08 jul 2014 13:25

23 jan 2015 14:39

Årgång 1955 hade återträff

Elever och lärare träffades i Hova

Nästa år fyller vi 60 år! Så kunde de före detta eleverna som slutade Gullstensskolan årskurs nio år 1971 utropa.
I helgen hade de återträff och visst kan det konstateras att många är kvar i bygden.

Eleverna tillhörde en speciell årgång på så sätt att Gullstensskolan äldre var nybyggd när de började högstadiet, hösten 1968.

Och av de elever som slutade årskurs nio år 1971, 88 elever, var 85 kallade. Av dessa nappade 39 elever och respektive klassföreståndare samt rektorn, Sune Jakobsson.

Sedan alla hälsats välkomna av Kristina Öh-Jansson var det dags för fotografering följt av mingel. Förvisso har det gått 43 år sedan de forna eleverna skiljdes åt men samtalsämnen saknades inte.

Jodå, även undertecknad reporter njöt av stunden. Jag gick med Hovaeleverna från årskurs fyra till sex samt sjuan i Gullspång.

Internethjälp

För att arrangera träffen låg en hel del detektivarbete bakom - eller?

– Nja, så mycket jobb har det faktiskt inte varit, när vi fick ut klasslistorna och fördelat dem mellan oss i gruppen var det bara att börja söka på nätet. Fast vi har ju också tagit hjälp av bekantas bekanta. Slutligen hade vi en komplett adresslista, säger Karl-Erik Gustafsson.

Tre avlidna

Det som underlättat kartläggningen är det faktum att majoriteten inte har flyttat så långt.

– Någon jättespriding är det inte, några bor i Skåne, några i Värmland, och givetvis i Göteborg och Stockholm men i stort sett bor många här i området, säger Karl-Erik Gustafsson.

Under kartläggningen noterades att ingen, förutom två i Norge, hade flyttat utomlands, samt att tre av de 88 forna eleverna hade avlidit.

Håller kontakten

– Det är jättekul att komma när det ordnas något sådan här, sa Ewa Ohlsson, Stockholm och Laila Ericsson, Munkedal som trots det geografiska avståndet berättar att de två träffas regelbundet.

Och gruppen som höll i det hela, Kristina Öh-Jansson, Elisabet Ahlgren, Eva Lassila och Berith Gustafsson, fick också mycket positiv respons.

– ”Det är roligt att träffas”, det är en vanlig kommentar. Jag hör också flera som säger att de inte har träffats sedan skolavslutningen. Dessutom är det kul att många kommit långväga ifrån, säger Berith Gustafsson.

När Hova är bäst

Programmet hölls medvetet på en ”lagom” nivå. Istället för brännboll och lekar satsades det på mingel.

– Och skulle någon få långtråkigt finns ju alltid riddarveckan att kika på, säger Karl-Erik Gustafsson, som tycker att tidpunkten är väl vald.

– Det är trevligt att visa Hova när Hova är som bäst.

– Och jag hör också kommentarer från sådana som tycker att det är väldigt märkligt att komma till Hova och mötas av avstängda gator och omdirigerad trafik, säger Karl-Erik Gustafsson.

Efter några eftermiddagstimmar på Movallen var det dags för en stunds fria aktiviteter. Riddarveckan nere på byn lockade många.

– Och ikväll träffas vi på Veramagasinet, säger K-E Gustafsson.

Eleverna tillhörde en speciell årgång på så sätt att Gullstensskolan äldre var nybyggd när de började högstadiet, hösten 1968.

Och av de elever som slutade årskurs nio år 1971, 88 elever, var 85 kallade. Av dessa nappade 39 elever och respektive klassföreståndare samt rektorn, Sune Jakobsson.

Sedan alla hälsats välkomna av Kristina Öh-Jansson var det dags för fotografering följt av mingel. Förvisso har det gått 43 år sedan de forna eleverna skiljdes åt men samtalsämnen saknades inte.

Jodå, även undertecknad reporter njöt av stunden. Jag gick med Hovaeleverna från årskurs fyra till sex samt sjuan i Gullspång.

Internethjälp

För att arrangera träffen låg en hel del detektivarbete bakom - eller?

– Nja, så mycket jobb har det faktiskt inte varit, när vi fick ut klasslistorna och fördelat dem mellan oss i gruppen var det bara att börja söka på nätet. Fast vi har ju också tagit hjälp av bekantas bekanta. Slutligen hade vi en komplett adresslista, säger Karl-Erik Gustafsson.

Tre avlidna

Det som underlättat kartläggningen är det faktum att majoriteten inte har flyttat så långt.

– Någon jättespriding är det inte, några bor i Skåne, några i Värmland, och givetvis i Göteborg och Stockholm men i stort sett bor många här i området, säger Karl-Erik Gustafsson.

Under kartläggningen noterades att ingen, förutom två i Norge, hade flyttat utomlands, samt att tre av de 88 forna eleverna hade avlidit.

Håller kontakten

– Det är jättekul att komma när det ordnas något sådan här, sa Ewa Ohlsson, Stockholm och Laila Ericsson, Munkedal som trots det geografiska avståndet berättar att de två träffas regelbundet.

Och gruppen som höll i det hela, Kristina Öh-Jansson, Elisabet Ahlgren, Eva Lassila och Berith Gustafsson, fick också mycket positiv respons.

– ”Det är roligt att träffas”, det är en vanlig kommentar. Jag hör också flera som säger att de inte har träffats sedan skolavslutningen. Dessutom är det kul att många kommit långväga ifrån, säger Berith Gustafsson.

När Hova är bäst

Programmet hölls medvetet på en ”lagom” nivå. Istället för brännboll och lekar satsades det på mingel.

– Och skulle någon få långtråkigt finns ju alltid riddarveckan att kika på, säger Karl-Erik Gustafsson, som tycker att tidpunkten är väl vald.

– Det är trevligt att visa Hova när Hova är som bäst.

– Och jag hör också kommentarer från sådana som tycker att det är väldigt märkligt att komma till Hova och mötas av avstängda gator och omdirigerad trafik, säger Karl-Erik Gustafsson.

Efter några eftermiddagstimmar på Movallen var det dags för en stunds fria aktiviteter. Riddarveckan nere på byn lockade många.

– Och ikväll träffas vi på Veramagasinet, säger K-E Gustafsson.

  • Owe E Hermansson