12 maj 2015 12:51

12 maj 2015 12:51

"Det var svårt att sitta i bilen"

NEPAL: Johan Magnusson upplevde jordbävningen

– Vi hade stannat i en by för att handla vatten när det började skaka, berättar Johan Magnusson som när MT når honom, två timmar efter skalvet, fortfarande är lätt chockad.

– Det var omtumlande, det har dessutom även skett sex, kanske åtta, efterskalv.

Berätta, hur upplevde du jordbävningen?

– Vi hade kommit till en by som heter Khadichaur, nordost om Katmando, Kharma som är min guide gick för att handla medan jag satt kvar i bilen. Plötsligt började maken att skaka. Folk sprang ut ur husen och sprang åt alla håll. Själv hade jag svårt att sitta kvar i bilen så kraftigt skakade det.

Hur länge pågick det?

– Jag gissar cirka tio sekunder. Det är dessutom berg runt om samhället och det rök när jorden rasade. Det var riktigt dramatiskt.

Hann du blir rädd?

– Det var nog mer när Sophie (Lööf) nyss ringde, då började man tänka, när man är på plats är man så inne i det, och nu vill vi ju komma fram till Ratankot. Men visst, klart det känns. Jag tror inte att jag har landat i det riktigt ännu. Nej, jag vill inte avbryta, jag ska bli kvar till den 29 maj. Men det var rätt omtumlande, när jag kommer till Ratankot så kommer jag att bo i tält, då är man inte så utsatt.

Hur ser vägen ut?

– Vi åker i en hyrd jeep och det går cirka 25 kilometer i timmen, vägen är inte bra, det är skador och sprickor. Och alla hus vi passerar är mer eller mindre skadade av jordbävningen. Jag har dessutom noterat att folk är apatiska. Med tanke på att monsunen snart kommer och folk inte orkat så sitt ris är jag orolig inför hösten.

Hur såg det ut i Kathmandu?

– Mängde med skadade hus, jag tippar att mellan 70-80 procent av husen är oanvändbara. De känns bra att vi kommit iväg. Man är utsatt när det sker efterskalv och man går nära hus som är skadade, säger Johan Magnusson, Lööf Foundation, på väg till byn Ratankot i Nepal för att bistå efter jordbävningen.

– Det var omtumlande, det har dessutom även skett sex, kanske åtta, efterskalv.

Berätta, hur upplevde du jordbävningen?

– Vi hade kommit till en by som heter Khadichaur, nordost om Katmando, Kharma som är min guide gick för att handla medan jag satt kvar i bilen. Plötsligt började maken att skaka. Folk sprang ut ur husen och sprang åt alla håll. Själv hade jag svårt att sitta kvar i bilen så kraftigt skakade det.

Hur länge pågick det?

– Jag gissar cirka tio sekunder. Det är dessutom berg runt om samhället och det rök när jorden rasade. Det var riktigt dramatiskt.

Hann du blir rädd?

– Det var nog mer när Sophie (Lööf) nyss ringde, då började man tänka, när man är på plats är man så inne i det, och nu vill vi ju komma fram till Ratankot. Men visst, klart det känns. Jag tror inte att jag har landat i det riktigt ännu. Nej, jag vill inte avbryta, jag ska bli kvar till den 29 maj. Men det var rätt omtumlande, när jag kommer till Ratankot så kommer jag att bo i tält, då är man inte så utsatt.

Hur ser vägen ut?

– Vi åker i en hyrd jeep och det går cirka 25 kilometer i timmen, vägen är inte bra, det är skador och sprickor. Och alla hus vi passerar är mer eller mindre skadade av jordbävningen. Jag har dessutom noterat att folk är apatiska. Med tanke på att monsunen snart kommer och folk inte orkat så sitt ris är jag orolig inför hösten.

Hur såg det ut i Kathmandu?

– Mängde med skadade hus, jag tippar att mellan 70-80 procent av husen är oanvändbara. De känns bra att vi kommit iväg. Man är utsatt när det sker efterskalv och man går nära hus som är skadade, säger Johan Magnusson, Lööf Foundation, på väg till byn Ratankot i Nepal för att bistå efter jordbävningen.