inte lätt alla gånger... men snart kommer de och hälsar på, säger hon och skiner upp.