16 jun 2016 06:00

16 jun 2016 06:00

Sven gör snart sista skiftet

GULLSPÅNG: Efter 46 år på Vänerply tackar han för sig

Nu kan det bli mer tid i snickarboa. Det låter kanske som ett straff men i Sven Erlandssons fall är det tvärtom.

– Här trivs jag bra, det är kul att snickra, även om det inte blir något avancerat, säger Sven Erlandsson, vars favoritämne i skolan var just slöjd (så nog anar vi att det blir mer än en och annan smörkniv).

Skogsägarna

Men vi tar det från början; sommaren 1970 söker Skogsägarna, med samlingsnamnet Vänerskog, personal. Det anläggs en plywoodfabrik strax norr om Otterbäcken. Sven är 19 år och bor med sina föräldrar i Lunden, inte långt från fabriken.

– Jag hade varit ett par år på handelsträdgården i Gullspång men ville väl göra något annat. Och eftersom jag alltid gillat att jobba med trä så det var naturligt att söka hit.

”Har du eldat?”

– Jag ringde till Bäckhammar, som på den tiden ägdes av Vänerskog, och sökte jobbet som eldare vid pannan. De frågade: ”Har du eldat förut?”, ”Nej, bara tänt i spisen”, svarade jag.

Jodå, han anställdes och kunde ta mopeden till jobbet. Men Sven kom till en byggarbetsplats.

– Fabriken var inte färdig, så när jag kom i juni fick jag vara med och bygga. Men bara en kort tid.

Lumpen

År 1972 ryckte Sven in i lumpen, han kom till flottan och isbrytaren Njord i Luleå.

– När jag kom tillbaka sökte jag mig från pannan, det var rätt ensamt jobb och kom till utlastningen.

Två år senare, i mitten på 1970-talet, kom han till vidareförädlingen. Då kom han rätt. Sven är kvar på avdelningen ännu.

Röstade om skiftet

– Det handlar om att ta hand om skivorna, såga och putsa, förse dem med not och spånt, spackla och vissa fall måla med antimögel. Länge var det tvåskift tack vare att ett skift hade ständig natt. Men det blev en omröstning. Jag som var trött förmiddagspasset, att börja 5:30, röstade på att vi alla skulle jobba treskift. Och så blev det också.

– Och det har gått bra att jobba nätter, jag har kunna sova på dagarna.

Fotboll?

Vad gör då Sven på fritiden? Föreningsliv; han är medlem i Socialdemokraterna, men låter fru Ann-Christin stå för det aktiva, och medlem i GIF. Och Sven ska, berättar han, ner till Gullmovallen efter vårt samtal.

Fotboll? Då har han väl härliga tider nu när det är EM?

– Nja, jag är matchvärd, ställer fram mål och ser till att bortalaget kommer till rätt omklädningsrum. Kollar så att det är luft i bollarna. Själva matchen är jag inte intresserad av.

Dissar EM

Det handlar om – visar det sig – att Sven är en av dessa som ställer upp.

– Jag vet ju att föreningar har svårt att få folk att ställa upp. Och det blir bara fem gånger på året. Och det är ju socialt, man träffar ju folk så visst går det bra. Och jag är inte ensam. Vi är alltid två matchvärdar. Men EM i fotboll står jag över.

En vecka kvar

I september fyller Sven 65 år. Dagen innan midsommarafton gör han sitt sista skift på Vänerply, fabriken han varit trogen i 46 år. Han är den siste på fabriken som varit med från starten.

Du ska inte gå kvar tills du fyller 67 då?

– Även om jag trivs på jobbet så förändras arbetstakten och jobbet med åren. Eller om det är jag som ändrar mig? Nej, nu känns det bra och jag har förberett mig i tanken. Och är man husägare så finns det ju alltid något att göra, och jag har två hundar som kräver sitt och ett barnbarn, lilla Ester 1,5 år.

– Och så har jag ju snickarboa.

