17 maj 2016 06:00

17 maj 2016 06:00

"Inte vara rädd" av Sigbrit G Bäcklund

BOKRECENSION HOVA

140 sidor, häftad.

”Inte vara rädd” är Sigbrit Genberg Bäcklunds fjärde bok. Hon har fått goda recensioner tidigare för att med sin avskalade stil skildra glädje och sorg samt ge tidsbilder. Även i hennes fjärde bok får kärlek och sorg plats men framför allt handlar den om ensamhet. Lisbeth, 56 år, har ingen man, inga barn och endast ett fåtal vänner. Hon lever ett stillsamt liv i en mindre ort.

Känslan att det är 1980-tal får läsare bara genom att teveserien Dallas nämns ett par gånger och att Palmemordet nämns som hastigast. För Sigbrits läsare är ”Inte vara rädd” förmodligen ett måste, man känner igen hennes stil. Men den som inte läst henne tidigare riskerar att bli besviken. Den som vill läsa Sigbrit Genberg Bäcklund ska läsa hennes första bok: ”Genom glasbjörkens öga”, som bygger på hennes egna barndomsminnen. Även den andra boken, som också är ett fint tidsdokument, har det mesta en läsare kan önska, en härlig bladvändarkänsla. I dessa böcker har författaren en historia att berätta. Det saknar ”Inte vara rädd”. Så bygger boken heller inte på någon verklig händelse. Kanske Sigbrit G Bäcklund behöver det för att det ska tända till?

”Inte vara rädd” är Sigbrit Genberg Bäcklunds fjärde bok. Hon har fått goda recensioner tidigare för att med sin avskalade stil skildra glädje och sorg samt ge tidsbilder. Även i hennes fjärde bok får kärlek och sorg plats men framför allt handlar den om ensamhet. Lisbeth, 56 år, har ingen man, inga barn och endast ett fåtal vänner. Hon lever ett stillsamt liv i en mindre ort.

Känslan att det är 1980-tal får läsare bara genom att teveserien Dallas nämns ett par gånger och att Palmemordet nämns som hastigast. För Sigbrits läsare är ”Inte vara rädd” förmodligen ett måste, man känner igen hennes stil. Men den som inte läst henne tidigare riskerar att bli besviken. Den som vill läsa Sigbrit Genberg Bäcklund ska läsa hennes första bok: ”Genom glasbjörkens öga”, som bygger på hennes egna barndomsminnen. Även den andra boken, som också är ett fint tidsdokument, har det mesta en läsare kan önska, en härlig bladvändarkänsla. I dessa böcker har författaren en historia att berätta. Det saknar ”Inte vara rädd”. Så bygger boken heller inte på någon verklig händelse. Kanske Sigbrit G Bäcklund behöver det för att det ska tända till?