21 jan 2016 17:01

11 feb 2016 14:48

Bygghantverkare Lii

KVINNLIGA FÖRETAGARE: Hon älskar att skapa med händerna

Hon är utbildad i traditionellt bygghantverk men står – nästan – lika gärna framför målarstaffliet.
– Efter en period med jobba lite, föda barn, jobba lite, föda barn, är jag inne i en period där jag kan se fram emot att kunna jobba lite mer, säger Lii Bergman.

Nolgården, som övriga gårdar i Bjärke denna kalla januarimorgon, badar i snö och solsken. Kaffet är framdukat. Från en grammofon i det stora köket, snurrar en vinylskiva med Melanie Safka.

– Jag köpte ett album med musik från Woodstockfestivalen. Det är tre skivor, olika artister, men bara två låtar med kvinnliga artister. Dåligt, säger Lii, först ut i MT:s serie ”Kvinnliga företagare” samt initiativtagarna till Fi i Gullspångs kommun.

Lii Bergman har utbildat sig i ett, historiskt sett manligt yrke, traditionellt bygghantverk.

– När jag berättat vad jag gör så frågar alltid folk vad jag har specialiserat mig inom. Varför? Jag vill inte nischa mig. Duger väl gott med att vara vanlig knegare.

Därmed inte sagt att hon skulle vilja vara en i mängden bland manliga arbetskamrater.

– Hade jag klarat jargongen? Tror inte det. För det första så är vi inte så många som jobbar med traditionellt bygghantverk, tyvärr. Det borde det vara. Sedan ville jag nog ha min frihet. Men jag älskar mitt jobb. Tro inget annat. Men tittar långsiktigt. Vill expandera sakta. Inte ta krediter och köpa verktyg för lånade pengar. Jag gillar det hållbara: lappa, laga och köpa begagnat. Det handlar väl om livsstil och förhållandet till konsumtionssamhället.

Vaggan i Hälsingland

Lii är född i Jättendal, en tätort i Nordanstigs kommun och uppväxt i Iggesund.

– Det var väl en nyfikenhet till trä som gjorde att jag för ett tiotal år sedan sökte mig till en ettårig trähantverkslinjen på Vårdinge by folkhögskola utanför Gnesta. Jag har tecknat, målat och sytt men har aldrig sysslat med trä. Jag bara kände: Varför är gamla trähus är så vackra.

Lii fortsatte på Dacapo i Mariestad och programmet för bygghantverk. Men så jättemycket jobb har det inte blivit; år 2009 kom Gottfrid, 2011 Ingalill och 2013 kom Gertrud.

– Nu går jag in i en ny period när jag kan fokusera på jobb, nu ska det inte bli några fler barn - tror jag. Jag har gjort min fysiska uppoffring. Sista året har jag fått roliga jobb i närheten. Många bygghantverkarna arbetar ensamma. Så vi hjälps åt när det behövs.

Hon värjer sig på frågan om jobbet är tungt.

– Det handlar om teknik och rätt verktyg. Även undersköterskan har ett tungt jobb.

Tanken på kvinnliga nätverk, eller ”trygga rum” som hon säger, gillar Lii Bergman.

– ”Kvinnor måste ta mer plats”, det hör vi ofta, men varför säger vi inte att ”män måste lämna plats”. Nätverk är jättebra liksom segregerade företagsträffar. Och när det gäller kvinnligt företagande så handlar det också om hur man värderar kompetens. En man som bygger en veranda på semestern är ju nästan snickare men en kvinna som sytt kläder till sig och sina barn hela livet gör bara en självklar kvinnlig syssla, hur värderas arbete och kompetens i vårt samhälle?

Och så politiken, både sambo Elis och Lii är engagerade. Lii erkänner beredvilligt att hon varje vecka får någon anledning att bi heligt förbannad.

– Så är det, blodtrycket går upp.

Vad står på programmet idag?

– Idag ska jag hämta ett par dörrar som ska underhållas. Ta bort färgen och berätta för en kund vilka åtgärder jag rekommenderar och vad det kostar. Sånt gör mig inte arg, bara glad.

Nolgården, som övriga gårdar i Bjärke denna kalla januarimorgon, badar i snö och solsken. Kaffet är framdukat. Från en grammofon i det stora köket, snurrar en vinylskiva med Melanie Safka.

– Jag köpte ett album med musik från Woodstockfestivalen. Det är tre skivor, olika artister, men bara två låtar med kvinnliga artister. Dåligt, säger Lii, först ut i MT:s serie ”Kvinnliga företagare” samt initiativtagarna till Fi i Gullspångs kommun.

Lii Bergman har utbildat sig i ett, historiskt sett manligt yrke, traditionellt bygghantverk.

– När jag berättat vad jag gör så frågar alltid folk vad jag har specialiserat mig inom. Varför? Jag vill inte nischa mig. Duger väl gott med att vara vanlig knegare.

Därmed inte sagt att hon skulle vilja vara en i mängden bland manliga arbetskamrater.

– Hade jag klarat jargongen? Tror inte det. För det första så är vi inte så många som jobbar med traditionellt bygghantverk, tyvärr. Det borde det vara. Sedan ville jag nog ha min frihet. Men jag älskar mitt jobb. Tro inget annat. Men tittar långsiktigt. Vill expandera sakta. Inte ta krediter och köpa verktyg för lånade pengar. Jag gillar det hållbara: lappa, laga och köpa begagnat. Det handlar väl om livsstil och förhållandet till konsumtionssamhället.

Vaggan i Hälsingland

Lii är född i Jättendal, en tätort i Nordanstigs kommun och uppväxt i Iggesund.

– Det var väl en nyfikenhet till trä som gjorde att jag för ett tiotal år sedan sökte mig till en ettårig trähantverkslinjen på Vårdinge by folkhögskola utanför Gnesta. Jag har tecknat, målat och sytt men har aldrig sysslat med trä. Jag bara kände: Varför är gamla trähus är så vackra.

Lii fortsatte på Dacapo i Mariestad och programmet för bygghantverk. Men så jättemycket jobb har det inte blivit; år 2009 kom Gottfrid, 2011 Ingalill och 2013 kom Gertrud.

– Nu går jag in i en ny period när jag kan fokusera på jobb, nu ska det inte bli några fler barn - tror jag. Jag har gjort min fysiska uppoffring. Sista året har jag fått roliga jobb i närheten. Många bygghantverkarna arbetar ensamma. Så vi hjälps åt när det behövs.

Hon värjer sig på frågan om jobbet är tungt.

– Det handlar om teknik och rätt verktyg. Även undersköterskan har ett tungt jobb.

Tanken på kvinnliga nätverk, eller ”trygga rum” som hon säger, gillar Lii Bergman.

– ”Kvinnor måste ta mer plats”, det hör vi ofta, men varför säger vi inte att ”män måste lämna plats”. Nätverk är jättebra liksom segregerade företagsträffar. Och när det gäller kvinnligt företagande så handlar det också om hur man värderar kompetens. En man som bygger en veranda på semestern är ju nästan snickare men en kvinna som sytt kläder till sig och sina barn hela livet gör bara en självklar kvinnlig syssla, hur värderas arbete och kompetens i vårt samhälle?

Och så politiken, både sambo Elis och Lii är engagerade. Lii erkänner beredvilligt att hon varje vecka får någon anledning att bi heligt förbannad.

– Så är det, blodtrycket går upp.

Vad står på programmet idag?

– Idag ska jag hämta ett par dörrar som ska underhållas. Ta bort färgen och berätta för en kund vilka åtgärder jag rekommenderar och vad det kostar. Sånt gör mig inte arg, bara glad.