– Här trivs jag bra, det är kul att snickra, även om det inte blir något avancerat, säger Sven Erlandsson, vars favoritämne i skolan var just slöjd (så nog anar vi att det blir mer än en och annan smörkniv).

Skogsägarna

Men vi tar det från början; sommaren 1970 söker Skogsägarna, med samlingsnamnet Vänerskog, personal. Det anläggs en plywoodfabrik strax norr om Otterbäcken. Sven är 19 år och bor med sina föräldrar i Lunden, inte långt från fabriken.

– Jag hade varit ett par år på handelsträdgården i Gullspång men ville väl göra något annat. Och eftersom jag alltid gillat att jobba med trä så det var naturligt att söka hit.

”Har du eldat?”

– Jag ringde till Bäckhammar, som på den tiden ägdes av Vänerskog, och sökte jobbet som eldare vid pannan. De frågade: ”Har du eldat förut?”, ”Nej, bara tänt i spisen”, svarade jag.

Jodå, han anställdes och kunde ta mopeden till jobbet. Men Sven kom till en byggarbetsplats.

– Fabriken var inte färdig, så när jag kom i juni fick jag vara med och bygga. Men bara en kort tid.

Lumpen

År 1972 ryckte Sven in i lumpen, han kom till flottan och isbrytaren Njord i Luleå.

– När jag kom tillbaka sökte jag mig från pannan, det var rätt ensamt jobb och kom till utlastningen.

Två år senare, i mitten på 1970-talet, kom han till vidareförädlingen. Då kom han rätt. Sven är kvar på avdelningen ännu.

Röstade om skiftet

– Det handlar om att ta hand om skivorna, såga och putsa, förse dem med not och spånt, spackla och vissa fall måla med antimögel. Länge var det tvåskift tack vare att ett skift hade ständig natt. Men det blev en omröstning. Jag som var trött förmiddagspasset, att börja 5:30, röstade på att vi alla skulle jobba treskift. Och så blev det också.

– Och det har gått bra att jobba nätter, jag har kunna sova på dagarna.

Fotboll?

Vad gör då Sven på fritiden? Föreningsliv; han är medlem i Socialdemokraterna, men låter fru Ann-Christin stå för det aktiva, och medlem i GIF. Och Sven ska, berättar han, ner till Gullmovallen efter vårt samtal.

Fotboll? Då har han väl härliga tider nu när det är EM?

– Nja, jag är matchvärd, ställer fram mål och ser till att bortalaget kommer till rätt omklädningsrum. Kollar så att det är luft i bollarna. Själva matchen är jag inte intresserad av.

Dissar EM

Det handlar om – visar det sig – att Sven är en av dessa som ställer upp.

– Jag vet ju att föreningar har svårt att få folk att ställa upp. Och det blir bara fem gånger på året. Och det är ju socialt, man träffar ju folk så visst går det bra. Och jag är inte ensam. Vi är alltid två matchvärdar. Men EM i fotboll står jag över.

En vecka kvar

I september fyller Sven 65 år. Dagen innan midsommarafton gör han sitt sista skift på Vänerply, fabriken han varit trogen i 46 år. Han är den siste på fabriken som varit med från starten.

Du ska inte gå kvar tills du fyller 67 då?

– Även om jag trivs på jobbet så förändras arbetstakten och jobbet med åren. Eller om det är jag som ändrar mig? Nej, nu känns det bra och jag har förberett mig i tanken. Och är man husägare så finns det ju alltid något att göra, och jag har två hundar som kräver sitt och ett barnbarn, lilla Ester 1,5 år.

– Och så har jag ju snickarboa.

Fakta

Född och uppväxt: Gullspång

Familj: fru Ann-Christin, barnen Johan (Skagersvik) och Emma (Hasselfors).

Hobby: Jobba med trä, från att hugga ved till att snickra.

Aktuell: slutar efter 46 år på Vänerply.

Källa: