20 feb 2014 20:11

23 jan 2015 14:32

"Mycket står på spel"

Linda Bengtzing tävlar i dag i Melodifestivalen för femte gången. Men för första gången på sina egna villkor.
– Nu utnyttjar jag festivalen som den har utnyttjat mig, säger hon.

Dagen innan färden till Örnsköldsvik ska bära av råder det ingen stress hos Linda Bengtzing. Under lunchtid har hon varit hos P4 Extra och pratat med Lotta Bromé. Klockan 14 är hon hemma igen och ringer, precis som överenskommet, upp MT. Ett av ovanligt få mediesamtal inför ett melodifestivaldeltagande.

– Jag hoppas att det går vägen ändå, säger Linda.

Inte heller så mycket annat är sig likt den här gången jämfört med de tidigare. Alla melodifestivaler är visserligen olika, konstaterar hon. Men den 22 februari 2014 blir en milstolpe på flera sätt.

– Det känns som första gången, faktiskt. Jag har en låt som jag har påverkat mycket själv. Jag håller i allt själv, äger låten själv, betalar själv ... Alla andra gånger har andra hållit mig om ryggen och jag har bara hängt med. Nu är det nåt helt annat; roligare och intressantare. Men det är också mycket som står på spel.

Hemmabebis

Som om det inte vore nog med nyheter har en viss Nisse, nio veckor gammal, också vänt upp och ner på allt som brukar vara. Det är han som är anledningen till att mamma Linda valt att ligga förhållandevis lågt i media, och att många av repetitionerna genomförts hemma i det egna huset.

Men allt går inte att påverka. Att ta med en liten bebis till jättearrangemanget i Örnsköldsvik är inte möjligt, hur gärna hon än vill. Därför får Nisse stanna hemma i Tyresö under de fem dagar hon blir borta.

– Jag kommer att längta jättemycket såklart. Det blir tuffa insomningar på kvällarna.

Träskolikt

Nybyggarkänsla eller inte – Linda Bengtzing är en räv i mellosammanhang. Hittills i deltävlingarna har rutin inte varit någon fördel. Tvärtom har förhandstippade veteraner mer än en gång åkt ut till förmån för mer oprövade kort.

– Det har blivit mer en popularitetstävling än en musiktävling. Likriktat, som Idol. Att Oscar Zia gick vidare är ett tydligt exempel på det. Hans låt – om jag nu ska vara lite kaxig – skulle aldrig hålla i Eurovision, säger Linda.

Själv har hon sällan fått de stora ovationerna rent medialt, trots att hon gått till final varenda gång hon ställt upp. För glättigt, för könsstereotypt, för gult ... kritikerna har varit många.

– Det kan förstås vara hårt när man är i bubblan. Men samtidigt tar jag det som en komplimang. Jag har något som inte går folk förbi och jag träffar massor av folk som säger att de lyssnar på mina låtar. Min musik är som träskor: De är jädrigt sköna men ingenting man går i på stan.

Inte blåögd längre

Låten ”Ta mig”, som Linda tävlar med på lördag, är ett resultat av två års arbete tillsammans med Nicke Borg, Backyard Babies-sångaren som 2011 gick till mellofinal samtidigt som Linda. Hon beskriver låten som offensiv och tror att den kommer att väcka förvåning hemma i sofforna.

– Den bullrar på som ett tåg i tre minuter och efteråt fattar man inte vad som hände.

Nio år har gått sedan Linda Bengtzing sjöng ”Alla flickor” i sin första melodifestival. Men trots att mycket hänt på vägen tycker hon inte att hon förändrats särskilt mycket.

Jo förresten, på ett plan, kommer hon på:

– Jag är mer insiktsfull när det gäller den här tävlingen, och förstår att det ligger spel och politik bakom. Jag har varit väldigt blåögd förut, trott att alla tävlar på lika villkor, säger hon och tillägger:

– Men nu utnyttjar jag festivalen som den har utnyttjat mig.

Dagen innan färden till Örnsköldsvik ska bära av råder det ingen stress hos Linda Bengtzing. Under lunchtid har hon varit hos P4 Extra och pratat med Lotta Bromé. Klockan 14 är hon hemma igen och ringer, precis som överenskommet, upp MT. Ett av ovanligt få mediesamtal inför ett melodifestivaldeltagande.

– Jag hoppas att det går vägen ändå, säger Linda.

Inte heller så mycket annat är sig likt den här gången jämfört med de tidigare. Alla melodifestivaler är visserligen olika, konstaterar hon. Men den 22 februari 2014 blir en milstolpe på flera sätt.

– Det känns som första gången, faktiskt. Jag har en låt som jag har påverkat mycket själv. Jag håller i allt själv, äger låten själv, betalar själv ... Alla andra gånger har andra hållit mig om ryggen och jag har bara hängt med. Nu är det nåt helt annat; roligare och intressantare. Men det är också mycket som står på spel.

Hemmabebis

Som om det inte vore nog med nyheter har en viss Nisse, nio veckor gammal, också vänt upp och ner på allt som brukar vara. Det är han som är anledningen till att mamma Linda valt att ligga förhållandevis lågt i media, och att många av repetitionerna genomförts hemma i det egna huset.

Men allt går inte att påverka. Att ta med en liten bebis till jättearrangemanget i Örnsköldsvik är inte möjligt, hur gärna hon än vill. Därför får Nisse stanna hemma i Tyresö under de fem dagar hon blir borta.

– Jag kommer att längta jättemycket såklart. Det blir tuffa insomningar på kvällarna.

Träskolikt

Nybyggarkänsla eller inte – Linda Bengtzing är en räv i mellosammanhang. Hittills i deltävlingarna har rutin inte varit någon fördel. Tvärtom har förhandstippade veteraner mer än en gång åkt ut till förmån för mer oprövade kort.

– Det har blivit mer en popularitetstävling än en musiktävling. Likriktat, som Idol. Att Oscar Zia gick vidare är ett tydligt exempel på det. Hans låt – om jag nu ska vara lite kaxig – skulle aldrig hålla i Eurovision, säger Linda.

Själv har hon sällan fått de stora ovationerna rent medialt, trots att hon gått till final varenda gång hon ställt upp. För glättigt, för könsstereotypt, för gult ... kritikerna har varit många.

– Det kan förstås vara hårt när man är i bubblan. Men samtidigt tar jag det som en komplimang. Jag har något som inte går folk förbi och jag träffar massor av folk som säger att de lyssnar på mina låtar. Min musik är som träskor: De är jädrigt sköna men ingenting man går i på stan.

Inte blåögd längre

Låten ”Ta mig”, som Linda tävlar med på lördag, är ett resultat av två års arbete tillsammans med Nicke Borg, Backyard Babies-sångaren som 2011 gick till mellofinal samtidigt som Linda. Hon beskriver låten som offensiv och tror att den kommer att väcka förvåning hemma i sofforna.

– Den bullrar på som ett tåg i tre minuter och efteråt fattar man inte vad som hände.

Nio år har gått sedan Linda Bengtzing sjöng ”Alla flickor” i sin första melodifestival. Men trots att mycket hänt på vägen tycker hon inte att hon förändrats särskilt mycket.

Jo förresten, på ett plan, kommer hon på:

– Jag är mer insiktsfull när det gäller den här tävlingen, och förstår att det ligger spel och politik bakom. Jag har varit väldigt blåögd förut, trott att alla tävlar på lika villkor, säger hon och tillägger:

– Men nu utnyttjar jag festivalen som den har utnyttjat mig.

  • Carin Söder